shitstain barbie

Tanken om att det faktiskt på riktigt skulle komma ett utbildande program som lär de stora massorna om feminism, tänk om det skulle vara så.

Vad fan är din kamp, Belinda Olsson!? Vet du själv det?

Om en ser på något positivt som kommit ur dethär: Feministiskt Initiativ har fått fler väljare tack vare programmet, samt på grund av av manifestationerna om samtyckeslagstiftning samt hashtagen #mörkertalet på twitter. Så feminismen är högst levande i Sverige. Och det händer grejer! Själv gick jag med i F! i förra veckan, och det kändes så jävla stärkande.

Adios.

Jag har börjat intressera mig mer för klass och vad klass har för roll när det kommer till utanförskap.
Jag skäms lite över hur grund jag varit i min samhälls- och maktanalys förut, att jag inte tagit det i någon som helst beaktning. Jag hade aldrig riktigt tänkt på klass och etnicitet/ras innan jag läste genus. Just pga är själv vit, alltså privligerad. Jag har alltid varit emot rasism, som vilken vettig männsiska som helst, men aldrig förstått mekanismerna bakom den. Förrän nu. Genusvetenskapen tog upp det, hur klass, kön och etnicitet skär igenom varandra och är sammankopplade. Intersektionen mellan dessa måste uppmärksammas, det finns fler förtryck än bara könsligt sådant. Dags att kliva ut ur den etnocentriska bubblan.

Varför skulle jag ens någonsin reflektera kring ras/etnicitet egentligen!? Eftersom jag är vit, därmed priviligerad, och rasistiska strukturer finns djupt rotade i samhället, och uppmuntrar mig att inte ägna det en tanke. Varför skulle ett system som upphöjer mig utifrån hudfärg få mig att fundera kring om det är fel!? Å andra sidan, om jag inte funderar kring det, så blir jag en del av rasismen istället och trivs att vara en del av överheten, ser den som naturlig. Det är när vi börjar tänka till som saker händer. Hänger ni med? Många tror inte rasismen finns kvar, och det tror jag är jättefarligt. Ungefär som människor inte tror att kristendomens synsätt lever kvar.
Som i Sverige förr i tiden, kungen stod högst upp på samhällsstegen med en makt så naturlig, den sades vara given till honom från Gud, och det trodde man på. Men det är inte naturligt, och krävs ifrågasättning. Speciellt när makten har tagits från andra människor för att gynna en själv som den i historien har gjorts. Idag vet vi bättre.

Jag blir sjukt upprörd och illa berörd av all rasism jag ser på nätet. På Facebook till exempel och jag försöker ta den debatten.

Och sedan klass då. Jag tycker det är väldigt intressant, har reflekterat mycket kring min egen klasstillhörighet och skrivit en del om det. Jag vet inte vad jag ska definiera mig som. Jag vill nog inte skriva om det heller, för jag har många gånger i mitt liv känt så otroligt mycket skam över hur lite pengar jag och min familj har haft.

SVT har just nu en följetång dokumentärfilmer om fattigdom i världen under projektet "Why Poverty?". Har bara kollat på två stycken filmer än så länge, den om gatan Park avenue 740 i USA, som är maktens epicentrum där de rikaste människorna i USA bor. Och filmen "Vi fattiga", om fattigdomens historia ända från början till nutid. Jag fick vetskap om att man i historien sett maktfördelningen, klassklyftorna, som helt naturlig. Men man kan inte se det som naturligt att vissa människor är fattiga och vissa är rika. 

För att dessa snuskigt rika ska kunna finnas, så är fattigdom en förutsättning och ett måste. De båda är beroende av varandra. Vi kan inte kolla på fattigdom utan att kolla på rikedom. "Poverty makes the world go round". I vissa delar av världen föds människor in i fattigdom och har nästan ingen chans att ta sig ur den. Men det blir bättre.

 I filmen om USA, drömmarnas land där allting är möjligt(eller!?), ser man tydligt hur de som har pengar är dem med den riktiga makten. Företagen är de som styr och gynnas. Politikerna behöver pengar för att sponsra sina valkampanjer och går till de väldigt rika VD:erna och cheferna för mångmiljonföretag som i gengäld får igenom lagförslag om sänkta skatter och på så vis tjänar mera smutsiga pengar. Politikerna är liksom köpta av storföretagen. Jag blir äcklad, av kapitalism och att hela världen är köpt. Den blir till en vara. Alla blir vi till varor.
Makrnaden håller kvar människor i fattigdom och systemet gynnar de rika. Och sen delen om Paul Ryan och Ayn Rand också. Ja, ni får helt enkelt kolla upp det på svtplay själva tycker jag! Det finns så mycket att tycka och tänka om.

