Shitstain Barbie

Hej bloggen. Jag ville bara skriva att min bror Mico är en väldigt fin människa.
Inte för att mina andra syskon inte är det, men det är en annan femma.
Jag vet att du brukar läsa min blogg Mico, så jag ville bara passa på att hylla dig lite :).
Du förstår dig på en, du är godhjärtad och en fantastisk person. Jag ser så mycket potential i dig, du bär på mycket visdom. Du är en inspiration för mig och säkert många med mig. Din styrka är beundransvärd.

Just a little reminder, so you don't forget! :)

puss & kram

Idag är jag en sjuk liten tjej. Snorar som ett fanskap och sådär, febern har i alla fall avtagit.
Wooh! Tyck synd om mig, okej. Måste gå och bajsa.

dagens millie

Bra val att ta en promenad? Hostade asmysiga slemklumpar och har nu ÄNNU mer ont i halsen.
Näsan rinner, uuuuh. Någon har gnuggat min strupe med ståltråd while I was sleeping. Kurerar med te!
Men jag har spring i benen och måste ut ibland, vem bryr sig om lite förkylning? Har fått äta upp mina egna ord förut när jag tränat med förkylning, så jag gör aldrig det igen. Och det ska ni inte heller göra. Lätt att känna sig som superman men komma hem och må sämre. Promenaden blev åtminstone en lugn sådan!

Lyssnar på Kent och blev nyss asdeprimerad och fick existentiell ångest. hahaha. hatar mig och mitt liv.
tänkte kolla ikapp Grey's och hoppas kunna gråta.

Ville egentligen ba dela med mig av den coola bilden nedan.
Dude knows I'm a G - that's short for a girl.

Kent – 747

Varför är det så att det hemskaste i världen för en tjej är om hon går upp i vikt?
Hahaha. Är det inte SJUKT JÄVLA CPSTÖRT!? Kan känna så själv. Åhnej, den där tjockångesten är oeeeerhörd. Lurarpassar alltid på en. It's the end of the world.
"Vad som helst får ske, bara jag inte blir tjock". Släpps en bomb på Sverige så vill jag ändå dö smal liksom.
Nej, det är så otroligt och extremt skadat att ha en sån syn, och jag omfattas av den.

Jag säger inte att det är så för alla, men många tjejer känner nog igen sig.
Vi är bra på att trycka ner oss själva, och ser inte hur vi tar emot dessa bilder på kroppar och försöker nå dem men kan aldrig göra det. Det är så ideal arbetar, de är ouppnåeliga av en orsak. För att få oss att konsumera tills vi ligger där döda i vår grav, konsumera i hopp om att nå upp till önskeläget. Därför är jag väldigt emot det kapitalistiska samhället. Det sätter alltid ribban högre än vad vi kan hoppa, och det är för att vi ska tro att vi kommer komma över, men i verkligheten så kommer vi aldrig det. Det handlar om att nöja sig.

Det kan gå över styr, för hur ska man veta när man är vid sitt "önskeläge"? Jag tror man vet det först efter en tid, när man fått tänka. Därför kan man lätt övergöra något som inte går att ändra tillbaka.

HEJ IDEAL, HEJ SJUKA VÄRLD, TACK FÖR ATT NI MATAR OSS MED DYNGA.
Matad av smalhetsideal, haha.
smalHETSideal. Min mage är full med dessa, är redan mätt.
Att aldrig vara bra nog, smal nog, snygg nog, det västerländska samhällets fundament, tror jag. 

Indirekt hjälper jag ju till att återskapa dem här sjukliga bilderna, genom att klaga på mig själv.
Nej, nu ska jag ut och gå. Den begynnande kaggen är inte charmig. Jag är förkyyyld, men vafan.
Shape up, gurl.

