shitstain barbie

Like a small boat on the ocean
Sending big waves into motion
Like how a single word
Can make a heart open

I might only have one match
but I can make an explosion

En av Lady Gagas sånger som är rätt okänd för den stora massan. Hade hoppats att den skulle vara med på Artpop-skivan, but no. Mörk, sorglig och vacker.

I'll be a princess Die and die with you.

'Cause you're young, you're wild, you're free
You're dancin' circles around me,
You're fucking crazy. 

Oh, you're crazy for me.

You are unfixable
I can't break through your world
'Cause you live in shades of cool. 
Your heart is unbreakable.

Tycker den här är så fin. Låten och videon gör mig varm i hjärtat av någon orsak.
Så magisk i sin litenhet. Även om det nästan är april och julen är förbi, haha.

Så djävulskt bra låt och artist.

There's a hole in my soul
I can't fill it, I can't fill it
There's a hole in my soul
Can you fill it? can you fill it?

You have always worn your flaws upon your sleeve
And I have always buried them deep beneath the ground
Dig them up, let's finish what've started
Dig them up, so nothing's left unturned

Look at the wonderful mess that we made
Bastille – Flaws

Här sitter jag och svettas framför datorn min. Jag är så trött att jag inte längre känner av min egen trötthet, det har gått så långt. Men jag TROR att jag har energi, så det går ändå. Jag har så mycket att dela med mig av till er, som jag vill skriva här! Jag sitter och lyssnar på Ghost – Year Zero och SMÄLLER AV!!!!!!!!! För, fa-aan vad bra det är. Fan vad bra Ghost är (ingen nyhet där)! Blir totalt hänförd av det jag hör. Till och med min pappa frågade vad det var jag lyssnade på, han tycktes diggade det.

HAIL SATAN. Och fan vad coolt att de spelat på Coachella också. Att de är så genreöverskridande som band.

Jag hade ju mina "satanistår" (lol hahaha) när jag var sådär 16-17, religionsmotståndare som lyssnade på musik med väldig religionskritik, fast när jag tittar tillbaka ser jag bara hur jag töntig jag var. Jag är väl emot religion idag med, men verkligen inte på samma sätt. Då var det mer "döööööö alla kristna fittor, åt helvete med gud, jag vill korsfästa spädbarn" etc. När jag var yngre var jag som en ofta är när en är yngre: arg, fylld av hat. Idag ser jag mig som en mer fredlig människa, men man behövde ju gå igenom det där med för att komma hit. Jag fokar inte på enskilda troende idag, för de finns det massvis utav, snarare religionen som sådan och allt den har utsatt människor för i århundraden. Men jag vet att religion inte bara är dålig, skulle själv vilja känna samhörighet med en grupp på ett djupare plan. Och det gör jag! För det finns ju substitut till det, saker som tagit religionens plats i vår västerländska sekulära samhälle, som till exempel musiken. Jag är en evig dyrkare av de som står på scenen, musiken jag tycker om. Precis som andra fans är. Det är sektliknande. Å jag vill också stå på scenen, bli dyrkad. Ha makt, vara någons religion. Hahaha.

Lite av en bra gammal text jag älskade:
CHILDREN OF SATAN IT'S TIME TO BRING PAIN
STAND BY YOUR SIDE WHEN CHRISTIANS ENGAGED
ANGELIC PASTURES IS WHERE WE WILL WAR
ONCE AND FOR ALL WE WILL SETTLE THE SCORE

På tal om liknande låttexter; Ska en säga något, så måste en säga det radikalt och inte mjäkigt, för annars lyssnar inte människor. Man hörs inte. En kan tycka det låter extremt, men det sätter åtminstone igång hjärnkontoret & får en att fundera. Vem fan skulle lyssna på en låt som gick: "I don't like religion and what it has put people through, but I understand why some may need it". NÄE va!?!

Det var lite tankar jag hade för denna gång. Nu är jag hungrig, ska rota i skafferiet!

Fridens liljor varde med er.

