Shitstain Barbie

hejehjeke

Känslokall.
Känslostyrd
känslosam
känslomänniska

Är jag bara en slav under mina egna tankar och känslor?

tankeslav. känsloslav.

Jag går i KBT och försöker lära mig att handskas med min felprogrammering. Lord knows it ain't easy. Vi identifierar oss så otroligt starkt med våra tankar och känslor. Jag försöker lära mig att lyssna på alla de röster som huserar innanför mitt huvud på ett sätt där de får lov att finnas, och inte döma för hårt.

Som ofta påpekats under behandlingens gång; hela livet är bara ett stort beteendeexperiment.
Rätt roligt om en tänker på det..

Tankar som uppkommer: Vem styr mig? Vem är JAG? och hur kan jag agera på ett sätt där mina falska föreställningar inte leder mig i en oönskad riktning? skapa ett slags handlingsutrymme.

Jag älskar att känna, och jag lever nog för att göra det, men ofta kan jag inte hantera det jag känner.
to be continued
En gammal bild på en favoritsolnedgång.

Att ens verklighet är så overklig.
Tänker på min pappa, och jag känner mig inte stark nog för att skriva något om det på sociala medier utan att bryta ihop totalt. så jag tänker inte göra det. alla människor behöver inte veta allt om en, något som jag har förstått vid senare tillfälle. kanske en mognadsfråga. Jag vill vara mer privat, varför ska jag ge ut mig själv till främlingar. Jag är värdefull. men på nåt sätt så krymper min värld.

Jag stänger mig och stänger in mig, stänger av mig. På helt fel sätt. Off.
men jag försöker. jobbar med mig själv, även om det är så jävlajävla svårt.

Hoppas ni har det bra.

Jag är stark
jag orkar
jag måste
kämpa
se styrkan i mig själv

  

Imorgon far vi.
Systra mi och jag, till London. kanske låter som en tjatmaja då jag upptagit flera inlägg med att nämna detta ( leker viktig och världsvan), men det är en stor händelse i livet. Det som är litet för någon, kan vara stort för någon annan. vissa är mer privilegierade, själv trodde jag aldrig att jag skulle få resa. resoskulden ska tas!
Känns bra att börja med en plats som inte är för långt bort, där det finns mycket som lockar, och en dör för brittiska dialekter. kommer bara gå runt och lyssna på när folk pratar, haha.

Måste erkänna att jag är nervös över att resa för första gången (allmänt nervöst/ångestlagd person) och så hände terrorattentaten i Bryssel, idag. Det är så oroligt i själva VÄRLDEN att det inte är konstigt att en är orolig i sitt eget sinne, det är en reflektion. Alla tankar till de berörda av hemskheterna, och alla de som lever under terror varje dag. Det är något vi aldrig kan föreställa oss.

Tillbaka till restankarna..
Känns inte optimalt att flyga nu, läskigt, men hoppas att allting går som det ska.
Jag har utforskat mindre än en procentdel av världen, en insignifikant pyttedel. undra om jag kommer få mersmak eller ej. spännande att se. det finns en hel värld där ute som väntar på mig, som jag har kvar att upptäcka.

Befinner mig i ett mycket konstigt mående. är ingen glad millie gurl.
Känner inte igen mig själv helt, och har ingen aning om vad som har skett. Känner mig dålig, på allt
svårt att finna glädje i något, känns mest blahh!? kroppen beter sig konstigt oså.
många verkar glada över att våren är på väg men jag har blivit galet ljuskänslig och lider bara. solen brukade kunna ha en glädjande effekt på mig men inte nu. illamåendekänsla deluxe. Känns som något är "i vägen".
Sover mer än jag brukar men när jag vaknar är jag inte utvilad över huvud taget.
precis nu när jag behöver energi som mest

 
Får rycka upp mig. det är bara en övergång till något bra!?! säg ja.

Reser på onsdag, det känns så sjukt att jag inte ens begriper. Har aldrig haft möjligheten, men nu är den snart här. kommer vara som ett barn och glo storögt på allt i min väg. Blir säkerligen totalt uppslukad av alla intryck, hahaha. kommer bli bäst i alla fall.

hoppas ni har det gott, om nån fortfarande läser här haha.

