lite om rymden.
Det var för några år sedan då jag läste en en bok som jag blev fascinerad av rymden, mer fascinerad än jag varit tidigare åtminstone. Jag tror jag började förstå saker mer då, i alla fall. För jag har ju alltid varit förundrad och intresserad av kosmos och vår plats däri.
Jag älskar tanken om att våra hjärnor är som universum, oändliga. Det finns liksom ingen vägg där inne. Det gör mig både vettskrämd samtidigt som det gör mig galet berusad. Vi är alla ett eget universum, både du och jag. Universum är inom oss. Vi är alla ett eget litet universum.Vi är framförallt ETT med universum.
Jag älskar tanken om att våra hjärnor är som universum, oändliga. Det finns liksom ingen vägg där inne. Det gör mig både vettskrämd samtidigt som det gör mig galet berusad. Vi är alla ett eget universum, både du och jag. Universum är inom oss. Vi är alla ett eget litet universum.Vi är framförallt ETT med universum.
Förr brukade jag känna mig som ett sandkorn i en oändlig öken, liten och obetydlig. Jag brukade tycka att jorden, den bleka blå pricken vi befinner oss på ute i rymden var liten och åh så obetydlig.
Men jag känner inte så längre.
Det var innan jag var bekant med Neil deGrasse Tyson.
Ganska gammal video här, men den förändrade verkligen mitt tankesätt. Det får mig att känna mig så stor.
The Most Astounding Fact from Max Schlickenmeyer on Vimeo.
Kommentarer
Trackback