Att alla har en ärlig chans är bluff och båg. Som tur bor just vi i Sverige, som är ett land där vi har det förhållandevis bra och klassgapet inte är nära på lika stort som i andra delar av världen. Det är lättare att lyftas från fattigdom här i våra demokratiska länder.

Pengar betyder makt och inflytande, därför är klassperspektivet så viktigt. Och jag tycker det är bra att SVT belyser frågan om fattigdom genom dessa filmer.

I min mentala utveckling har jag varit ganska sen, tycker jag. Jag har funderat på varför, och jag återkommer till en sak som jag finner ganska självklar. När man från tidig ålder blir itutad att det viktigaste i livet är killar och utseende, då är det väl inte så konstigt vart man sedan lägger sina prioriteringar!? Eller har jag fel?
Det har styrt fokus från många viktigare saker - något jag kommit på på äldre dar.

Vi tjejer är inte dummare än killar, men vi tror det. Vi växer upp med att vi inte ska göra för mycket väsen av oss, vi ursäktar ständigt oss själva. Vi ska leka fint, och sitta still. När vi gör oss illa ska det direkt komma någon till undsättning. Det formar oss i livet. Som vuxna tror vi sällan på vår egen förmåga. Det gäller inte alla, men många. Kvinnorollen är sådan.
Vi är inte dummare än killar, men ingjuts inte tron på oss själva i lika hög grad. Vi ska tvivla, jämt och ständigt och det är jag så JÄVLA trött på. Trött på självtvivlet och att aldrig vara bra nog.

Som kille är inte pressen på utseende och att behaga det motsatta könet i närheten av lika stor. När du är liten får du leva rövare, hitta på pojkstreck och smutsa ner dina kläder. Det får du med dig i livet, att du som kille ska vara orädd, modig. Våga. Din röst ska höras, även om det du säger kanske är nonsens. Killar får lära sig att deras åsikt är viktig.

Många av er vet redan det här, men det är så sjukt egentligen. Hur jag kommer på att det stämmer, hur jag upptäcker bevis i mig själv på att det faktiskt är så och hur kvinnorollen präglat mig. Jag har en del vetenskap i ryggen och kan se hur den bekräftas.

Sen är det så att jag kanske inte alls har varit sen i min mentala utveckling, utan bara känner så - vilket då blir ännu ett TILL ursäktande av min egen person. Jag kan ofta känna mig så dum, så otroligt korkad. Det gör mig ledsen.
Det är så många som ska berätta för en hur man ska vara och slåss om företräde. Var si, var så. Och sedan hur man ska se ut. Let's not get into that. Det är svårt när man kanske inte har så starkt skinn och påverkan från den yttre världen blir för stor. Vad blir det då kvar av en?

Det är omöjligt att vara tusenochen grejer på samma gång, speciellt när de ofta emotsäger varandra.
Jag kan bli skitarg när jag tänker på hur mycket nonsen jag ägnat tid åt, åma efter killar och ångest:a över utseende. SHIT! När inget av det egentligen betyder, eller gör någonting bättre.

Jag oroar mig över att jag är för dum, att min åsikt inte betyder något etc. Och det är ett bevis på vårt patriarkala samhälle. Hade jag varit kille hade jag nog inte ens oroat mig över det, jag hade nog bara sagt det jag ville säga.

Mansväldet vill inte att vi tjejer ska börja tänka och ifrågasätta strukturerna. De är så väl dolda.
Jag har slutat lyssna på "amen killar vill ju ha tjejer som.. (insert random kroppsideal)". Vadå killar vill ha!? DRA ÅT HELVETE MED VAD DEM VILL HA! De kan gå hem. Och jag blir förbannad, min hjärna stänger automatiskt ner när jag hör nån kille berätta hur tjejer ska se ut. Även när tjejtidningar ger tjejer tips om hur man tillfredställer HONOM på bästa sätt, hur du vet om han gillar dig, osv, ren pur dynga. Det är inte mäns behov vi är här för att uppfylla, för fan.

