shitstain barbie

Jag stör mig LITE på Michaela Fornis eviga romantiserande över tvåsamheten. Fantasin är oftast så mycket bättre än verkligheten. Trust me, I know. Sate vad jag funnit mig gillandes människor jag aldrig trott jag skulle gilla på det sättet!?
Ingen direkt attraktion, så att säga... men den kommer smygandes och suddenly I don't know what hit me.
Jag kan fantisera ihop den perfekta bilden i mitt huvud men det blir ALDRIG som jag tänkt mig i alla fall.
Man ba, verkligen, honom!?!?! Hahaha. Besvikelsen. Helt annorlunda än det jag föreställt mig i mitt huvud.

Jag har inte slutat att tro på kärleken, det kommer jag nog aldrig göra, men jag har slutat tro på lyckliga slut. Orkar inte engagera mig i såna förhållanden och den tid de tar, men det är ändå intressant att fundera kring.

 

Varför kan ingen säga som det är??????? så himla mycket "vi mot världen" att det ger mig tuppjuck
varför kan ingen lyfta tvivlen som uppkommer i en sådan relation?
the downsides!?
var är ärligheten? öppenheten?

På ytan verkar det ju bara finnas fördelar. Alla verkar så otroligt lyckliga jämt. Verkar.

Pga det känner man ju sig grundlurad.

För mig är känslan av att vara kär lite mer som ett sjukdomstillstånd, hahaha. Åtminstone förälskelse. Med symptomen att man blir helt jävla dum i huvudet, ja. Men sedan klarnar det förhoppningsvis.

Vi är alla människor, vi har alls brister god dammit.
Rata de orealistiska idealen. Säg som det är.