Hej hallå. Hur står det till? åårkar inte blogga
jag är förkyld, har ont i halsen och är cptrött. har nyss kollat på senaste True Blood, omg I tell ya. Vampire holocaust! Billith. Warlow. SHIT. Spännande värre. Det är rätt bra med mig annars. Ska ju inte vara alldeles för negativ, utan måla en rättmätig bild.
Mina fötter stinker, å andra sidan. Det är rätt vidrigt. Jag har börjat uppskatta känslan av nytvättade fötter, den är så sjukt tillfredsställande. mer än en någonsin skulle kunna ana!

Idag är det måndag. Och det är sista jobbveckan för mig innan jag är ledig i en hel månad. Och oj vad skönt det ska bli, jag ska sova som ett AS. Och jag ska sluta företa mig att träffa folk när jag egentligen inte orkar, sluta hoppa på varenda tåg som går bara för att jag vill maximera min tid. Hahaha.
Fy satan vad jag saknar att bara vara, för jag har inte hunnit att "bara vara" på flera månader. Andas, du hermafrodit lilla. Nu hoppas jag få tid till det, och såklart även hinna göra lite roliga saker.
En annan grej jag tänker på är att min biologiska klocka tickar som aldrig förr. Jag vill ha barn, de är så söta och fina och jag ser bara allt det bra med dem hahaha. Fast jag vill ju egentligen aldrig ha barn. Bara kroppen som vill. Jag SKRIKER när jag ser söta saker, jag har fått en besatthet av ting som är små. Typ: små potatisar, små spadar, små barnskor, små barnkläder HAHAHAHa. Säg att jag inte är ensam för det känns inte riktigt vanligt att skrika när en ser sådana saker?! Vissa ungar på jobbet gör det ju inte lättare heller, vill liksom kidnappa och klämma till döds. ( vänta. KAN EN FÅ SPARKEN FÖR EN SÅN KOMMENTAR!?!?!)
Alla de roliga och söta sakerna barn säger ibland, åh.

Jag har kommit på en hel del saker om mig själv och jag har utvecklats, tror jag. På något sätt.

"Kommit över mig själv" till viss grad. Jag är så fånig, en får lära sig att inte lyssna till alla dumma tankar. Jag är kapabel. Vissa dagar tror jag på det mer än andra. Tror även jag fått jobba på tålamodet, haha.

Barn är fina, för de är så jävla bekymmersfria. Vilket är fint att se, när en själv så ofta varit så hemskt nedtyngd av sina egna bekymmer. Perspektivet förändras. Skulle kunna skriva en hel uppsats om mina tankar kring och om detta. Kanske en annan gång. Vi har ju alla varit barn, och mina tankar om vem jag var i deras ålder och hur min barndom har varit är något jag funderat på mycket.

Nåja, jag måste hoppa in i duschen.

Jävligt bra låt med jävligt bra text förresten: Looptroop Rockers – Pyromantiker
Här är en gammal bild på mig ba för att (instagram inte vill samarbeta och ge mig nyare bilder att välja på):

 

Jag har mer problem än jag trodde. De expanderar.
Ingen förstår, fast det är en lögn. Jag ger ingen chansen att försöka förstå. Hur ska någon någonsin kunna förstå om en aldrig ger dem chansen att ens försöka. Jag vill nog innerst inne inte att någon ska förstå, för det känns omöjligt. Och jag vet inte vad jag ska göra.

jag vill bara bryta ihop nästan hela tiden, för jag inser mina egna begränsningar och tillkortakommanden
vilket jävla mentalt handikapp jag är, hur många problem jag har

DÖ

I wanna cry
I wanna learn to love
but all my tears have been used up

on another love

jag trodde det var omöjligt för mig att gilla någon på det sättet
but you sure proved me wrong

kanske har jag haft fel hela tiden och du har fått mig att ändra min idiotiska inställning

jag känner så mycket.
jag vill bara smälta samman med dig.

det är läskigt och jag är så jävla dålig på att tygla mina känslor.
jag vill säga så mycket till dig, men jag biter mig hårt i tungan.

jag är dålig på detta. jag är dålig på att hantera känslor.

puss