Det önskade jag att någon hade berättat för mig, när jag var tonåring.
För några år sen ville jag hellre vara kille, men det vill jag inte vara idag. Jag vill vara tjej (ok, helst hermafrodit), och även få tro på mig själv på samma gång. Om det inte är för mycket begärt. För jag tror inte att det faktum att jag är född med en fitta mellan benen avgör min förmåga att tro på mig själv och att utvecklas. Utan det lärs in senare.

(Jag beskriver kvinnorollen och mansrollen, vilka båda är problematiska. Jag upplyfter ingen av dem, jag säger inte att MÄN är bovarna och kvinnorna offren, det är betydligt större än så. Jag kan omöjligt uttala mig om VARA inuti mansrollen, eftersom jag inte är man. Men jag kan uttala mig om det jag vet, hur det ser ut. Vi är många som står för friare spelrum mellan könsrollerna.)

Uh, de ångestfyllda skriken gjorde mig djupt illa berörd. Det är fel, på alltför många plan.

Hej folks! det var en stund sedan. 

Ikväll har jag har mest glott på Twilight Eclipse med cricket. Orka zappa över till Debatt på SVT och beskåda cirkusen där. När blev det ett sånt skämt!? huga.
Tacka vet jag twitter, stället där debatter pågår ständigt, där det erbjuds många vinklar och fler röster synliggörs. Tokgillar twittermediet! Inte för att jag själv nödvändigtvis är med i debatterna, men vem är jag att ha en åsikt om nåt egentligen? hahaha. Jag har ofta lite svårt att stå för mina egna åsikter, så jag levererar dem med humor. >försvarsmekanism<. Jag har svårt att blotta dem för att jag har svårt för mothugg och kritik, har någon slags rädsla för seriositeten!? men jag blir bättre. Eller jag har svårt att försvara mig, för jag har så himla dålig självkänsla. Det kanske man inte borde YTTRA för då får människor ännu lättare att trycka ner en. Men var varsamma dåååååå.

Anyways, Twilight-serien tänkte jag skriva lite om!
När jag studerade Genus A hade vi ett arbete inom delkursen populärkultur och en basgrupp i kursen valde att analysera Twilight Eclipse ur bland annat ett vithetsperspektiv. Minns väldigt lite ur just den analysen men minns att den var VÄLDIGT intressant och bra. Det är faktiskt förvånande hur lite av kursen jag minns!? hahaha. mitt minne har liksom försvunnit helt. minns aldrig ORD - bara hur dem fick mig att känna. har svårt med inlärning & minne.
Men ah, jag började tänka tillbaka lite på detta med ras under filmens gång, det kom liksom tillbaks till mig.

Mycket händer under ytan som vi aldrig reflekterar över. Men när vi fick reflektera över det här i kursen så sögs jag in. Vi är väldigt omedvetna om vår egen ras, vår vithet, då vi ser vår hudfärg som det självklara och förgivettagna, ungefär som att vatten saknar smak. Vi reflekterar över vår ras som så att vi inte har någon.(Ser ni - nu skrev jag att VI är väldigt omedvetna om VÅR vithet - och tänk om det är någon av annan etnicitet som läser detta!? Precis så självklar ser jag min egen hudfärg som.) Och som att mannen är människan, subjektet, och kvinnan objektet. Och vadå vithet, egentligen!? Vi är ju inte ens vita, och de vi refererar till som "svarta" är ju inte ens svarta. Vi tänker inte till, för dem här bilderna är så inpräglade i oss redan från start. Vi ser en bild av något och det ger oss undermedvetna signaler som vi tar till oss, medan vi kan rycka på axlarna och tänka mest ingenting om det. Därför är det så intressant med bilder och t.ex. ras då. Genusfotografen är ju bäst när det gäller att uppmärksamma "dolt" bildspråk så läs hans blogg!!!!!!!

TWILIGHT DÅ:
Intressant att Edward är en av "the pale faces", som de kallas, bleka som as och har otroliga egenskaper gentemot alla andra. De kan springa snabbt, är otroligt starka, odödliga osv. De upphöjs genom filmen, och Bella vill ju vara en av dem. Jacob, däremot, är en varulv, en best och SAMTIDIGT en native american. Jacob är ju ett djur, och hans djuriskhet framhävs ofta, han är utlämnad till sin biologi och inom stammen märker man en aggressivitet och djuriskhet. Mörkhyade och folk av annan etinicitet har i historien ansetts vara mer närbesläktade med djur än vad "vita" människor har. De har ansetts vara "underutvecklade apor" och annat otroligt anstötligt.

