Glad Valborg!

Dagens glädje: F! har gått upp 1% från 1,3% till 2,3% i opinionsmätningarna sedan mars månad. DET ÄR NU DET HÄNDER! Och i rasande fart. Jag tror på detta något enormt!!!!!!!! 
Plus att Kent släppt sin nya skiva, så spännande.

Dagens jobbiga: Hatar att upptäcka att mjölken är slut när en ska dricka kaffe. Kutar till affären å inhandlar. Such irritate. Much angry.

Dagens planer: Jag och syrran ska gå över till våra boss bitches Isabella och Evelina och dricka öl <3. Finns väl inget bättre sätt att fira Valborg på än med de en tycker bäst om.

Ha en bra valborg!




korallreven & vintergatan

Mänsklig värme, snälla kom närmre
Mänsklig värme, snälla kom närmre
37 grader Celsius är allting som behövs
 
Korallreven & Vintergatan
Över molnen och under ytan
När jag blundar, när jag somnar
Är det dit jag styr, när Februaristormen yr

Markus Krunegård – Korallreven & Vintergatan

Sluta särskriva.

En liten rolig anekdot om det här med att särskriva.

Jag går runt på Hemköp och ska handla livsmedel. Och min familjemedlemmar brukar ofta ringa mig och säga "köp det å det, å det, å det också". Så får jag ett sms av syrran där det står "köp falukorv ring".
Aha, ok. Hon ville att jag skulle ringa, så jag ringer upp henne, förväntar mig att hon ska fylla på listan av saker jag ska köpa. 

Samtalet:
M: "hallå?".
Jag: "Hej".
M: "Vad är det?`"
Jag: "vadå, du skrev ju att jag skulle ringa?"
Hon: "Nej,det gjorde jag inte".
Jag: "Joho, det gjorde du visste. Du skrev köp falukorv ring på sms. (min syrra är generellt bra på att särskriva, och att inte använda kommatecken, så jag trodde hon hade missat det)
Hon: "Jamen jag menade att du skulle köpa en falukorvring".

vi båda: HAHAHAHAHAHA

Alltså jag höll på att dö. Köp falukorv ring. Funderar på att skaffa mig en ring, en sån till handen, med en falukorv på. 

Där ser ni vikten av att inte särskriva, även om det kan uppstå humoristiska situationer. Ler fortfarande då jag tänker på det. Köp falukorv ring.

valkompassen.


Jag gjorde Aftonbladets EU-valkompass. ingen skräll att detta nedanför blev resultatet. Såg att SVT också hade en egen. Du kan göra AB's här åtminstone.



 

The birth of Venus.

 

Thanks for telling me I look tired instead of saying I look like shit.

Folk som säger att en ser trött ut. Haha. Vi vet alla att säga att "du ser trött ut" bara är ett artigare sätt att säga att "du ser ut som skit", till någon. Jag är oförstående till människors konstanta, oförtröttliga och tourettesliknande behov av att kommentera andras utseenden, som om det vore en objektiv sanning. Som om det vore deras gudagivna rättighet att berätta det för dem! Jag tycker öht kommentarer om yta är onödiga. Både av den negativa och den positiva sorten. För vi behöver bekräfta varandra för de vi är som personer, inte hur vi ser ut. Det ger ju luft åt upprätthållandet av ouppnåeliga ideal.

Nu menar jag inte att jag per automatik tycker dåligt om en människa för att hen ger mig en sån kommentar, men eftersom att jag fått en hel del såna den sista tiden tänker jag bara: "VARFÖR!?!?!". Jag ÄR trött, och jag ÄR sliten. Vad vill en uppnå med en sådan kommentar!?

Jag förstår inte behovet någonstans. Säg bara inget alls istället. För vad ska en göra med den informationen egentligen!? Det gäller ju inte bara kommentarer som den, utan även andra. Jag tror många kan relatera till det här. Det är en liten bild av ett större problem. Förstår inte vad som ger folk rätten till att jämt och ständigt vädra sina åsikter om andras kroppar. 

Lever lite efter regeln: har du ingenting snällt att säga så knip bara igen foderluckan.
Det är ett snällare sätt av mig att säga: Håll bara käften.

.

 

I'm on your magical mystery ride.

