shitstain barbie

Jag har börjat intressera mig mer för klass och vad klass har för roll när det kommer till utanförskap.
Jag skäms lite över hur grund jag varit i min samhälls- och maktanalys förut, att jag inte tagit det i någon som helst beaktning. Jag hade aldrig riktigt tänkt på klass och etnicitet/ras innan jag läste genus. Just pga är själv vit, alltså privligerad. Jag har alltid varit emot rasism, som vilken vettig männsiska som helst, men aldrig förstått mekanismerna bakom den. Förrän nu. Genusvetenskapen tog upp det, hur klass, kön och etnicitet skär igenom varandra och är sammankopplade. Intersektionen mellan dessa måste uppmärksammas, det finns fler förtryck än bara könsligt sådant. Dags att kliva ut ur den etnocentriska bubblan.

Varför skulle jag ens någonsin reflektera kring ras/etnicitet egentligen!? Eftersom jag är vit, därmed priviligerad, och rasistiska strukturer finns djupt rotade i samhället, och uppmuntrar mig att inte ägna det en tanke. Varför skulle ett system som upphöjer mig utifrån hudfärg få mig att fundera kring om det är fel!? Å andra sidan, om jag inte funderar kring det, så blir jag en del av rasismen istället och trivs att vara en del av överheten, ser den som naturlig. Det är när vi börjar tänka till som saker händer. Hänger ni med? Många tror inte rasismen finns kvar, och det tror jag är jättefarligt. Ungefär som människor inte tror att kristendomens synsätt lever kvar.
Som i Sverige förr i tiden, kungen stod högst upp på samhällsstegen med en makt så naturlig, den sades vara given till honom från Gud, och det trodde man på. Men det är inte naturligt, och krävs ifrågasättning. Speciellt när makten har tagits från andra människor för att gynna en själv som den i historien har gjorts. Idag vet vi bättre.

Jag blir sjukt upprörd och illa berörd av all rasism jag ser på nätet. På Facebook till exempel och jag försöker ta den debatten.

Och sedan klass då. Jag tycker det är väldigt intressant, har reflekterat mycket kring min egen klasstillhörighet och skrivit en del om det. Jag vet inte vad jag ska definiera mig som. Jag vill nog inte skriva om det heller, för jag har många gånger i mitt liv känt så otroligt mycket skam över hur lite pengar jag och min familj har haft.

SVT har just nu en följetång dokumentärfilmer om fattigdom i världen under projektet "Why Poverty?". Har bara kollat på två stycken filmer än så länge, den om gatan Park avenue 740 i USA, som är maktens epicentrum där de rikaste människorna i USA bor. Och filmen "Vi fattiga", om fattigdomens historia ända från början till nutid. Jag fick vetskap om att man i historien sett maktfördelningen, klassklyftorna, som helt naturlig. Men man kan inte se det som naturligt att vissa människor är fattiga och vissa är rika. 

För att dessa snuskigt rika ska kunna finnas, så är fattigdom en förutsättning och ett måste. De båda är beroende av varandra. Vi kan inte kolla på fattigdom utan att kolla på rikedom. "Poverty makes the world go round". I vissa delar av världen föds människor in i fattigdom och har nästan ingen chans att ta sig ur den. Men det blir bättre.

 I filmen om USA, drömmarnas land där allting är möjligt(eller!?), ser man tydligt hur de som har pengar är dem med den riktiga makten. Företagen är de som styr och gynnas. Politikerna behöver pengar för att sponsra sina valkampanjer och går till de väldigt rika VD:erna och cheferna för mångmiljonföretag som i gengäld får igenom lagförslag om sänkta skatter och på så vis tjänar mera smutsiga pengar. Politikerna är liksom köpta av storföretagen. Jag blir äcklad, av kapitalism och att hela världen är köpt. Den blir till en vara. Alla blir vi till varor.
Makrnaden håller kvar människor i fattigdom och systemet gynnar de rika. Och sen delen om Paul Ryan och Ayn Rand också. Ja, ni får helt enkelt kolla upp det på svtplay själva tycker jag! Det finns så mycket att tycka och tänka om.

Att alla har en ärlig chans är bluff och båg. Som tur bor just vi i Sverige, som är ett land där vi har det förhållandevis bra och klassgapet inte är nära på lika stort som i andra delar av världen. Det är lättare att lyftas från fattigdom här i våra demokratiska länder.

Pengar betyder makt och inflytande, därför är klassperspektivet så viktigt. Och jag tycker det är bra att SVT belyser frågan om fattigdom genom dessa filmer.