Det har nyligen varit val i USA, tror ingen undgått det. Glad över att Romney inte vann, för han är ju bara ett jävla skämt. Att han är mormon också. Jag tycker personligen att politik och religion DON'T MIX! och kommer aldrig att göra. mindes att författaren till Twilight-böckerna, Stephenie Meyer, ja hon ÄR JU OCKSÅ MORMON. Or should I say moron? Då föll några pusselbitar på plats.
Homohat, traditionell syn på könen och dess roller, prolife och rasism. YAAAAAAAAY! precis det vi behöver mer av.
"Bella, will you marry me??????" ......... äktenskap, vilken ren bullshit alltså hahaha. Sluta plantera frön i ungdomars hjärnor om äktenskap och ouppnåeliga kärleksideal. jag har ju inte sett den fjärde filmen men jag antar att så antiabort som en mormon bör vara så föder bella den där vampungen. 
Min tanke när jag såg twilight för första gången var "när ska de knulla?". Kände mig totalt snuvad på konfektet. Men klart de måste gifta sig innan de ligger, allt annat vore otänkbart. Och irritationen över K-stews otroligt fantastiska skådespelarinsats med hela ETT ENDA ansiktsuttryck, för att inte tala om hennes konstanta stönande. Herregud hon är tom värre än sandra oh i grey's anatomy!
lite komiskt att sandra oh heter just "oh", hahaha. hon ser så plågad ut, som att hela hennes inre kvider just "ohhhhhh". hennes ansiktsuttryck klaffar bra med hennes efternamn liksom.

ska jag se de två sista filmerna som jag inte sett! då? ja, jag kan ju analysera mer då ju! om jag skulle vilja
The Cullen's skulle lika gärna kunna vara medlemmar av Klu Klux Klan.

AH märker ni hur många trådar jag har dragit i under det här inlägget?
vart vill jag komma? det alldeles för mycket för mig
Slarvar väldigt med grammatik när jag blir upphetsad, vilket jag tror ni vet, så hav överseende hahaha.-

Herre vilket passande ämne jag skrivit om, för den nya filmen har ju strax premiär!!!!!

Vi får prata vidare nån gång.
Jag ska fan upp tidigt så jag måste sova. PUSS.

I dessa "spöka ut sig"-tider som är Halloween går snacket varmt när det kommer till klädsel. What to wear?
Ingenstans är det väl så uppenbart sexistiskt och uppdelat beroende på kön som när man tittar på vad sajterna erbjuder för dräkter. Det blir alldeles för tydligt hur kvinnor reduceras till sina kroppar. Förslag på hur det kan se ut: http://fucknosexisthalloweencostumes.tumblr.com/

Alla har såklart rätt att klä ut sig till vad dem vill (typ), men det är patetiskt att utbudet är så dåligt och att det mesta som erbjuds kvinnor är sexistiska varianter av klassiska halloweendräkter där man knappast ser vad de ska föreställa. Så könssterotypt att man dör.

Det konstigaste är ju att det görs sexiga tappningar av saker som inte ens är sexiga från början, hahaha. Du kan inte vara en elefant, för då måste du vara en SEXIG elefant. Du kan inte vara en pirat, för då måste du vara en SEXIG pirat. Ni vet väl hur det är.

Vill man visa hud ska man få man göra det. Men vilken fullständig brist på fantasi och uppfinningsrikedom.
Och de som säljer den här skiten, däri ligger ju det verkliga problemet. Marknaden tjänar så otroligt mycket pengar på att framställa kvinnor och män som två motsatser, marknaden tjänar otroligt mycket pengar på könsförtryck. Därför är jag tveksam till att det någonsin kommer att upphöra. Det tjänas så mycket pengar på att vi är missnöjda med våra utseenden, på att jämt förbättra. Så länge några få äger mycket så kommer vi aldrig att vara jämställda. Som Promoe rappar: "medmänsklighet rimmar illa med vinstintresse, jag är ledsen". Patriarkatet får således mer vatten på sin kvarn. Tjejer får lära sig att något av det mest viktiga i världen är att vara sexiga, snygga och attrahera killar. Att vara till lags, på alla sätt.
Jag säger såhär, både bokstavligt och bildligt talat: köp det inte.