JAJAJA. det är mänskligt att fela osvosvosv. Jag skulle egentligen inte ens skriva det här, blev längre än det skulle och jag är trött som ett as. PÅ ÅTERSEENDE.

städa, mitt rum ser ungefär ut som jag just nu = a wreck, a messssss
läsa, ligggger så jävla efter
sova?
äta?
MASSSSSSSAMASSSSSSSA egentligen, som jag inte kommer på nu

ny delkurs i skolan. politik och vardag, blajoedawmkjopr.
gick inte på första föreläsningen, kunde verkligen inte gå upp.
förbannar mig själv för att ha knullat upppp studerandet så hårt.

sov tio timmar inatt men är fortfarande trasig.
uh. feeling FAT, and not in a good way.

Roligt skämt jag hörde: how do 5 gay guys walk? One Direction-

HAHAHHA
trötyt och svamlig. heråååå.

Har faaaan inte sovit ut på över en vecka. Och det märks och känns.
Fyfan vad trasig jag känner mig. Mitt hår luktar också skitvidrigt.
Haha. Man fungerar ju inte när man är trött, man känner sig så borta från allt. 
Just gotta get me some fucking sleep. Too tired to function.

Och så hatar jag min mobil. Det här touchskiten asså. Jag brukade jämt skriva några rader i utkastet på min gamla mobil, hade så jävla mycket skrivet där att det är sorgligt att det är borta förevigt. Med den nya tar det ju år att skriva, och man får inte samma känsla. Pallar därmed inte att göra det, så när jag väl kommer på nåt bra förloras det. hahah. mejkar jag sense? Vill ha en med knappar, jallefall.

käften nu.

Come forth, Mr Sandman.

Ögonen hänger tunga, men jag kan inte somna om.
Och magen skriker, trots frånvaro av aptit. Blir gaaaaaaalen.
Mitt horoskop sa att jag ska sluta ge in för mina impulser?! hahahah
Ska man lita på horoskop? nej, screw that shit! Börjar få ölmage också.

Vilken tur att jag och Mimmi ska gå till Ica Maxi och handla! Kanske man bränner några kalorier.

Nåja, kul hade jag igår i alla fall! En thugster bild på mig och Björn får illustrera det.

SITTER OCH LYSSNAR PÅ YERSINIAS NYA. SHIT HAS HIT THE FAN OCH JAG DÖR JU!!!!!!!!!!!!!
ÄLSKAR YERSINIA ASSÅ. MATTIS FAN VA FIN MATTIS ÄR,. OCH ALLA ANDRA.
LYSSNA LITE:  Yersinia – Fraktaler
PEPPAR MED KAFFE OCH GRÖT. CANNOT COMPREHEND THE LEVEL OF FUCKING WIN THAT IS BEING EXPRESSED!
SKA HEM TILL FREDRIK OCH DRICKA LITE KALJA MED FINA MÄNNISKOR SNART. VAFAN HEHEHEHEHHEHEHEHE.

Hata mig inte nu, men jag tycker inte om katter. (Jag tycker om dem, i abstrakt mening)
Jag hatar även fåglar(duvor, skator, kråkor), fastän jag tycker att andra sorter kan vara vackra att titta på.
Katter brukar alltid stirra på mig med en jävulsk blick, vilket gör mig pissrädd. De följer efter mig och deras ögon borrar sig djupt in i min själ med budskapet "vi ska mörda dig". Jag skojar inte, är SJUKT rädd när de går efter mig och stirrar, men så är jag ungefär rädd för allt i hela världen (hundar, fåglar, fläktar, jordklumpar etc).

När man studerar genus pratar man väldigt mycket om ett patriarkat, vilket jag tror de flesta vet vad det är. 
Men jag börjar snarare fundera på om vi inte lever i ett kattriarkat istället.
THERE, I SAID IT!

