There is a pleasure in the pathless woods.
There is a rapture on the lonely shore,
There is society, where none intrudes,
By the deep sea, and music in its roar:
I love not man the less, but Nature more.
Det stycket är en del av min favoritpoem av Lord Byron som även är med i filmen Into the wild. Får själsliga rysningar. Dem där orden betyder mycket för mig och min kärlek till naturen och det orörda, de talar till min inre eremit. Många av oss har väl känt det där någon gång, att vilja fly samhället och leva i frid. En sorts längtan efter äventyr och eskapism. Jag känner min koppling till allt omkring mig starkare än någonsin. Enhet.
I love not man the less, but nature more.
I love not man the less, but nature more.
Kommentarer
Trackback