Själv är jag ingen firare av Halloween men hade jag valt att klä ut mig hade det varit till något feministiskt eller något som är roligt PÅ RIKTIGT. Kanske en marulk. Alternativt en potatis. Eller så skulle jag göra min egen Shitstain Barbie super-hermaphrodite costume! fulländat med cape och allt. Fatta vad awesome. Funny is the new sexy, osv. Kanske får ni se den dräkten en vacker dag.

Det var allt för mig, mina små genushökar.

Hej mina små spermier! (passande hälsning med tanke på vad jag ska skriva om)

Jag har funtat på om program som Fråga Olle och 69 saker du vill veta om sex behövs. Behövs sexprogram fortfarande? Känns som att vi överöses av sex på alla plattformer, ständigt, branschen är sönderexploaterad. Lär vi oss nåt nytt och har dem här programmen fortfarande relevans, menar jag!? Finns det på riktigt människor som inte redan känner till det programmen tar upp.
För mig känns som att de flesta av världens grottor redan har blivit utforskade (pun-ani intended).
Inget nytt under solen liksom.
Som Olle Waller sitter nickandes i sin fotölj och säger att det mesta är okej "sålänge båda är med på det" och hur vanliga är vissa perversioner egentligen? Kan någonting idag vara perverst, när vi överöses på det här sättet.
Man har ju sett det mesta, även om man aldrig skulle vilja testa det.
Inget fel med programmen i sig, men jag är fullständigt ointresserad själv. Å andra sidan kanske vissa kids av idag har en snevriden bild av sex och kanske fyller det någon funktion för dem. Jag venne. Finns många trådar att dra i, hursom.
Har serierna relevans?! Ptja, ur nöjessynpunkt har de ju det. De är inte direkt till för att "utbilda oss" om sex och samlevnad. Människor gillar sex, att prata om sex, att ha sex och att titta på när andra har det. Det är ju det ultimata målet med vår existens, att ligga. Jag har tänkt den tanken och finner den jätterolig. Allt varenda människa gör i hela världen är för att få ligga. "Nu sätter jag på mig min strumpa - för att få knulla". Kul när man drar in det i minsta detalj. Tänk att statsminister Fredrik Reinfeldt håller ett tal - "Det där gör han för att få knulla". Hahaha. Allt alla människor någonsin gjort är för att ha fått knulla. Funny when you think about it. Det är ju inte vår direkta tanke, men det ligger kodat i våra gener. 
Lite allvar: Det finns dock mycket annat idag som äger relevans, ur ren nöjesmässig aspekt. Gör det inte legitimt bara för det. Inte så att jag på nåt vis vill ha bort programmen från tablån, det stör inte mig. Tycker bara det är märkligt att folk glor på't, för man vet ju det mesta redan.

Tänker på Fråga Olle-sketchen i förra veckans Partaj hahaha. Så sjukt rolig.

I was always an unusual girl, my mother told me I had a chameleon soul.
No moral compass pointing to the north. No fixed personality.
Just an inner indecisiveness that was as wide as wavering as the ocean.
And if I said that I didn’t plan for it to turn out this way I’d be lying — because I was born to be the other woman. I belonged to no one — who belonged to everyone, who had nothing — who wanted everything with a fire for every experience and an obsession for freedom that terrified me to the point that I couldn’t even talk about it - and pushed me to a nomadic point of madness that both dazzled and dizzied me.

I am fucking crazy, but I am free.

Jag ser mycket som är problematiskt med Lana Del Rey. Hela popkulten av idag skriker "YOLO". Vilket hennes musikvideo till låten "ride" som jag har fastnat för, också gör. Och hennes musik överlag: born to die t.ex. I sin monolog i "ride" säger hon "live fast, die young, be wild, and have fun". Man ska vara "galen" och testa på allt möjligt, brinna snabbt och slockna lika fort. Det har jag skrivit om förut. Det finns många andra intressanta aspekter i "ride" iofsig, som jag inte hinner ta upp nu.
Har motstridiga känslor för Lana Del Rey. Förut skrev jag om att ingenting är svart eller vitt, att det finns nyanser. Motstridiga känslor är väl mitt signum, jag är en av dubbelmoralens väktare.
Men kanske är det paradoxala evigt uppkommande just på grund utav att ingenting är svart eller vitt. Vi lever inte i en värld där det finns heltidsänglar och fullblodsdjävlar. Därav ambivalensen till saker.

