med ett finger på avtryckaren

Fast man kanske måste bråka, också. Måste hetsa. Jag är en hetsig person.
Att svära, t.ex. Det finns något otroligt befriande i att svära. Jag svär hela tiden, skriver knappt ett inlägg här utan en svordom. Jag tycker det stärker på något sätt, det är kraftfullt och förlösande. Det kanske är nyttigt!?
Det är provocerande och väcker känslor, men jag vill ju att det JAG SJÄLV känner ska komma fram så bra som möjligt när jag skriver. Vissa kanske tycker att det beror på att man har ett bristfälligt ordförråd, men det tycker inte jag.

Kan stå och skratta åt mig själv ibland när jag hetsat asmycket, tänka "vad håller jag på med egentligen?", och det är också en bra grej. Kan se mig själv utifrån.

Och är jag arg så är jag. Jag är fan arg, men det finns något hälsosamt i att vara arg. Det finns hälsosam vrede, att inte lägga locket på. Förstår inte människor som hela tiden är snälla och väna. FUCK THAT!

Ni kanske märker att jag ibland skiter i att skriva korrekt, med meningsuppbyggnad osv, och ibland så har jag så mycket på hjärtat att jag inte bryr mig om hur det ser ut, bara det får komma ut. Och det vill komma ut, gärna allt på en och samma gång och då blir det sådär messy.

Jag är ju sån att jag lever med ett finger på avtryckaren och ibland så smäller det till, ja, rätt ofta faktiskt.
Ut med känslorna bara. Ingen tid för redigering eller självcensurering. Vilket kan leda till att jag missuppfattas, men det är en risk jag är villig att ta.

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0