Livet är en hinderbana.

Ett hinder är inte alltid ett hinder. 

Problem i min väg.
När jag ibland står inför något som känns omöjligt att göra är det nästan som att lyfta upp en sak där mina armars omkrets inte når runt den. Jag vill ju lyfta upp den, bära den dit den ska stå. Men mina armar räcker inte runt. Det är jobbigt att känna så.
Men när jag kommer över det för mig "omöjliga", som egentligen är fullt möjligt, känns det fantastiskt. Jag sträcker lite på mig, tänker "jag klarar det här", mina armar når runt, jag kan bära upp och sätta på rätt plats. Så skön känsla!

Tanken att livet är en hinderbana uppkom i min hjärna. Ibland känns det som att en står vid en oändligt hög mur och tittar upp på den, aldrig kommer komma över den. Och en ba "jaha".

Ja, jag vet inte. Var tvungen att dela med mig av mina tankar till er åtminstone.

Love & light.

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0