I never did grow up
Feels like I never will
My friends are all adults
I'm still a teenage girl
I haven't changed a bit
I'm still not over it
I make the same mistakes
I make the same mistakes
I....

U GOT ME BEGGING FOR MOAAAAAAAAR

Jag är en galen Melodifestivalnörd, mycket för att jag gillar att tycka saker. Ni vet, jag har den där berömda åsiktstourettsen. Musiken är ju inte det som tilltalar mig direkt, haha. Jag gillar att det är någonting alla kan samlas kring, som samtidens svar på en lägereld. Det är dock konstigt att jag inte skrivit MER här om melodifestivalen, i och för sig har jag bloggat synnerligen lite den senaste tiden om en tittar på hur mycket och ofta jag gjorde det förut. Tidigare år har jag tyckt och tänkt om typ alla bidrag, nu har jag använt twitter och facebook för det istället.

MEN KÄNNER ATT JAG _MÅSTE_ TYCKA NU IAF. och jag har alltför mycket att säga. Får bli en mash up, låt oss ej spilla tid.

Melodifestivalen har inte riktigt hållit måttet i år om ni frågar moi, fanns inget riktigt "WOW" i det hele. Showen har varit bra, musiken mindre bra. Jag menar, hur jävla svårt är det att skriva en bra låt!? please alltså, Tomas G:son, Peter Boström och Fredrik Kämpe har skrivit typ vartannat bidrag. Trött på att se deras fula trynen. Endast män överallt. Pinsamt låg nivå, även om nivån oftast är tvivelaktigt låg finns där ofta en eller två på riktigt braaaaa låtar.
Älskar non the less Danny och Gina som faaaaan. Så härliga ba, och Ginas styling tycker jag har varit totalt superb under hela resan. BA DAYUUUUUUUUUM GURL. Petra Tungården, hatten av! Även manusförfattare och regissören Edward af Sillén är ett geni som förtjänar massa cred. Det är så mycket ungt blod i produktionen och allting känns väldigt aktuellt och nutida. I like that.
Dayum nummer 2. Anton Ewald.
Alltså....... jag saknar ord. Tittade på finalen hos Therro och vi skrek så mycket att jag fan nästan blir rädd för bådas vår mentala hälsa. Folk som klagar på att Anton "vet att han är snygg och spelar påre", skulle ni ej också vilja vara vackra och faktiskt veta om det!?!?! extremt få förunnat i vårt samhälle där alla, även de vackraste, måste tro att de är fula och defekta. Han är ju så jävla dödssnygg, men verkar åtminstone kaxig på ett härligt sätt. Sen undrar jag: vad är det för hjärngrepp dessa pojkar har kring en, som får hjärtan att smälta och underliv att översvämmas!? Det är liksom hypnotiserande. Orkar inte, en blir så jävla dum i huvudet.
Justin Bieber, One Direction, Anton Ewald, osvosv i all oändlighet. Jag märker ett mönster i mig själv - jag är ett peddo av rang! ni kan kalla mig för peddoprinsessan, hahaha. kanske ska bli mitt nya nätalias!? (ALLA FRAMTIDA POTENTIELLA ARBETSGIVARE SOM GOOGLAR MITT NAMN OCH FÅR UPP MIN BLOGG MÅSTE VEEERKLIGEN TRO ATT JAG ÄR EN SUND INDIVID DE VILL ANSTÄLLA) Och Ulrik Munther, hur söt! som en kattunge.

jaja, jag vet utseende betyder ingenting och det är något jag själv predikar yadayada, jag har bara extremt svårt för att hålla käften när jag ser någon som är drop dead gorgeous, jag är alltid tvungen att säga det. Får sluta vara gubbsjuk. Nä, men det skulle kunna vara värre. Herregue, jag är ju ändå bara 22.

När det kommer till låtarna diggade jag Ralfs, den pipan! Yohio tyckte jag var coolast, hejade därför på henom. Lite trist att hen inte tog hem skiten.
Robin Stjernberg verkar åtminstone sympatisk och söt som fan & har en röst som inte går av för hackor.
Så han förtjänar vinsten ändå!

