T.ex.
När jag får lära mig nya saker.
Att skratta.
Kramar.
Choklad.
Att lyssna på musik och leva mig in i den till fullo.
Att spontant dra av några feta dance moves
Bebisar (och bebisdjur). Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!
Att ha givande samtal.
Promenader.
Jämställdhet!

 

Serien på allas (blygd)läppar just nu: Girls. Jag måste faktiskt krypa till korset och säga att även jag har börjat gilla den! Jag såg det första avsnittet för längesen och tyckte det var uruselt, fattade inte alls hajpen. Så jag sket i att fortätta kika. Men eftersom att verkligen ALLA talat så gott om den var jag tvungen att ge den en andra chans, jag är ju så bra på att ge saker en andra chans och att omvärdera (är en fantastisk människa).
När den började gå på svt tänkte jag titta lite på lattjo och fastnade, ty den fick mig att skratta hysteriskt. Tv-cirkeln efteråt fångade också mitt intresse. Tankade hem resterande avnitt och har nu sett hela första säsongen!
Hela världen har Girls-fever just nu! och jag vill inte va sämre.

Tankar om serien: Hatar Marnie, Marnie är dessutom kanske det fulaste namnet ever!? (En vidrig häxa i True Blood hette Marnie så jag har dåliga erfarenheter av det namnet) Man vet liksom att en person som heter "Marnie" kommer vara en hemsk person. Hon är en egocentrerad bitch. Shoshanna är jobbig, kan inte någon snälla skjuta henne!? Sedan säger hon helt random saker som ibland kan få mig att skratta. Jessa är galen, får inget riktigt grepp om henne. Det går upp för mig att jag kanske inte gillar någon av personerna i serien egentligen, hahaha. Hannah är den som känns mest sympatisk åtminstone. Men den har ändå något; bra, roliga repliker, igenkänning. Komiska och intressanta situationer som uppstår. Kanske är det rätt uppfriskande att få följa människor som inte är porträtterade som "gillbara", utan som är nyanserade, vilket ju alla människor faktiskt ÄR. Det känns fascinerande, kanske lite därför man tittar också, för man hoppas de ska göra nåt så man förstår dem eller gillar dem mer, hahaha. Samtidigt tycker jag om att serien öppnar för en annan syn på kvinnlig sexualitet och den kvinnliga kroppen än vad som vanligtvis visas på tv. HEJA HEJA! Det behövs ju verkligen. Jag beundrar Lena Dunham!

För att inte tala om musiken i serien, den är GRYM. Många av låtarna sätter sig på hjärnan.

Jag har andra säsongen yet to see, so I'm in for a treat!

Sorry to disappoint you guys! Men jag är inte död, inte ännu i alla fall.
Vårat modem gick plötsligt sönder bara sådär i torsdags. Så jag har fått leva på begränsat internet på telefonen sedan dess, vilket sugit. Har därav varit lite ouppdaterad med omvärlden och mest saknat att lyssna på musik och läsa bloggar, hahaha. First world problems! Men annars har jag klarat det galant. Kände att Gud försatte mig i en riktig prövning där, men jag kom ur den - starkare. Nu har vi fått ett nytt modem!

Å nu ska jag och syrran gå till affären.

/ eder millie.

I never did grow up
Feels like I never will
My friends are all adults
I'm still a teenage girl
I haven't changed a bit
I'm still not over it
I make the same mistakes
I make the same mistakes
I....

Drömmar är rätt tråkiga att berätta om. Men inatt drömde jag att jag träffade Millencolin, eller egentligen tre fjärdedelar av bandet. Och jag bekände min kärlek för dem, eftersom deras musik ligger mig varm om hjärtat och har påverkat mitt liv jättemycket. Verkligen poured my freaking heart out.
Sedan var jag även på en Die Antwoord konsert och fick träffa Ninja efteråt. Tror ni inte jag var lycklig som fan!? Naturligtvis. Han var asball, han är asball.

