shitstain barbie

gjorde klart min tatuering i måndags. kunde inte få till en bättre bild än denna sketna. skulle kunna skriva en hel text om vad betydelsen av den är, men orkar inte. mvh lat
den härstammar iaf från ett halsband som är mig väldigt kärt. måste be någon ta en bättre bild åt mig!

sol, blommor, berg, månen, allt det en kan önska sig. ett paradis på min överarm. mitt egna utopia HAHAHA nu skriver jag bara. den är härligt flower power:ig och jag kände verkligen för det färgglada, eftersom att jag inte har något annat i färg. Har klätt mig i neutrala färger i princip all my lajf, men börjat gilla och anamma olika färger och mönster med åldern. behövde det!

folk säger att ord är ord men jag tycker verkligen att ord är konst som rör en djupt, om en besitter talets eller skriftens gåva. ett gäng citat kommer här som är huvuden på många spikar, tycker de är så fina. feminism, spiritualitet, och selflove is what im all about atm. tillåt er att beröras.

Like a small boat on the ocean
Sending big waves into motion
Like how a single word
Can make a heart open

I might only have one match
but I can make an explosion

 

 

Har ni sett den här lille videon!?!?1 TITTA!!!!!!!!!!!!!!!! jag dör.
skriker och ryser ihjäl mig. så slagkraftig. PERSPEKTIV!!

finns en rad med videos av den här sorten där kända personer talar. klicka er vidare!

 
Nature doesn't need people. People need nature.

Ibland känns så onödigt att skriva någonting själv när det finns intellektuella människor som redan tänkt alla tankar som finns och författat bra saker om dem. Ibland kan en bara nicka och hålla med, känna igen sig. Jag ÄLSKAR ju citat, och detta citat av Mitch Albom slog mig verkligen. Mycket för att det handlar om ämnet som ger mig mest ångest i världen just nu - tiden, och bristen av den. Att allting går så fort. Jag tycker att mycket kan kännas för sent. Om det nu går att komma försent till livet.

Vi har bara en viss tid här på jorden och det gäller att förvalta den väl. Det är därför en kan få så mycket ångest kring det. Måste måste MÅSTE uppnå och förverkliga sig själv, göra det där en drömmer om etc etc. Det kan paralysera mig av skräck. För jag känner inte att jag inte är där än.

 Tänker sen att det bara gäller att vara här å nu, att sluta oroa sig.
åh har tusen saker att skriva om det här men orkar inte riktigt nu

fridens.

 

There is a pleasure in the pathless woods, 
There is a rapture on the lonely shore, 
There is society, where none intrudes, 
By the deep sea, and music in its roar: 
I love not man the less, but Nature more.

Det stycket är en del av min favoritpoem av Lord Byron som även är med i filmen Into the wild. Får själsliga rysningar. Dem där orden betyder mycket för mig och min kärlek till naturen och det orörda, de talar till min inre eremit. Många av oss har väl känt det där någon gång, att vilja fly samhället och leva i frid. En sorts längtan efter äventyr och eskapism. Jag känner min koppling till allt omkring mig starkare än någonsin. Enhet.

I love not man the less, but nature more.

TIPS!

Jag fullkomligen älskar det här talet av Chimamanda Adichie. När hon talar tänker jag på dans, orden liksom dansar fram ur munnen på något vackert sätt, vilken talare hon är. Hon skulle gärna få läsa bedtime stories för mig, tror jag skulle somna ganska gott då.
Talet handlar om ensidighet i historier, tolkningsföreträde skulle jag även hävda. Vem som får berätta en historia, och hur den lätt blir den enda och rätta versionen, och vad som händer då. Det finns en oerhörd snävhet i det.

Jag tänker lite på det jag har nämnt i mitt skrivande förut, gällande forskning. T.ex. att de som i majoritet bedrivit forskning har varit vita västerländska män, och exkluderingen i det. För hur går det att skildra alla som har andra erfarenheter, som inte sitter i maktposition och får berätta sin sida av myntet!? De som har makten sätter reglerna.

Det finns aldrig bara en sida/vinkel av historien och historierna vi drabbas av. Lyssna.

Asså, den här ungen <3.

Den här skulle ju alla behöva se. 

Hallå mina vänner!
Här sitter jag. Lagom trött, solbränd i fejset och post-festival-sliten. Men glad förstås.
Bråvalla blev till Våtbralla(inte på det bra viset). Det vart en ganska blöt historia alltsammans.
Och det var tumultartat när folk blev träffade av blixten, vilket var så djävulskt skitläskigt. Jag och Therro satt i våra tält och nästan grät.
Hursom haver var det annars great. Mycket roligt folk, bra band/artister och så vidare. En del minnesvärda citat som: "har du någonsin knullat med en sköldpadda?", "Milla är bra på att bajsa" och "hon har inga tänder", tagna HELT ur sina sammanhang. Jag såg såå många spelningar, helt sjukt. Min kropp är helt kvaddad. Eftersom att jag inte har orken att skriva en lång uppsats om det hela låter jag bilderna tala för sig.

Här kommer lite pics... en del har jag snott från Therro. Det var tråkigt att min mobil var stendöd cirka hela vistelsen och jag typ inte hann ta några kort.

Jag och min titsistah när solen gassade!

 

 Euforin när Lana tog sig an scenen.

Jag tillsammans med en av världens häftigaste kvinnor - Bianca Kronlöf.

Renaste skorna vid festivalens slut vill jag lova.
retards.

.

 det var allt. hare gött!