Nåt mer?! Hm........... sa Danny Saucedo verkligen att han älskar ukrainska horor, eller hörde jag fel?!

Slutligen: det eviga tomrummet som alltid infinner sig när Melodifestivalen är slut, att vad ska jag nu ägna mina lördagar åt!? Kommer sakna cirkusen.

Och ridå.

Kan någon bjuda på en drink, eller visa vägen hem?
jag tror att jag förlorat
tappat bort min sista vän
kanske var det nåt jag glömde, i mitt liv för längesen
Det var längesen jag kände, men det kommer nog igen
kommer nog igen
Det kommer nog igen

Ingen bryr väl sig så länge vi bara klarar av att stå.

Är festen redan över?

LÅT: Bo Kaspers Orkester – Festen 
Kan verkligen relatera till denna text. 

Jag förstod först Bo Kaspers Orkesters storhet när jag tittade på Pluras Kök Spanien och Bo Sundström var gäst.

Den här låten som Bo sjöng i avsnittet är så fin att man ungefär gråter: Bo Kaspers Orkester – Vi Kommer Aldrig Att Dö.  Har aldrig sett något i dem annars, men de är ju verkligen asbra. Åh.

I CHANGE SHAPES JUST TO HIDE IN THIS PLACE BUT I'M STILL I'M STILL AN ANIMAL

gue vad jag hatade den här låten innan, och nu har den fastnat som klister.
LOVE IT!!!!!!!!!!!!! Gnucci är alltså en sann förebild. Känner mig liksom empowered av henne.
Goodah.

Här har vi två coola kvinns: Gnucci (Banana), är helt besatt av hennes nya EP! Var skeptiskt inställd förut, men hon vann mitt hjärta där. Man vill ba dansa röven av sig.

Och Brooke Candy, som blivit en tumblr-sensation. Är ganska fascinerad.Youtuba hennes låt "DAS ME" om ni är sugna på nakenchock hahaha. Det är lite som jag kände vid Die Antwoord. När man trodde att man sett allt, då snubblar man över nåt man aldrig sett förut. Den här tumblr-världen är okänd för mig, och jag orkar inte ens ge mig in i den. Världen upphör öht aldrig att förvåna och förnya. Men tråkigt vore väl annars!?

Idag fyller jag 22 år. Det är vemodigt, men samtidigt känner jag mig inte ledsen. Snarare glad, för att folk har varit så söta och grattat. På fredag blire fest! En vän skrev förresten något så himla fint till mig inatt att jag fällde en tår, blev så otroligt rörd.
Jag behöver väl inte säga så mycket kring att fylla år, eftersom att mina husgudar Millencolin passande nog har skrivit en låt som heter just "twenty two", om känslan. Damn, they really get me! Är det banalt!?
Såhär känner jag mig:

Lyssnar på Graveyards nya skiva "Lights out" och dör lite smått, de är ju så jävla bra. Slow motion countdown är nog bästa spåret, tillsammans med Endless night och An industry of murder. Jag vill serom liv juu, de spelar i Stockholm nästa fredag såg jag...
Faaaan. Så förintande bra. Förstnämnda är skönt bluesig, vill vaggas till sömns av den.
Har promenerat tre kvällar i rad i mörkret med plattan i öronen. 
Jag brukar föredra att promenera när det är ljust ute, men alla tända lampor i hus och lägenheter långt bort gav mig en härlig känsla inombords i alla fall. Sen började jag tänka på den globala uppvärmningen och hur mycket elektricitet alla hushåll förbrukar och blev lite mindre glad, hahaha. Fick lite dåligt samvete över att jag tyckte det var fint. Är jag normal!? Skit i det.

Seså, tryck på play och njut.

Igår fick jag veta att Mitch Lucker, frontman i Suicide Silence, ett av mina favoritband, gått bort i en tragisk motorcykelolycka. Shit vad ledsen jag blev, jag är* över det! 28 år ung, helt ofattbart.
Den där strålen av obehag som skjöt sig igenom hela kroppen när jag fick Sofias sms. Inte nådig.