Allt för att vakna upp och få reda på att det bara var drömmar. Samma sak med att jag har drömt att jag träffat Lady Gaga åtskilliga gånger, och varit den lyckligaste på jorden. Alexander Skarsgård likväl. Många av drömmarna jag har känns så himla realistiska. Ska inte hymla om att det känns vääldigt surt att vakna upp till den icke lika spännande verkligheten sen.

Det känns som att det händer mer spännande saker i mina drömmar än i mitt verkliga liv.
Det kan fungera som någon sorts tröst, hahaha.

Har ni drömt att ni träffat era idoler/förebilder/folk ni ser upp till?!
Dumhjärnan, måste sluta drömma om sånt där.

U GOT ME BEGGING FOR MOAAAAAAAAR

Jag är en galen Melodifestivalnörd, mycket för att jag gillar att tycka saker. Ni vet, jag har den där berömda åsiktstourettsen. Musiken är ju inte det som tilltalar mig direkt, haha. Jag gillar att det är någonting alla kan samlas kring, som samtidens svar på en lägereld. Det är dock konstigt att jag inte skrivit MER här om melodifestivalen, i och för sig har jag bloggat synnerligen lite den senaste tiden om en tittar på hur mycket och ofta jag gjorde det förut. Tidigare år har jag tyckt och tänkt om typ alla bidrag, nu har jag använt twitter och facebook för det istället.

MEN KÄNNER ATT JAG _MÅSTE_ TYCKA NU IAF. och jag har alltför mycket att säga. Får bli en mash up, låt oss ej spilla tid.

Melodifestivalen har inte riktigt hållit måttet i år om ni frågar moi, fanns inget riktigt "WOW" i det hele. Showen har varit bra, musiken mindre bra. Jag menar, hur jävla svårt är det att skriva en bra låt!? please alltså, Tomas G:son, Peter Boström och Fredrik Kämpe har skrivit typ vartannat bidrag. Trött på att se deras fula trynen. Endast män överallt. Pinsamt låg nivå, även om nivån oftast är tvivelaktigt låg finns där ofta en eller två på riktigt braaaaa låtar.
Älskar non the less Danny och Gina som faaaaan. Så härliga ba, och Ginas styling tycker jag har varit totalt superb under hela resan. BA DAYUUUUUUUUUM GURL. Petra Tungården, hatten av! Även manusförfattare och regissören Edward af Sillén är ett geni som förtjänar massa cred. Det är så mycket ungt blod i produktionen och allting känns väldigt aktuellt och nutida. I like that.
Dayum nummer 2. Anton Ewald.
Alltså....... jag saknar ord. Tittade på finalen hos Therro och vi skrek så mycket att jag fan nästan blir rädd för bådas vår mentala hälsa. Folk som klagar på att Anton "vet att han är snygg och spelar påre", skulle ni ej också vilja vara vackra och faktiskt veta om det!?!?! extremt få förunnat i vårt samhälle där alla, även de vackraste, måste tro att de är fula och defekta. Han är ju så jävla dödssnygg, men verkar åtminstone kaxig på ett härligt sätt. Sen undrar jag: vad är det för hjärngrepp dessa pojkar har kring en, som får hjärtan att smälta och underliv att översvämmas!? Det är liksom hypnotiserande. Orkar inte, en blir så jävla dum i huvudet.
Justin Bieber, One Direction, Anton Ewald, osvosv i all oändlighet. Jag märker ett mönster i mig själv - jag är ett peddo av rang! ni kan kalla mig för peddoprinsessan, hahaha. kanske ska bli mitt nya nätalias!? (ALLA FRAMTIDA POTENTIELLA ARBETSGIVARE SOM GOOGLAR MITT NAMN OCH FÅR UPP MIN BLOGG MÅSTE VEEERKLIGEN TRO ATT JAG ÄR EN SUND INDIVID DE VILL ANSTÄLLA) Och Ulrik Munther, hur söt! som en kattunge.

jaja, jag vet utseende betyder ingenting och det är något jag själv predikar yadayada, jag har bara extremt svårt för att hålla käften när jag ser någon som är drop dead gorgeous, jag är alltid tvungen att säga det. Får sluta vara gubbsjuk. Nä, men det skulle kunna vara värre. Herregue, jag är ju ändå bara 22.

