shitstain barbie

Det är intressant med forskning som utger sig för att vara objektiv, såsom matematisk och naturvetenskaplig forskning ofta gör. Och vi ser den som det.

Men vem bedömer att en fråga är viktig att forska i?
Vem är det som ställer dessa frågor?
Och varför just dessa frågor?

Vi ställer frågor vi själva berörs av, frågor vi kantas av. Utifrån vår egen erfarenhet i samhället. Jag är mina egna frågor, liksom. Frågorna är beroende av en viss kontext.

Eftersom forskning i historien bedrivits av män, för män och om män så har det kvinnliga perspektivet gått förlorat. Något som uppkommit genom kvinno och genusforskning, för att få fram kvinnors och andra marginaliserade gruppers erfarenheter.
Många väljer att fnysa och kalla genusvetenskap för en pseudovetenskap men de har då antagligen ingen aning om hur starkt manligt präglad vetenskapen har varit. Tänk på alla de stora namnen inom vetenskapen bara, kommer ni på några kvinnliga? Den enda jag kan tänka på är Marie Curie. Annars: nada.

De stora tänkarna då, några kvinnor där? Nope.

 

Det är klart att om det bara är män som bedriver forskning så ställer de frågor utifrån sin egen ställning i samhället och skildrar sina egna erfarenheter. Mannen blir den förgivettagna människan. Därför uppkommer glapp på erfarenhet om vissa grupper.

Det är svårt för en man att forska i frågor som inte berör han själv - alltså kvinnofrågor, som man.
Det är klart män kan vara feminister och forska i genus etc. Det finns ju maskulinitetsforskning t.ex.. 

Det är inte min poäng här.
Nu är genusforskning och naturvetenskaplig forskning två vitt skilda ting. Men mina två poänger:
1. genusforskning är nyttig och behövs
2. ingenting kan aldrig någonsin vara helt objektivt. Det kan bara försöka vara så objektivt det går.

Jag menar att forskning inte är helt värderingsfri, hur gärna man än sätter en stämpel på den som "objektiv".

I historien har kvinnor inte fått tillgång till högre utbildning och saknas ännu inom högre forskningsområden. Tänk att femtio procent av jordens befolknings potential har gått förlorad under så lång tid, det är rätt förbluffande.
Så jämställdheten på de högre ämbetena är inte nådd, det vet vi. Vi vet också att det går bättre för flickor än för pojkar i skolan i hög utsträckning, att de får bättre resultat. Och ändå lyckas kvinnorna inte nå toppskiktet. Och det är ju inte så konstigt, då det handlar om annat än att bara göra bra ifrån sig. Det handlar om kön och förväntningar på kön.

Intressant studie från USA har visat att kvinnor inom vetenskapen får sämre löner, sämre möjligheter och bemöts av fördomar. Man skickade ut ansökningar till en hög post inom det vetenskapliga området och angav kön slumpmässigt. Surprise surprise visade det sig att männens favoriserades, trots att de hade precis samma erfarenheter.

Här är artikeln: http://www.pnas.org/content/early/2012/09/14/1211286109.abstract

 

En annan grej jag kom på: Det är intressant att det är mest killar jag hört kalla genusvetenskap för kvasivetenskap. Och då killar som är väldigt intresserad av naturvetenskap, hahaha.