Tillbaka till "YOLO": Är vi ämnade för något större än att bara vara galna och ha roligt?
This wasted youth. Young, wild & free. Kanske är jag bara inte klar med min egen gränslöshet ännu.

Lämnar det så, men är inte klar på långa vägar.

Det är intressant med forskning som utger sig för att vara objektiv, såsom matematisk och naturvetenskaplig forskning ofta gör. Och vi ser den som det.

Men vem bedömer att en fråga är viktig att forska i?
Vem är det som ställer dessa frågor?
Och varför just dessa frågor?

Vi ställer frågor vi själva berörs av, frågor vi kantas av. Utifrån vår egen erfarenhet i samhället. Jag är mina egna frågor, liksom. Frågorna är beroende av en viss kontext.

Eftersom forskning i historien bedrivits av män, för män och om män så har det kvinnliga perspektivet gått förlorat. Något som uppkommit genom kvinno och genusforskning, för att få fram kvinnors och andra marginaliserade gruppers erfarenheter.
Många väljer att fnysa och kalla genusvetenskap för en pseudovetenskap men de har då antagligen ingen aning om hur starkt manligt präglad vetenskapen har varit. Tänk på alla de stora namnen inom vetenskapen bara, kommer ni på några kvinnliga? Den enda jag kan tänka på är Marie Curie. Annars: nada.

De stora tänkarna då, några kvinnor där? Nope.

 

Det är klart att om det bara är män som bedriver forskning så ställer de frågor utifrån sin egen ställning i samhället och skildrar sina egna erfarenheter. Mannen blir den förgivettagna människan. Därför uppkommer glapp på erfarenhet om vissa grupper.

Det är svårt för en man att forska i frågor som inte berör han själv - alltså kvinnofrågor, som man.
Det är klart män kan vara feminister och forska i genus etc. Det finns ju maskulinitetsforskning t.ex.. 

Det är inte min poäng här.
Nu är genusforskning och naturvetenskaplig forskning två vitt skilda ting. Men mina två poänger:
1. genusforskning är nyttig och behövs
2. ingenting kan aldrig någonsin vara helt objektivt. Det kan bara försöka vara så objektivt det går.

Jag menar att forskning inte är helt värderingsfri, hur gärna man än sätter en stämpel på den som "objektiv".

I historien har kvinnor inte fått tillgång till högre utbildning och saknas ännu inom högre forskningsområden. Tänk att femtio procent av jordens befolknings potential har gått förlorad under så lång tid, det är rätt förbluffande.
Så jämställdheten på de högre ämbetena är inte nådd, det vet vi. Vi vet också att det går bättre för flickor än för pojkar i skolan i hög utsträckning, att de får bättre resultat. Och ändå lyckas kvinnorna inte nå toppskiktet. Och det är ju inte så konstigt, då det handlar om annat än att bara göra bra ifrån sig. Det handlar om kön och förväntningar på kön.

Intressant studie från USA har visat att kvinnor inom vetenskapen får sämre löner, sämre möjligheter och bemöts av fördomar. Man skickade ut ansökningar till en hög post inom det vetenskapliga området och angav kön slumpmässigt. Surprise surprise visade det sig att männens favoriserades, trots att de hade precis samma erfarenheter.

Här är artikeln: http://www.pnas.org/content/early/2012/09/14/1211286109.abstract

 

En annan grej jag kom på: Det är intressant att det är mest killar jag hört kalla genusvetenskap för kvasivetenskap. Och då killar som är väldigt intresserad av naturvetenskap, hahaha.

Jag stör mig LITE på Michaela Fornis eviga romantiserande över tvåsamheten. Fantasin är oftast så mycket bättre än verkligheten. Trust me, I know. Sate vad jag funnit mig gillandes människor jag aldrig trott jag skulle gilla på det sättet!?
Ingen direkt attraktion, så att säga... men den kommer smygandes och suddenly I don't know what hit me.
Jag kan fantisera ihop den perfekta bilden i mitt huvud men det blir ALDRIG som jag tänkt mig i alla fall.
Man ba, verkligen, honom!?!?! Hahaha. Besvikelsen. Helt annorlunda än det jag föreställt mig i mitt huvud.

