Jag har nått den punkten då jag skiter i allt.
Frusen som ett aaaas. Vill aldrig mer gå ut. No way, José.
Men, imorgon ska jag åka på kryssning med mina fina vänner! Wiih. Det ser jag fram emot.
Hoppas det finns en massa snygga killar och bruds, vill haffa guzz på heltid. Måste lägga deo under varenda fettvalk. Förbereda mig!
Do ya thang.
Såg ni gårdagens "Jills Veranda", förresten!? FA-AN vad bra det var. Kakan Hermansson <3. Å Jill sen då, jillar henne HAHAHAA bra skämt va. Fastnade framför det, och grät till och med ett par tårar. Ville spöa skiten ur Tea Party-kvinnan. Känslosamt. Tänk att få sin sexualitet ifrågasatt på det viset. Fy fan. Ba "du har valt att vara lesbisk". Uuursäkta mig!? Nej, det går inte att veta hur något sånt känns.
Men, imorgon ska jag åka på kryssning med mina fina vänner! Wiih. Det ser jag fram emot.
Hoppas det finns en massa snygga killar och bruds, vill haffa guzz på heltid. Måste lägga deo under varenda fettvalk. Förbereda mig!
Do ya thang.
Såg ni gårdagens "Jills Veranda", förresten!? FA-AN vad bra det var. Kakan Hermansson <3. Å Jill sen då, jillar henne HAHAHAA bra skämt va. Fastnade framför det, och grät till och med ett par tårar. Ville spöa skiten ur Tea Party-kvinnan. Känslosamt. Tänk att få sin sexualitet ifrågasatt på det viset. Fy fan. Ba "du har valt att vara lesbisk". Uuursäkta mig!? Nej, det går inte att veta hur något sånt känns.
Vad är din kamp, Belinda Olsson?
De flesta av oss har inte undgått att se (eller att höra om) serien "Fittstim - Min kamp", där Belinda Olsson ger sig ut för att ifrågasätta feminismen och om den gått för långt osv osv. Det har förts väldig twitter-debatt om det här. Många smarta feminister har redan uttalat sig om det här väldigt bra, men jag vill ändå inte hålla käften, för jag fattar egentligen inte vad Belinda vill med denna serie, mer än att svärta ner feminismen och späda på det dåliga ryktet än mer. "Fittstim - min kamp" är ingenting annat än en subjektiv självcentrerad spya där Belinda är koncentrerad på sina egna frågeställningar och sitt eget perspektiv. Att hon ens har mage att bjuda in Pär Ström och fråga om männen i Sverige är "kuvade", hahaha. Det ger antifeminismen kött på benen. Och som Lady Dahmer har skrivit i sin blogg, detta är vissa människors första möte med feminismen. Och detta är vad de får se. Vart är det bredare perspektivet?
Tanken om att det faktiskt på riktigt skulle komma ett utbildande program som lär de stora massorna om feminism, tänk om det skulle vara så.
Vad fan är din kamp, Belinda Olsson!? Vet du själv det?
Om en ser på något positivt som kommit ur dethär: Feministiskt Initiativ har fått fler väljare tack vare programmet, samt på grund av av manifestationerna om samtyckeslagstiftning samt hashtagen #mörkertalet på twitter. Så feminismen är högst levande i Sverige. Och det händer grejer! Själv gick jag med i F! i förra veckan, och det kändes så jävla stärkande.
Adios.
söndag.
Saker som blinkar. Är de inte helt fullkomligt jävla irriterande!? Datorer som blinkar och mobiler som blinkar och när en börjar övertänka hur ofta en själv blinkar med ögonen. SLUTA BLINKA. Vänder alltid mobilen upp och ner för att jag finner det så störande när jag ser det där blinkandet i ögonvrån. För till sist är det det enda en kan tänka på, en blir manisk och BESATT och uppslukad av allt blinkandet FÖRIHELVETE JÄVLA BLINKANDE TEKNOLOGI LÄGG AV. *Täcker över alla blinkande knappar i mitt hem*. Ah, det var bara min senaste "irritations-fundering".
Det är söndag och dagen har jag tillägnat promenerandet. En sport jag var himla bra på förr. Har haft människor säga att jag borde tävla i gång, håhå jaja! Det går väldigt fort när jag går, och människor runt hela jordklotet har förundrats över min förmåga att ta mig fram så snabbt trots mina korta ben. Det är fan en movement. Känner mig som freakin' Forrest Gump. Tiden är knapp och jag hinner inte engagera mig i promenerandet som förr, dessvärre. Men ibland så! Det var ju så fint väder ute också.
Har använt en sån här stegräknare i mobilen, är uppe i 11 482 steg ba idag. Ska använda den när jag är på jobbet imorgon, och se hur många steg jag tar. Lite kul att veta!
