Instagram dödade bloggen. Visst säger en bild säger mer än tusen ord, men jag föredrar ord. Det en instagrambild på sin höjd säger är: "hej jag är en crappy mobilbild". Nejdå, jag tycker att det kan vara trevligt att se en härlig solnedgång, eller nåt annat. Jag nästan lever för att se kvällshimlens vackra palett. SOM jag älskar den, men det är en annan historia. #BYTEROAVSIKTLIGTSPÅR

Men någonstans i allt detta så saknar jag det skrivna ordet.
Ord är som penseldrag, fyller den från början blanka canvasen med liv. Ord är vackra. Ordkonstnärer kan ta andan ur mig, människor som är begåvade med ordet. Jag hakar ofta upp mig på partier jag läser, eller när någon säger nåt helt fantastiskt. Kanske är jag inte lika intresserad av målad konst eftersom jag själv inte kan teckna för att rädda mitt liv. Men kanske kan mina ord skänka en bild av hur allt ser ut, från min synvinkel. Därför kan man säga att jag skriver, i bilder. Ord är skriven konst, pennan och penseln är besläktade.

Varje dag är en ny tavla. Varje känsla är en ny tavla. Varje minut, varje sekund, varje timme.
Vi fyller sakta i konturerna av våra liv, den större bilden av allt.

Bloggare, instagrammare. Kanske kan vi alla vara amatörkonstnärer idag.

Jag vet att jag är väldigt "funktionell" i mitt skrivande, men jag försöker verkligen komma in i olika "stilar" och finna mig själv. Dööööör ju verkligen för en vacker metafor.
Så jag försöker inlemma det i mitt skrivande och finna mitt skrivjag, hahaha. Inbillar mig aldrig att jag ska bli någon Shakespeare, nej, jag är inte så språkligt utmanad i mitt liv. Tvärtom faktiskt. Får läsa mer böcker så kanske en ström av ord börjar flyta i mitt huuuuuuue! Jag ogillar den "GK", grammatiska korrekthet, som råder. Visst kan jag stava, men jag minns inte allt om grammatik och att yttra sig om tempusändringar när ens jävla poäng är tydlig tycker jag är löjligt. Ett språkligt översitteri som jag inte ger mycket för, det känns bara förminskande. Ordet är mitt lika mycket som det är ditt.

Och smartphonen dödade mitt datoranvändande. Jag hatar min smartphone, with a passion.
Saknar knapptelefoner så det skriker om det!!!!!!!!

Satan vad detta stämmer in på mig.. http://www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114-378.html

Har fått upp ögonen (öronen?) för detta med podcasts. Har alltid tänkt att jag ska ta mig tid att lyssna på F&F's väldigt lovordade podcast men aldrig pallat (+ att har inget jävla iTunes). Men sedan Alex Schulman och Sigge Eklund, dem här två geniala mediamänniskorna, slog ihop påsarna och skapade en var jag illa tvungen.
Andra braiga: Lyssnar på HanaPee's, och har börjat lyssna på Carolina Gynning och Anitha Schulmans samtal i fem delar. guuuuue vilka fräna kvinnor. Har alltid älskat Gynning, hon är en riktig "popcornfabrik". (lyssna på poddan nr 2 så fattar ni). Även Anitha Schulman. Ser upp till dessa människor. De är för coola!

Där har ni några tips på vad ni kan göra om ni har tråkigt, och vill lyssna på intressanta människor konversera.

tjäna
helgen har varit fin
nu regnar det ute
såg nyss första avsnittet av True Blood, säsong 5
har längtat & väntat
och fan vad awesome det va då
Truebie<3
nu: uttråkadhet
göra idag? tvätta kläder och läsa bok, tror jag
Har börjat läsa Shantaram igen, som jag inte orkade läsa pga all kurslitteratur, och det är fan den bästa bok jag läst i hela mitt liv typ. När ska den bli film då!?!??! Minns att författaren Gregory David Robert's besökte Skavlan och åh vad jag älskade honom då. Intressanta människa. Boken är en tegelsten på 900 sidor, fan vad stolt jag kommer va när jag har läst ut den. Aldrig läst en tjockare bok in my lajf.

hejdo

Välkommen till min ever so neglected blogg. Men verkligheten kallar på mig, och jag svarar!