Det sjuka i att han i en rätt nylig intervju sa att han inte vill gå bort i en krasch, på frågan om vilket sätt han ville dö på. Så jävla sjukt.

Kondoleanser till hans familj, hans lilla dotter och alla berörda.
Jag är glad att jag åtminstone hann se dem live en gång.

Livet är så jävla skrämmande, man vet aldrig när det kan ta slut. Vila i frid, Mitchell.

boooom

Har blivit totaaaaaaaaalt såld på Die Antwoord. Såg först denna video som min bror länkade på fb. Sedan videon till "I Fink U freeky". Och jag ba, va i helvete är det här??? hahaha. kände mig psykad som ett as. Och fascinerad nåt så enormt. Hur ska man definiera detta "band", var min tanke. Läste på wikipedia och det stod: "Die Antwoord is a South African rap-rave group. Fatta det liksom!!!!!!! Låter det inte bara awesome!? vad ska man säga? gillar band med egna, konstnärliga uttryck. Varför har jag inte hört dem innan!? Har iofsig hört namnet och då trott att de va nåt darkwave-projekt. loool. vill bara skaka röööööööööööööv så hårt.
intressant. lär sitta hela kvällen och kolla intervjuer och lyssna på låtar.
mitt initiala intryck var att de borde låsas in, samt jag dör av garv. sedan "detta e bra". skräckblandad förtjusning, kanske. de har "flavour".

I videon dödar de min älskade Lady Gaga, men vad gör väl det. 
HEY FATTY BOOM BOOM HIT ME WITH THE CHING CHING.

I was always an unusual girl, my mother told me I had a chameleon soul.
No moral compass pointing to the north. No fixed personality.
Just an inner indecisiveness that was as wide as wavering as the ocean.
And if I said that I didn’t plan for it to turn out this way I’d be lying — because I was born to be the other woman. I belonged to no one — who belonged to everyone, who had nothing — who wanted everything with a fire for every experience and an obsession for freedom that terrified me to the point that I couldn’t even talk about it - and pushed me to a nomadic point of madness that both dazzled and dizzied me.

I am fucking crazy, but I am free.

Jag ser mycket som är problematiskt med Lana Del Rey. Hela popkulten av idag skriker "YOLO". Vilket hennes musikvideo till låten "ride" som jag har fastnat för, också gör. Och hennes musik överlag: born to die t.ex. I sin monolog i "ride" säger hon "live fast, die young, be wild, and have fun". Man ska vara "galen" och testa på allt möjligt, brinna snabbt och slockna lika fort. Det har jag skrivit om förut. Det finns många andra intressanta aspekter i "ride" iofsig, som jag inte hinner ta upp nu.
Har motstridiga känslor för Lana Del Rey. Förut skrev jag om att ingenting är svart eller vitt, att det finns nyanser. Motstridiga känslor är väl mitt signum, jag är en av dubbelmoralens väktare.
Men kanske är det paradoxala evigt uppkommande just på grund utav att ingenting är svart eller vitt. Vi lever inte i en värld där det finns heltidsänglar och fullblodsdjävlar. Därav ambivalensen till saker.

Tillbaka till "YOLO": Är vi ämnade för något större än att bara vara galna och ha roligt?
This wasted youth. Young, wild & free. Kanske är jag bara inte klar med min egen gränslöshet ännu.

Lämnar det så, men är inte klar på långa vägar.

 

Känner mig rätt balanserad för tillfället. Ack, vad skönt!
Lyssnar på The Wallflowers. Äntligen har de släppt sin nya skiva med låten "First one in the car" i sin helhet.
ÄR SÅ GLAD. Det är låten som spelades i True Blood när Alcide åkte bil och fick sig en flashback. Låten etsade sig fast då och fan vad bra den är alltså. Har creeeejvat den.

ULTIMAT BILÅKARMUSIK MEN INTE HAR MAN VARKEN KÖRKORT ELLER BIL
iofsig ska jag aldrig ha det, if not necessary. men någon annan kan ju hare.

åhhhh true blood<3