shitstain barbie

Jag ser bebisar överallt. Vill seriöst ha min egen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
en liten spädis att krama om, gosa meeeeeed
jag tror jag har mycket kärlek att ge, jag vet bara inte hur man gör. hur gör man??
jag är en väldigt känslokall människa, något jag verkligen hatar med mig själv
klassisk kill-egenskap. jag är ganska grabbig av mig, hahaha. och det har jag funderat på varför, varför det är så. har tänkt att det kan ha att göra med att jag har så många bröder. men min syster är ju inte alls grabbig av sig. tror det är så att hon å andra sidan haft mycket mer tjejkompisar än vad jag har haft.
jag skulle typ aldrig säga att jag älskar någon, tanken på det får mig typ att spy. är det normalt!??!! hahaha. den ger mig panikångest. och även om någon skulle säga det till mig - asfyxiation följt av död. bara tanken gör mig alldeles kallsvettig! JA HEJ JAG ÄR THE QUING OF FUCKEDUPNESS IF YOU HAVEN'T ALREADY NOTICED.

 

jag tror det har att göra med att om man säger något sånt så räknar man med mig som människa, och det ska man inte göra. jag sviker bara, och gör besviken. jag klarar inte av krav.

 

jag vill inte bry mig så mycket om andra människor - mest ett skydd för mig själv för jag klarar inte av relationer överlag. jag vill inte bry mig, för det förgör mig.

klarar inte av känslor. men när alla är glada är jag på tåget.

 

ha inga krav eller höga förhoppningar på mig för jag kommer bara att svika er liksom-

när jag läser vad jag skrivit hatar jag bara mig´själv ännu mer. hhahaha.

 

AHHHHHH GUD HUR BLEV JAG SÅHÄR DYSFUNKTIONELL

jag är ett känslomässigt handikapp. psykiskt rullstolsbunden!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! EN MENTAL KRYMPLING

känslostördhet. jag tror ibland att jag är fullständigt inkapabel till att älska. det skrämmer mig så jävla mycket. att jag är kall, en kall sol. jag vill ju så mycket, vill vara normal, som alla andra, kunna uttrycka det jag känner för dem jag tycker om. men det går bara inte. jag har en inre känslostumhet. jag bär på tusentals känslor i kroppen men jag kan inte uttala dem. därför är att skriva en bra terapi för mig. men ändå.
just den grejen får mig att tvivla lite på min existens här på jorden, vad tillför jag här?? ingenting. I'm just an emotional cripple.

 

det är ju min verklighet, att man inte ska visa känslor, det jag växt upp med. att det är fel och fult. att det är svagt. dumt att tro att det plötsligt inte skulle vara så. jag har aldrig blivit älskad för den jag är, att bara vara mig själv har inte räckt. jag måste uppträda på ett visst sätt för att få folks gillanden. ja. däri kanske ligger det sjukaste. att någon verkligen skulle kunna älska mig för den jag är. det är otänkbart.

 

nu är vi tillbaka där i barnstadiet igen. always thiiiisssssss.

 

jaha,.nehe.jaha.nehe. det här kändes ju normalt! ack denna kärlekslösa existens. jag vet verkligen verkligen ingenting om kärlek. alls.

 

förlåt mig då & adjö. Nu har jag gjort det igen, sagt alldeles för mycket. Och RIDÅ.