shitstain barbie

what up!!!!!!!!!!
Ibland gör jag konstiga saker, egendomliga saker. Såna jag aldrig ser några andra människor göra. Men vi har väl alla våra egenheter? är ju sällan ensam..
tänker "det finns inte någon i hela världen som gör såhär", sen skäms man lite
och ingen får se det heller!
fattar ni?

har ni också nåt sånt ni gör?

fast.. det får inte nämnas vid dess rätta namn, it's like voldemort

Jag började tänka på vad jag gjorde, när jag gjorde en sån där "onormal" lite "knasig" sak. Men det går ju mycket djupare än så.

Vi ingår i tysta kontrakt, bestämmelser för att upprätthålla normaliteten i samhället.
Egentligen spelar vi en hel del teater. Vi tänker att "det är såhär man gör, jag har sett det", agerar efter det, försöker härma. Tills det sitter, tills vi känner oss säkra i det. Fast ibland är vi inte säkra på vad fan det är vi gör över huvud taget. Kanske är det därför man lätt känner sig som en bluff, man försöker nå den där säkerheten men är inte där ännu. Och egentligen spelar man ju tills alla bitar faller på plats. Fejkar det tills man mejkar det. Vi människor är apor. Härmapor.

Livet är en teater.

För när man gör dessa egendomligheter så gör man dem i enrum, där ingen ser. Därför tror vi att saker kanske inte är så normala som de egentligen är. Där uppstår problem. Som med homosexualiteten förut. Den tysta överenskommelsen, och "jag bryr mig inte om vad de har för sexuell preferens, bara de håller sig till sitt eget hem bakom stängda dörrar". Gud vad mycket det är vi inte pratar om, tabubelagda ämnen. Medan vi alla sitter i samma båt, på väg ned för samma stup. Mycket jag har blivit varse om som jag trodde jag var den enda i hela världen som visste något om. Jag är glad när jag motbevisas, att hitta liken i sjön och kunna identifierar dem. Jag vill ta upp det tabubelagda. 

Orkar ej det normala. Att allt ska vara så normalt. Att man stängs in i det och sedan inte kan yppa sig om saker man trodde var onormala. Det finns en stor skam. Begreppet "normal" är även väldigt problematisk.

Jag tror vi alla gör massa weird shit egentligen, vi är alla a bunch of weird fuckers trynna act normal.
Det är en teater i sig - att försöka vara normal. Kanske den största teatern av dem alla.

Vi spelar alla våra roller in The theatre of normal.