När det kommer till låtarna diggade jag Ralfs, den pipan! Yohio tyckte jag var coolast, hejade därför på henom. Lite trist att hen inte tog hem skiten.
Robin Stjernberg verkar åtminstone sympatisk och söt som fan & har en röst som inte går av för hackor.
Så han förtjänar vinsten ändå!

Nåt mer?! Hm........... sa Danny Saucedo verkligen att han älskar ukrainska horor, eller hörde jag fel?!

Slutligen: det eviga tomrummet som alltid infinner sig när Melodifestivalen är slut, att vad ska jag nu ägna mina lördagar åt!? Kommer sakna cirkusen.

Och ridå.

Idag har jag varit på ett möte, efter det har jag långfikat tillsammans med Björn, Fredo, Sofia och Therro. Sedan fann jag mig själv hemma i soffan tittandes på barnkanalen, hahaha. Jag vet inte varför, men det gick ett jättebra program(!?!). Blev helt till mig. Det var någon stor nallebjörn och de sjöng osv. Kändes bisarrt att jag fastnade i det. Kände mig typ som ett barn och helt mosig och mysig och trött liten gullis.
Idag vart vi belönade med fruktansvärt härligt väder. Det gillas starkt. Och jag gick till och med i skinnjacka(!).
Såg många människor i solglasögon, så jag tänkte kanske ha sunnies & skinnjacka imorgon. Längtar. Fint väder är verkligen den bästa humörhöjaren. BLIR SÅ DAMPGLAD.

Tröööttttttt jag är. Jag har verkligen den bästa humorn när jag är trött. Igår när jag och Mimmi gick till affärn för att handla började hon göra fjärtljud med munnen, och jag garvade nästan så jag grät. Hon gjorde det en gång, och jag tyckte det var kul. Så fortsatte hon, stannade upp, fortsatte och jag dog av skrattighet. Hahahaha. Kan ej ens förklara vidden av the awesomeness. Det var konstigt att det fick mig att skratta hysteriskt. Jag har bevisligen humor?? It's questionable.

Imorgon är det även internationella kvinnodagen och jag skulle iväg med Sofia och några till på nåt event på Balsta som uppmärksammar dagen, tror jag. Mmmh!

NU: DISK, DUSCH & SEDAN GOOD NIGHT<3

*INFOGAR GULLIG BILD*

Jag tycker det är intressant med ordavvänjning. Fick lite eld i baken till att skriva om det här. 

Språket är föränderligt och att använda sig av tal är en aktiv handling. Jag har skrivit om det förut, vikten av att formulera sig och hur vi genom språket befäster och cementerar vår världsbild. Att orden betyder.
Det för mig in på ord som är lite "förbjudna" att använda. Jag tror på mycket av det som komikern Marika Carlsson, aktuell med föreställningen "En negers uppväxt", sa i Jenny Strömstedt förra veckan - att vi inte ska vara rädda för orden och att förbud inte gör oss något gott. Som typ ordet neger, att "shit nu sa hen N-ordet!!!!!!!!". 
Jag tror ej på förbud, blir jag förbjuden något så vill jag bara göra det ännu mer. Det är lite så min hjärna fungerar, men det betyder inte att din gör det.
Jag tror det handlar mycket om hur man säger något, på vilket sätt man gör det. En är inte rasist bara för att en råkar använda sig av det. Jag kan råka säga neger utan att tänka mig för många gånger. Och hora, och slyna, och retard och efterbliven till folk. På skämt. Förhoppningvis förstår de människor som känner mig att jag inte menar något illa. Vi måste ju kunna skratta åt saker, som när min kompis Simon hittade på ett nytt ord för pepparkaka, nämligen "julneger". Vilket jag skrattade som FAN åt, i typ en halvtimme. Hahaha.
Fitta och kuk är ord jag kan använda nedsättande. Just "fitta" och "motherfucker" finner jag jävligt kvinnofientliga, brukar ofta säga fitta men försöka väga upp det genom att säga kuk extra mycket. Jag är inte mer än en människa som ofta talar innan jag tänkt mig för. Väldigt ofta.