 

Horjävlasnö
Fick ingen sömn inatt, tror jag
Låg vaken till halv 6, tog en insomningstablett och den funkade inte
mina ögonpåsar sträcker till ända till Kina och jag är helt borta
Orkar inte röra på mig
vill knappt visa mig utomhus för ser ärligt talar för jävlig ut

har en arbetsintervju på torsdag men tror knappast jag är i stånd till att sköta ett heltidsjobb. hahaha
Jag måste planera göromål inför londonresan, och jag som är sämst på allt vad planering heter, är överallt och ingenstans i hjärnan. vill ha koll på allt. eller så överlåter jag kollen åt min syrra, hum.

Haver ingen kraft. orkar inte vara såhär. blir deprimerad, och allt känns fucking förstört!!!!!!!!!

en onsdag

Idag tog jag ett nytt passfoto hos polisen, var med Aziz och han stöttade, peppade och hjälpte mig när jag sökte jobb. Det kändes förvånansvärt enkelt. jag är så tacksam för honom.

jag är i en dålig period med trött, rastlöshet, nedstämt humör etc vilket gör det jobbigt att vara bästa versionen av mig själv, lol, men det behövs väl också, balans liksom.

tror jag skulle må bra av att typ träna, ska nog provträna med min bror herr muskelberg.
tränade styrketräning sist typ 2010, och känner behovet av en aktivitet som tröttar ut mig nu när jag inte har arbete

uh känner mig som tråkigaste henniskan i kosmos!!!!!!!!!!!!!!! saknar substans i det jag skriver/säger
hoppas ni har överseende med det

I'll be back.

Skulle behöva en inre egoboost.
Ibland känner jag mig som en så jävla usel människa som åstadkommit nada.
hahaha

funderar på vad jag ska jobba med i framtiden o sådant
känner mig ju redan förbrukad, har jag ens kapacitet till att fortfarande lära mig?
I'm yesterdays news. ofärsk i hjärnan.
önskar jag kunde spola tillbaka tiden till för några år sedan och sluta vara ett major fuck up!!!!!!!1

vad vill jag. vill jag något?
Jag hatar att göra val för när en valt någonting har en stängt flera andra dörrar. jag gillar när alla är öppna och tanken att allt är möjligt. ja, ni kan ju tänka själva om jag har beslutsångest över ALLT i livet

Nej, en får väl hitta sätt att gaska upp sig på.

kaffekaffekaffe HOOOORAAAAAAAAAA

Som de flesta vet så har jag grova sömnproblem, därför besökte jag för en tid sedan en psykolog och fick tips och råd om detta, och för att "attackera" det från båda sidor gick jag även till en doktor. Psykologbesöket gav mig, om jag ska vara uppriktig, inte så mycket. De flesta råd är jag redan medveten om, ligg inte i sängen i flera timmar, gå upp och försök skringra dina tankar, prova andningsmetoder, sömnrestriktion, otaliga naturläkemedel har jag också testat jada jada borde fan vara sömnprofessor vid det här laget efter så många timmars research som jag ägnat mig åt i detta ämne. 

side note: det roligaste som finns är när folk som inte har någon som helst insyn i sömnproblematik säger "drick ett glas varm mjölk innan du lägger dig, så ska du nog kunna sova'" HAHAHAHA jävla fkn nollor. vill spy i deras ansikten för de vet inte hur förstörd en människa kan bli utan sömn och hur viktig den är för välbefinnandet och livskvaliteten. Alla sover dåligt något gång, men mitt eget fall är rätt extremt.

Hur som haver. Hos läkaren jag besökte gick det snäppet bättre. Där fick jag insomningstabletter av sorten Zolpidem STADA 5 mg och jag tog den första igår. Jag har alltid varit skeptiskt emot receptbelagda sömnläkemedel, det ska sägas. men det är som en sista utpost. Jag var ganska rädd inför att ta den, för att jag vet inte vad som händer och det är en läskig känsla. Men det som hände var att jag vaknade i grov chock utan att fatta när eller att jag somnat, kom typ inte ihåg någonting, kollade på klockan och den var 5 på morgonen, jag sprang på toaletten och sedan somnade jag om. Jag har inte känt mig mer groggy än vanligt idag, och har varit på ett fantastiskt humör överlag.

ska jag erkänna så har jag sovit bättre i januari månad än på väääldigt länge, men nu när jag har påbörjat min praktik så vet jag att jag är stresskänslig & det påverkar sömnen, och att dessa tabletter ska användas i nödfall och inte är en långsiktig lösning.

ville bara berätta hur det var för mig. och jag kommer fortsätta att skriva om det framöver.

love n light and lotsa lotsa sleep to u