Katter, katter är precis överallt och jag hatar katter.
De invaderar det offentliga rummet, ingenstans får man vara ifred.
Och det värsta är ju att människor är tokbundis med dessa små djuren och inte ser vad som håller på att ske.
Det hela är en konspiration och samtidigt skriker upprörda kattvänner "HUR KAN DU HATA KATTER???????????? VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG MÄNNISKA" till mig. Är jag den enda som har ögonen öppna för vad som håller på att hända!? 

Bevismaterial över hur katter håller på att ta över världen:
Kattbilder över hela Facebook
I can haz cheezburger, lolcats
Kattbilder på Instagram

Ska gå och hämta min cykel som ligger och Aleeks, fick skjuts igår hem av Sofias pappa efter att vi hängt dära.
Så jag måste hämta den nu!

Sen ska jag överdosera kaffe och fortsätta på den semiotiska och strukturalistiska analysen av Xena Krigarprinsessan som min grupp har till redovisning för imorgon.
Veckans hatord: semiotik och strukturalism. Anledning: För innebörden är så himlaaa abstrakt att det känns som någon malt ner ens hjärna i en köttkvarn och put it back to place. Ett annat hatord: diskurs.
DÖ, ordjävlar. Fan vad bildad man låter när man slänger sig med uttrycken, men förstår man ett jota eller. eller.

Klarar jag det där förtjänar jag fan ett öl. Ett öl. Eller så ska jag stanna nykter?
VEM VET, inte du! vem vet, inte jag! Det får tiden utse.

PÅVÄGNUHERRÅ don't miss me too much
xoxo shitstainbarbie

Vad är egentligen tankestöld, när alla tankar i hela världen redan har blivit tänkta?
Och hur ska man beskriva det man tänker och känner, när alla känslor i hela världen redan blivit kända av andra människor, som kanske varit bättre på att formulera dem än just du? Har JAG något att tillföra?
Kanske begår jag omedveten tankestöld dagligen?

Jag inspireras och influeras, vill jag se det som.
Det enda jag kan göra är att formulera mina tankar och känslor med mina egna ord, färgad av mina egna erfarenheter.

Det är lätt att känna att man inte har något att säga, att allt redan är sagt.

I want a sip of your brain, just a little taste. Tankar och idéer naglar sig fast under huden och då kanske det händer att man i alla omedvetenhet "tar" något av en annan. Men jag är mina erfarenheter, och det är dem jag skriver utifrån.

Som en riktigt inspirerande skribent, Mattis (sångare i Yersinia) skriver, är det svårt att ta creds för det man skriver, för vad är egentligen en själv och vad är "andra"? Det kan man aldrig riktigt veta, och jag har alla andra att tacka för att jag kan skriva det jag skriver.

Vad är tankestöld, det är en intressant frågeställning.

Min dag har varit väääldigt bra.
Nu är jag trött. Jag vet inte vad jag ska göra i sommar, och det grämer mig lite. daaaaamn. tanke?
Jag måste diska, och sedan lägga mig till sängs.

Först lite populärkulturella yttringar (svammel!?):
Lars i Big Brother ser ut som att han har gått på crystal meth i ett par år. Om man ser ut sådär av att vara straight edge ska jag fan bli det på direkten.
Rodney i samma program är ett misogynt och äckligt manssvin.
Marcelo är ett as av rang och också äcklig.
Carola Häggkvist borde korsfästas.
Judas Priest - Painkiller är den bästa låten att promenera till, episka trummor. Energi!
Richard Dyer's bok "White" är något oändligt intressant, ett studium av hur vithet gestaltas i västerländsk visuell kultur. (Något som jag aldrig riktigt tänkt på, min egen hudfärg. Eller min "avsaknad" av hudfärg. Det är ingenting vi reflekterar över, utan det är det förgivettagna, den mänskliga rasen. Den är vit och alla andra färger är de "annorlunda". Jag ser mig själv på ett annat sätt än när jag började läsa genus, det är väl ett steg i ledet att finna sig själv, skulle jag tro. När man lär sig saker om världen lär man sig också saker om sig själv, och vart man står. Känns berikande på alla plan.)
Har skaffat Instagram - följ mig där på "Shitstainbarbie".
Alex Schulmans Instagram är roligast ever.
Magnus Betnér är kanske sveriges sexigaste man, och jag skulle inte tacka nej till att ligga med honom.

ska alltid babbla som fan. ingen vill ju lyssna!? blöder era öron nu? Jag har en röst, och tycker om att använda den. Sedan, bjuder på en Millie of the day. hej med er!

