shitstain barbie

Åhdå! Har haft det trevlig sedan sist vi hördes, bloggen.
Igår vart det fest ändå och idag har jag varit på mina brorsbarn Tindra och Emils 7-års kalas.
Grattis på them!<3
Att komma från en familj där man knappt firar födelsedagar och ser dem som vilka dagar som helst gör att man tråkigt nog automatiskt inte lägger så mycket vikt vid när andra fyller år. Därmed kommer det inte naturligt för en att uppvakta andra, jag känner typ att jag gör mig till. Jag gör mig till när jag försöker uppvakta någon och förklara att de betyder mycket för mig. Hahah. Kanske låter dumt. Alltså, det blir ju att gå utanför sin bekvämlighetszon och gå emot allt man har lärt sig i sitt liv. Hur verkligheten faktiskt ser ut och hur ens egen verklighet ser ut kan ibland vara två skilda ting. Men nog är det nyttigt. Vad är jag egentligen för människa som går runt och tror att alla mår bra av att aldrig få höra ett gott ord sagt om sig själv. Jag kommer inte kunna ändra på mitt beteende ögonblickligen, men med tiden så. I'll get the hang of it. Man ska inte förvänta sig att allt kommer naturligt, man får jobba för det. För vad är egentligen naturligt.

Lite familjehäng vart det och chillaxande på balkongen, älskar min brors balkong, hahaha.
Magen min mådde dock sämre, plus att jag har ådragit mig någon konstig smärta över hälen. Ryser till när jag rör på foten, för det känns så äckligt. Det känns lite som att någon spelar dragspel med min hälsena när jag går. UÄK, rysligt underlig känsla. Kanske kan bero på att jag går mycket, eller min joggning?
Usch, det där är inte att leka med. Jag använder mina ben och fötter jämt och ständigt, skulle aldrig vilja att något hände som hämmade min rörlighet. Tanken gör mig smått livrädd.