N-ordet är rasistiskt. Men vad händer med orden när vi inte får använda dem!? Rasismen blir svårare att spotta av det. Den blir mer slugare och svår att ta på. Just som den idag är. Många vill argumentera att rasism inte finns längre, precis som att kvinnoförtryck inte heller finns. Det är just precis för att det bottnar i underliggande strukturer som blir allt svårare att ta på när "förbud" som dessa upprättas. I det politiskt korrekta Sverige ska en inte stöta sig med någon. Jag kan faktiskt tänka "TA EN FOTHERMUCKING CHILL PILL", till människor som hetsar över att en kändis råkat säga nåt stötande.

Marika Carlsson sa det så bra i avsnittet, vilket jag inte kan citera för att tv4play kräver premium för att se avsnittet (och jag aldrig minns ord), DE ÄR RIKTIGA HORJÄVLAR!!!!!

Vi kan i alla fall ta bort orden, men vad hjälper det när åsikterna består!? Det är de vidriga åsikterna som måste bort. Rasismen tar sig bara nya, mer subtila uttryck. Vilket kan vara mycket farligare, man räds konfrontation och på det sättet frodas ju fördomarna bara ÄNNU mer. Det blir liksom inte bättre av att förbjuda enstaka ord.
Men att jag inte tror på förbud betyder inte att jag menar att det är fritt fram och använda orden för att kränka andra människor. verkligen inte.

Sedan märker en dagligen hur syn på kön och sexualitet används nedsättande i tal och skrift.
En man på pizzerian förra veckan frågade ut mig om mina byxor, ifall de var av märket Helly Hansen. Han sa att han tidigare, men inte längre, hade varit en "märkesbög", och jag tycker absolut inte att man ska använda bög som skällsord. "Vilken bögig tröja", till exempel. Jag förstår inte hur kläder kan determinera ens sexuella läggning!?!
Tjejer kallas ofta för horor och slynor negativt, vilket jag inte tycker är okej. Men på nåt sätt vill jag reclaim:a orden, nåt fel på o va hora eller????????!

"Hen" har vunnit mark, och jag tycker det ordet är ett bra sådant. Många byter även ut "man" och använder istället "en" nu för tiden. Jag använder både och lite hipp som happ. Jag tycker ingen värdering bör läggas i kön, utan att en ska bemöta människor som människor oavsett. Ett enda speciellt ord kommer inte att förändra något, men hur vi blir bemötta stöper oss och jag försöker bemöta människor på ett bra sätt och däri inkluderas hur jag snackar med människor. Man tänker ju sällan på vad man egentligen säger, och när man börjar så märker man hur stört det egentligen är.

åååååh. det var väl allt! har inte strukturerat upp det här inlägget nå vidare, hade bara massa på hjärnan som var tvunget att komma ut. som en spya. sen har jag uttryckt mig lite fel och konstigt, men hoppas ni fattar hahaha.

här är länk till denna awesome:a kvinna http://www.dn.se/kultur-noje/scen/marika-carlsson-skrattar-at-rasismen HEJ!

Hej friendos!

En fin helg är vad jag har haft. Den innehöll festligheter och fina människor, plus allmänt chillaxande. Jag såg Life of Pi ikväll, den var annorlunda och fin tyckte jag. Och ni då? Förtälj.

HMHMHMHM, trist människa jag är hahaha.
Har inget att skriva, saknas substans här. Behöver lite nya uppslag. Kvalitet istället för kvantitet.
Tvivlar på att detta är intressant läsning.

Älskar förresten, som ungefär hela sveriges kvinnliga och homosexuella befolkning just nu, Anton Ewald.
JIZZZZZZZZZZZZZZZZZZZEZ! så snygg. vill på riktigt DÖ

finns för många snygga killar och tjejer i världen. orkar ej.
just look at that face