Imorgooooon tar min lilla syrsebebis äntligen studenten, och jag är glad för hennes skull.
Hon och jag är fundamentalt olika, men av samma familj. Lite roligt hur det där fungerar.
Mimmi är den blyga, medan jag är den mer utåtriktade. Vi är lika, men ändå olika. Hon tror som jag att världen ska gå under efter varje motgång, och när det händer och vi båda två vistas under samma tak kan det lätt bli kaos. Med åldern har jag i alla fall märkt att vi förstår varandra bättre och kan skratta ihop, och jag hoppas att åren kommer skänka oss mer av den varan. Vi är i slutändan grenar på samma träd och delar samma historia.

Stort grattis, syster! (SNYGGGGGG ÄR HON VAAAAA!?!)

Appropå Nationaldagen (och allt som kommer med den), som nu är förbi... jävla fet låt här nedan. Skruva upp.
Jag känner en väldig tacksamhet över att få ha fötts och vuxit upp i Sverige. Jag har haft tur, men vissa har inte samma tur. Det är ju enbart tur, jag bestämmer inte att jag ska sättas till världen eller vart jag ska födas och växa upp.
Och det är något jag kan tänka på ibland, att jag älskar Sverige. Tillsammans med det faktum att jag en gång har varit en spermie, och att jag simmade snabbast och sitter här idag. Jag förundras av det faktum att jag simmade SNABBAST. Känns ju inte likt mig att vinna en enda grej i mitt liv. Att jag har varit en sån där pyttepartikel.
Jag tycker därför att livet är en gåva. Såna här tankar kan få mig att gråta, av lycka. Hahah. Det kanske låter stört!? Ba här sitter jag och gråter för att jag en gång var en spermie och nu är en fullvuxen (nåja) människa. Hela den resan, den är så spännande för mig. Ja, jag tror jag finner något vackert i det allra fulaste och konstigaste!? hahaha.
Anyways. Här är ett par saker som jag tycker är bra med Sverige:
Demokratin, den fria skolgången, gratis sjukvård, yttrandefrihet, att det är ett ganska sekulariserat land, svensk sommaaaar, den höga jämställdheten, öppenheten och det accepterande klimatet vi har. Naturen.
Skulle kunna skriva sååååå mycket mer. Känner massa kärlek. Men detta får bli slutet på mitt ömhetsbevis.
Vad tycker ni om med Sverige?

Inte så mycket blogg. Inte så mycket av någonting just nu. Hänger inte med i svängarna på internet längre, venne varför. Känns mindre kul? Haha. Har tappat bloggläsningsintresset en gnutta. Inspirationslös och trött bara. 

Det här med att vara så herrans intresserad av andra människors liv. Jag vet inte varför men jag kan känna mig otroligt patetisk när jag sitter och läser bloggar och skvallertidningar, ständigt detta intresse för vad andra gör. Att människor hellre läser om andra människors liv än att leva sina egna. Vad bottnar det i, funderar jag på. Och det här behovet av att alltid uppdatera andra och sig själv med omvärlden.
Vad gör du nu? varför jag är så förbannat intresserad av other peoples business.
Tänkt över vad jag egentligen GÖR med den informationen jag varje dag tillhandahålls på Facebook. Jag tänker väl "okej, hon gör det", and that's that. Det stjäl faktiskt tid som satan. Är det värt det? Antagligen inte.

"I'm not on facebook is the new "I don't own a tv". Hahaha, läste det på twitter. Så jävla sant.
Lite drygt också, hur förnäma de som inte är på sociala medier IBLAND ser sig som.

Vad fan gör de som inte är på facebook. Vad gör de som inte har "ett liv på internet"?
De kanske inte behöver bekräftelsen?
Jag skulle aldrig kunna fantisera mig ett liv utan att spy ur mig saker på blogg/fb/twitter.
Kanske när man blir äldre?
Men att följa med i vad som händer på internet är ju att hålla sig uppdaterad, vill ju aldrig "tappa" världen, utan hänga med i vad som händer. Man behöver ju knappt läsa nyheterna längre, haha. Allt finns på facebook - sportresultat, väderleksrapporter och nyheter av alla slag.