Fast man kanske måste bråka, också. Måste hetsa. Jag är en hetsig person.
Att svära, t.ex. Det finns något otroligt befriande i att svära. Jag svär hela tiden, skriver knappt ett inlägg här utan en svordom. Jag tycker det stärker på något sätt, det är kraftfullt och förlösande. Det kanske är nyttigt!?
Det är provocerande och väcker känslor, men jag vill ju att det JAG SJÄLV känner ska komma fram så bra som möjligt när jag skriver. Vissa kanske tycker att det beror på att man har ett bristfälligt ordförråd, men det tycker inte jag.

Kan stå och skratta åt mig själv ibland när jag hetsat asmycket, tänka "vad håller jag på med egentligen?", och det är också en bra grej. Kan se mig själv utifrån.

Och är jag arg så är jag. Jag är fan arg, men det finns något hälsosamt i att vara arg. Det finns hälsosam vrede, att inte lägga locket på. Förstår inte människor som hela tiden är snälla och väna. FUCK THAT!

Ni kanske märker att jag ibland skiter i att skriva korrekt, med meningsuppbyggnad osv, och ibland så har jag så mycket på hjärtat att jag inte bryr mig om hur det ser ut, bara det får komma ut. Och det vill komma ut, gärna allt på en och samma gång och då blir det sådär messy.

Jag är ju sån att jag lever med ett finger på avtryckaren och ibland så smäller det till, ja, rätt ofta faktiskt.
Ut med känslorna bara. Ingen tid för redigering eller självcensurering. Vilket kan leda till att jag missuppfattas, men det är en risk jag är villig att ta.

Bråk efter bråk efter bråk efter bråk. Jag pallar fan inte mer.
Varför bråkar vi så mycket, och när ska vi sluta?
Så mycket uppdämd vrede att det är snudd på vansinnigt, och vi tar ut den på varandra.
Vi blir varandras måltavlor, och det är ett stort fel.

Fattar inte.
Ibland vill jag bara skrika, slåss och mörda. Jag har så mycket hat i min kropp att det är läskigt.
Men jag vet om det, och det är vad som räddar mig.

Hittade den här artikeln på Michaela Fornis blogg som handlade om högkänsliga personer: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften_7074009.svd

Kände igen mig i beskrivningen, haha. Någon mer som gör det!?
Jag kan verkligen känna lyckorus för de kanske konstigaste sakerna, som ett träd som slått ut i full blom eller en vacker himmel. Kanske låter jättekonstigt för en annan, vad vet jag, men jag är nästan aldrig så lycklig som när jag tittar på en vacker kvällshimmel. Ser vackra saker överallt och blir jämt så glad.
Och så är jag väldigt neurotisk, nervig och rädd. Är en högst medveten och närvarande människa, till snudd på paranoid ibland. Tar in så många sinnesintryck. Kräver lite avskärmning från människor, trots att jag ÄLSKAR sällskap.

Jag har mina känslospröt placerade utanpå kroppen, trots att jag kanske kan verka så "tuff". Nackdelen är väl att det är så enormt jobbigt att behöva känna något hela tiden.
Mja, gud vet om jag är just högkänslig, men en känslig känslomänniska är jag till fullo.

Gillar det Michaela skrev om att lära känna sig själv, också. Det är viktigt. Vem är lilla jag? Finner det häftigt att man lär känna sig själv lite mer för varje dag som går.

NEJ, GODNATT NU!