shitstain barbie

Jag blir så förbluffad ibland när jag surfar runt på en massa olika bloggar. Bara kollar läget liksom.
Vilka människor det finns.
Människor som verkar må så dåligt inombords. All hat. Att man trycker ner varandra, för att man själv mår dåligt. Något som många säger beror på avundsjuka. "Det är klart hon trycker ner mig, hon är bara avundsjuk för att jag är så vacker och har allt man kan önska sig". 
Det är så himla töntigt sagt.
Mår man bra i sig själv så skiter man i vad folk säger, man bara förbiser det. För det är ju ändå inte sant, ellerhur!? Men så går det inte till. Man blåser upp det och skriver svar till "hatarna" på sina bloggar, om hur himla avundsjuka de är and what not. Det gör mig förbannad på riktigt.
Dessa människor är egentligen sorgliga, och har inte ett enda ting som är avundsvärt. Det är så genomskinligt.
För mig är det enkelt att känna efter om jag tycker om en människa eller inte.
Men jag försöker förstå varifrån känslorna kommer, varför jag tycker just detta om en person.
Många gånger då jag får negativa vibbar handlar det om mina egna, dåliga erfarenheter.
Men det behöver inte endast handla om det.
Tänker man snäppet längre än vad vissa gör, så kan man också förstå sig själv och försöka bli en bättre person.
Jag kan hata, men försöker istället att förstå mig på. Och jag förstår varför människor beter sig som de gör ibland.

Och jag förstår varför de beter sig så idiotiskt emot varandra.
Hate is easy; love takes courage.