Våren och solen är på härligt besök. Tinar upp våra frusna själar och sätter ett leende på de flestas läppar.
ÄNTLIGEN! Förut hade jag alltid sådan ångest när det kom till våren och sommaren. Eller depression snarare.
Men nu känner jag mig ungefär lika uppRYMD som en astronaut. GHAHAHAHA. 

Är så kär i John Legends låt All of meHar hört den förut men inte tagit till mig den.
Det är något med att ta till sig musik, en är inte perceptiv i alla ögonblick. Det är skillnad på att höra och att faktiskt lyssna, tänk vad mycket en missar. Må va banalt men texten och sången ger mig rysningar. Gaaash.

'Cause all of me

Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections
Give your all to me
I'll give my all to you
You're my end and my beginning
Even when I lose I'm winning
'Cause I give you all of me
And you give me all of you, oh

Fin dag. Lekte naturfotograf.
 



lite om rymden.

Det var för några år sedan då jag läste en en bok som jag blev fascinerad av rymden, mer fascinerad än jag varit tidigare åtminstone. Jag tror jag började förstå saker mer då, i alla fall. För jag har ju alltid varit förundrad och intresserad av kosmos och vår plats däri.

Jag älskar tanken om att våra hjärnor är som universum, oändliga. Det finns liksom ingen vägg där inne. Det gör mig både vettskrämd samtidigt som det gör mig galet berusad. Vi är alla ett eget universum, både du och jag. Universum är inom oss. Vi är alla ett eget litet universum.Vi är framförallt ETT med universum.

Förr brukade jag känna mig som ett sandkorn i en oändlig öken, liten och obetydlig. Jag brukade tycka att jorden, den bleka blå pricken vi befinner oss på ute i rymden var liten och åh så obetydlig.

Men jag känner inte så längre.
Det var innan jag var bekant med Neil deGrasse Tyson.

Ganska gammal video här, men den förändrade verkligen mitt tankesätt. Det får mig att känna mig så stor.

The Most Astounding Fact from Max Schlickenmeyer on Vimeo.


Bara lyssna på den här personen.

Bäst. Så fullkomligt bäst. 

Feministiskt mobilskal.

Mitt gamla mobilskal var så himla repigt så jag har skaffat ett nytt, feministiskt sådant. Dags att ladda upp inför supervalåret och sprida budskapet vidare liksom. F!nt va!?

Upp till kamp.

Livet är en hinderbana.

Ett hinder är inte alltid ett hinder. 

Problem i min väg.
När jag ibland står inför något som känns omöjligt att göra är det nästan som att lyfta upp en sak där mina armars omkrets inte når runt den. Jag vill ju lyfta upp den, bära den dit den ska stå. Men mina armar räcker inte runt. Det är jobbigt att känna så.
Men när jag kommer över det för mig "omöjliga", som egentligen är fullt möjligt, känns det fantastiskt. Jag sträcker lite på mig, tänker "jag klarar det här", mina armar når runt, jag kan bära upp och sätta på rätt plats. Så skön känsla!

Tanken att livet är en hinderbana uppkom i min hjärna. Ibland känns det som att en står vid en oändligt hög mur och tittar upp på den, aldrig kommer komma över den. Och en ba "jaha".

Ja, jag vet inte. Var tvungen att dela med mig av mina tankar till er åtminstone.

Love & light.

mgsfpjgf

Försöker posa i köket, men misslyckas rejält. Min ena arm ser mycket grövre ut än den andra.

AJA DAGS ATT DRA Å CARPA LITE DIEM! PUSS<3
 

It was just my imagination.

Det är jag, som ibland blandar ihop verklighet och fantasi.
Lever en fantasiverklighet. En verklighetsfantasi.
Kan inte skilja på de tu. På drift nånstans däremellan.
Men vad göre, när allt är illusion. I'm just looking to have a good time.

Har börjat kolla på True Detective btw. Så imponerad över Matthew McConaughey's insats där, och vilken mancandy han egentligen är. Han passar i det seriösa. 

Rust Cohle: I think human consciousness, is a tragic misstep in evolution. We became too self-aware, nature created an aspect of nature separate from itself, we are creatures that should not exist by natural law. We are things that labor under the illusion of having a self; an accretion of sensory, experience and feeling, programmed with total assurance that we are each somebody, when in fact everybody is nobody. Maybe the honorable thing for our species to do is deny our programming, stop reproducing, walk hand in hand into extinction, one last midnight, brothers and sisters opting out of a raw deal.

Puss.
 

RSS 2.0