Såhär kan jag se ut när jag är ute och har mig:
you ain't gettin' any younger.. are you
Så djävulskt bra låt och artist.
måndag.
Måndag. Idag är en sån där dag då jag känner mig glad i själen. Är så tacksam för dessa dagar, vissa är ju bara ett grått töcken och evigt mähä. Därför vill jag sända lite livspepp till er, såhär ut i cyberrymden *SKICKAR*. Känslan är ju att "det är såhär livet ska vara", inte på något annat vis. Blir ju gråtig och sentimental. Är hemkommen och sitter och dricker en kopp kaffe och knappar på datan min. Mittemot mig sitter min pappa och knappar på datan sin också. Vi utbyter några meningar varandra emellan, och han tycker att låtarna jag spelar är bra. Lyssnar såklart på Bastille, har blivit totalt beroende av dem. Åh, en rolig grej: Idag på jobbet när jag var i ettornas klassrum så skulle de komma på ord som hade bokstaven "K" i sig. Då utbrast en unge "mök". Kunde inte hålla mig för skratt, hahaha. The shit kids say alltså! Det gör min dag. Fantasin är oändlig.
En stilla bild av min vardag.
all of your flaws and all of my flaws
There's a hole in my soul
I can't fill it, I can't fill it
There's a hole in my soul
Can you fill it? can you fill it?
You have always worn your flaws upon your sleeve
And I have always buried them deep beneath the ground
Dig them up, let's finish what've started
Dig them up, so nothing's left unturned
Look at the wonderful mess that we made
Bastille – Flaws
I can't fill it, I can't fill it
There's a hole in my soul
Can you fill it? can you fill it?
You have always worn your flaws upon your sleeve
And I have always buried them deep beneath the ground
Dig them up, let's finish what've started
Dig them up, so nothing's left unturned
Look at the wonderful mess that we made
Bastille – Flaws
mitt 2013
Tvåtusentretton. 2013.
Om vi kikar i backspegeln ett tag.
Det var ett förändrande år för mig, ett år av mycket förändring. På ett själsligt plan. Jag har ofta känt mig så inadekvat och som ett misslyckande i allt, men samtidigt sett att jag till min ringa förvåning, kan en del. Uppförsbackarna har nog gett mig träningsvärk och mjölksyra i själen, så den sedan på något sätt vuxit. Själsmuskeln. Jag har känt mig så JÄVLA liten ibland, så inadekvat, i ett hav av adekvata människor. Men jag vet ju att ingen är normal, och att det ordet är en villfarelse i sig. Trots det har jag ju bara hoppats på att kunna bli en fungerande, adekvat person. Och jobbet med en själv slutar ju aldrig.
Depression och ångest har väl kanske inte försvunnit, men jag har inte haft tid till så mycket reflektion, å jag har då ironiskt nog inte hunnit känna av mina egna sinnesstämningar. Därav den dåliga uppdateringen här på bloggen till exempel. Har ju knappt skrivit ett skit, tappat det helt. Mest varit trött. Och det är mycket i skrivandet som är terapeutiskt. Måste ta upp det igen! saknart. Jag vill ju trots allt veta vad fan jag höll på med i fjol och kunna dokumentera skit i min blogg. Facebook har blivit min microblogg istället.
2013 var ett feministiskt år. Det kändes verkligen, många jag känner har börjat uttrycka sina feministiska åsikter på sociala medier. För många öht så har väckarklockan ringt, och det är något som gör mig förbannat glad. Även att så många tillsammans har stått upp emot rasismen. Det är vackert! Aldrig ska vi låta hatet få vinna. 2014 ska bli ett ännu mer feministiskt och antirasistiskt år!
Annat? 2013 var året då jag blev förälskad, i sisådär två veckor höll det dock bara i sig hahaha. Men det var något totalt främmande för mig. Förälskad/kär, vad är ens det!? Jag har inte en aning, men det var första gången jag kände att det faktiskt kanske kanske fanns en chans att skulle kunna bli happi på riktigt. Men ödet lurade väl mig. Jag antar att jag är för vild för att domesticeras och infängslas i tvåsamhetens bojor. Fast ett förhållande ska ju kännas som allt annat än att sitta i fast i en bur eller i ett par bojor. Det gjorde mig i alla fall inte klok på mig själv.
Jag har känt så mycket tacksamhet, som jag inte känner mig alls förtjänt av.
Jag vill att det nya året bjuder på många äventyr. Jag känner för äventyr.
Hoppas det skänker en liten bild. En hafsig, hullerombuller-bild, då jag skriver via telefon. Men ändå en bild. Jag ska bli bättre på att blogga!
Fridens liljor vare med er.
Jan. 06, 2014
run away with me