Jag har inte slutat att tro på kärleken, det kommer jag nog aldrig göra, men jag har slutat tro på lyckliga slut. Orkar inte engagera mig i såna förhållanden och den tid de tar, men det är ändå intressant att fundera kring.

 

Varför kan ingen säga som det är??????? så himla mycket "vi mot världen" att det ger mig tuppjuck
varför kan ingen lyfta tvivlen som uppkommer i en sådan relation?
the downsides!?
var är ärligheten? öppenheten?

På ytan verkar det ju bara finnas fördelar. Alla verkar så otroligt lyckliga jämt. Verkar.

Pga det känner man ju sig grundlurad.

För mig är känslan av att vara kär lite mer som ett sjukdomstillstånd, hahaha. Åtminstone förälskelse. Med symptomen att man blir helt jävla dum i huvudet, ja. Men sedan klarnar det förhoppningsvis.

Vi är alla människor, vi har alls brister god dammit.
Rata de orealistiska idealen. Säg som det är.

Tittade nyss på Extremely Loud & Incredibly close. Mycket fin film i mitt tycke. Den handlar om den sällsamme lillgamla 9-åringen Oskar Schell. Om hur han försöker hantera saknaden efter sin pappa, som gått bort i 11 september-attackerna.
Efter att ha läst boken, som var en av de, på ett stilistiskt plan, mest egna böcker jag läst, var jag såklart tvungen att se hur den adapterats till film. Något jag inte trodde skulle bli ett helt lätt att göra, eftersom att boken till största del bygger på inre monologer. Det kändes liksom omöjligt, nästintill. Couldn't picture it.
Anledningen till att jag tycker boken var så intressant är sättet den är skriven på. Jag är själv är såhär "fuck the rules, I'll make my own". "I'll make new ones". Screw det rätta rådande sättet. Jag är inte mycket för det korrekta, eftersom att jag många gånger funnit mig själv udda och inte passat in i det korrekta.
Jag känner mig ofta fel, men tänk om fel är rätt?! Rätt för mig.
"Sådär kan man inte göra". Tänker man. Men det finns fler sätt att göra något på än bara ett. Jag har funnit att det rätta sättet för många inte nödvändigtvis är det rätta sättet för mig. Det finns inget fel eller rätt sätt, egentligen. Det finns sätt som är enklare och sätt som är svårare, men de är inte desamma för alla. Istället för att kanske tänka att jag är dum i huvudet och fel, kanske det kan gynna mig på något vis.. i framtiden. Fast jag fortfarande mest bara tänker att jag är fel, hahaha. Vet ej var det kommer ifrån, detta behov att ifrågasätta mallen, bend the rules, att testa nya sätt. Vinklar. Det kan ju vara en nackdel i detta individbaserade samhälle vi lever i idag. Alla kan vi inte böja på reglerna. 

Nåväl. Boken och filmen var annorlunda, men jag tyckte om dem båda i alla fall. De blev två lite olika stories, men bra ändå. Kanske blev filmen bättre eftersom att jag redan läst boken, but I dunno. Om man ser till filmen var Max Von Sydow åtmonstone himla söt i rollen som hyresgästen. Och jag gillade lillkillen som spelade Oskar
I strongly encourage you to read both the book and watch the movie.

Come to think of it äre kanske ännu mer passande med tanke på att elfte september infaller i övermorgon.
Snacka om timing där, haha.

That would be all, folks.

what up!!!!!!!!!!
Ibland gör jag konstiga saker, egendomliga saker. Såna jag aldrig ser några andra människor göra. Men vi har väl alla våra egenheter? är ju sällan ensam..
tänker "det finns inte någon i hela världen som gör såhär", sen skäms man lite
och ingen får se det heller!
fattar ni?

har ni också nåt sånt ni gör?

fast.. det får inte nämnas vid dess rätta namn, it's like voldemort

Jag började tänka på vad jag gjorde, när jag gjorde en sån där "onormal" lite "knasig" sak. Men det går ju mycket djupare än så.

Vi ingår i tysta kontrakt, bestämmelser för att upprätthålla normaliteten i samhället.
Egentligen spelar vi en hel del teater. Vi tänker att "det är såhär man gör, jag har sett det", agerar efter det, försöker härma. Tills det sitter, tills vi känner oss säkra i det. Fast ibland är vi inte säkra på vad fan det är vi gör över huvud taget. Kanske är det därför man lätt känner sig som en bluff, man försöker nå den där säkerheten men är inte där ännu. Och egentligen spelar man ju tills alla bitar faller på plats. Fejkar det tills man mejkar det. Vi människor är apor. Härmapor.

Livet är en teater.

För när man gör dessa egendomligheter så gör man dem i enrum, där ingen ser. Därför tror vi att saker kanske inte är så normala som de egentligen är. Där uppstår problem. Som med homosexualiteten förut. Den tysta överenskommelsen, och "jag bryr mig inte om vad de har för sexuell preferens, bara de håller sig till sitt eget hem bakom stängda dörrar". Gud vad mycket det är vi inte pratar om, tabubelagda ämnen. Medan vi alla sitter i samma båt, på väg ned för samma stup. Mycket jag har blivit varse om som jag trodde jag var den enda i hela världen som visste något om. Jag är glad när jag motbevisas, att hitta liken i sjön och kunna identifierar dem. Jag vill ta upp det tabubelagda. 

Orkar ej det normala. Att allt ska vara så normalt. Att man stängs in i det och sedan inte kan yppa sig om saker man trodde var onormala. Det finns en stor skam. Begreppet "normal" är även väldigt problematisk.

Jag tror vi alla gör massa weird shit egentligen, vi är alla a bunch of weird fuckers trynna act normal.
Det är en teater i sig - att försöka vara normal. Kanske den största teatern av dem alla.

Vi spelar alla våra roller in The theatre of normal.

 

Musikalen Cats

KATTER ÖVERALLT PÅ HELA JÄVLA INTERNET!

Need I say more? Steg för steg håller katter på att ta över världen.

Kitler is on da fucking rise! and don't say you weren't warned.


(Nej, jag hatar inte katter. Men jag är inte intresserad av vad ditt lurviga lilla kattskrälle ställer till med för hyss. Hur "rolig" hen är. Ooooj, hen drog i en tråd, så tokig hen är. oj hen hade sönder en skål. ooooj sån tokig liten katt, min lilla bebis! Oj, hen tog ett litet steg till vänster. Oj, hen gjorde det och det och det ÄR FAN INTE ENS REMOTELY INTRESSANT ATT HÖRA OM. Spara mig beskådan, bara. KATTER. ÄR. INTE. ROLIGA. DE. ÄR. TRÅKIGA.) Besattheten folk har av sina djur alltså.

Visst, det FINNS roligheter med katter men att dokumentera varenda jävla steg ens katt tar och kalla det för gulligt driver mig fan till vansinne. (GÖRVADNIVILLMEDERAKATTERIDON'TCARE) Samma gäller för folk med barn typ. Jag har aldrig haft en katt själv, så kanske kan jag inte relatera, inte barn heller. Men så känner jag, kanske saknar jag någon betydelsefull gen eller nåt.

Over and out!

I believe that's all from mästartyckarn Millie. For this time.

tröttttttttt nu

never before seen guling-skelöga-light pic

People, det är nog dags för er att dra till Attentionwhores Anonymous.
Ändå är jag, bordellmamman, den horigaste av de horigaste, den minst horiga när det kommer till att hora ut sig själv på andra människors kommentarsfält. Det kan tyckas konstigt.

MEN; Har jag inget vettigt att säga, eller en åsikt att uttrycka, så säger jag hellre ingenting.

Scarecrow: I haven't got a brain... only straw. 
Dorothy: How can you talk if you haven't got a brain? 
Scarecrow: I don't know... But some people without brains do an awful lot of talking... don't they? 
Dorothy: Yes, I guess you're right.

Nåväl. STOCKHOLM IMORGON. GODNATT! :)

Mitt reklamhat sträcker sig till mer än bara tv-reklam, men när det kommer till tv-reklam är det som påtagligast.
Så vidrigt. Låt oss heller inte tala om vad reklamfilmerna innehåller. That's also another story.

En annan sak: Jag vet att jag skulle skriva på dag två, "min första kärlek".
Men eftersom att jag inte minns vem det var ens en gång, eller vem jag ska kalla min första kärlek så skiter jag i det helt enkelt.