Våra komprimerade liv.
Det är så många sociala medier att uppdatera sig med nu för tiden att bloggen blir lidande. Inte för att bloggen direkt är ett socialt medium, eller är den!? Det går ju att interagera i alla fall, i kommentarsfält och hålla diskussioner där. Fan, utan bloggosfären hade jag inte varit den jag idag är, det är något jag funderat på mycket. Har bloggvärlden att tacka för en hel del. Till exempel mitt genus- och feministiska intresse. Vem i hela helvete hade trott att jag en dag skulle vara feminist. Livet är en konstant evolution av jaget. Plötsligt står man på en helt annan plats än man någonsin förväntat sig. Det väl något av det fina och intressanta med livet också, it's twists and turns.
Har skaffat mig Twitter, sen äre ju fejs och Instagram som ska uppdateras/kollas för jämnan också. Det tråkiga är ju att man inte vill skriva samma sak på alla plattformer, känns så tråkigt. Men det blir lätt så, beroende på hur mycket tid man har på nacken. Allt ska komprimeras så himla dant. Man ska microblogga och slänga upp en instagrambild för att visa hur ens liv ser ut.
Men ni vet ju att jag älskar det skrivna ordet. Jag älskar att skriva blogg och att skriva i allmänhet, men drabbas också av att jag känner att det tar för mycket tid och jag orkar inte. Då känner jag att i mitt användande av vissa sociala medier blir andra lidande.
Allt går väldigt fort på internet, och det kan bitvis vara svårt att hänga med i svängarna.
Jag kan inte beskriva mitt liv med 140 tecken, och en enda bild kan inte heller visa hur det ser ut.
Jag tror att jag fokar på lite olika saker beroende på medier. Men i bloggen är jag mer ärlig än någonstans.
Här behöver jag inte komprimera mig till ett par ord eller en bild.
Här får hela jag utrymme, både det positiva och det negativa, och det är nog det jag försöker säga.
Ibland känner jag för att skriva om saker jag gör, dokumentera vardagen. Och ibland känner jag för att skriva hur jag MÅR, om mina åsikter. Är så ambivalent angående vad jag vill skriva här egentligen. Egentligen vill jag ju skriva ALLT. Plus är att jag har skrivhäften hemma som jag också skriver i. Det blir då mycket att beskriva, skriva, osv haha. Det är kanske pga det som jag inte alltid orkar numera... ja, det ger väl lite ljus på saker och ting. Har frågat mig själv varför, varför jag inte orkar skriva här så ofta längre.
Nu har jag uppdaterat överallt förutom här att jag haft det najs i helgen osvvvvvv. Kentspelningen var najs, enligt mitt tycke. Kanske för att jag inte har mer erfarenhet i ryggen av deras konserter - publiktrycket måhända var lamt men å andra sidan så var jag glad bara för att jag fick höra deeeeeeeeeem. japp. Men det är ju så, ju mer erfarenhet man har av något desto lättare är det att urskilja det man verkligen tycker är BRA och bilda en åsikt kring saker. Ungefär: Hur kan man veta att svärdfisk är ens favoriträtt om man aldrig har smakat marulk!?
Uh, är ni trötta på mig nu?! Skaaaaa sluta skriva.
Eder, Shitstain Barbie.
Har skaffat mig Twitter, sen äre ju fejs och Instagram som ska uppdateras/kollas för jämnan också. Det tråkiga är ju att man inte vill skriva samma sak på alla plattformer, känns så tråkigt. Men det blir lätt så, beroende på hur mycket tid man har på nacken. Allt ska komprimeras så himla dant. Man ska microblogga och slänga upp en instagrambild för att visa hur ens liv ser ut.
Men ni vet ju att jag älskar det skrivna ordet. Jag älskar att skriva blogg och att skriva i allmänhet, men drabbas också av att jag känner att det tar för mycket tid och jag orkar inte. Då känner jag att i mitt användande av vissa sociala medier blir andra lidande.
Allt går väldigt fort på internet, och det kan bitvis vara svårt att hänga med i svängarna.
Jag kan inte beskriva mitt liv med 140 tecken, och en enda bild kan inte heller visa hur det ser ut.
Jag tror att jag fokar på lite olika saker beroende på medier. Men i bloggen är jag mer ärlig än någonstans.
Här behöver jag inte komprimera mig till ett par ord eller en bild.
Här får hela jag utrymme, både det positiva och det negativa, och det är nog det jag försöker säga.
Ibland känner jag för att skriva om saker jag gör, dokumentera vardagen. Och ibland känner jag för att skriva hur jag MÅR, om mina åsikter. Är så ambivalent angående vad jag vill skriva här egentligen. Egentligen vill jag ju skriva ALLT. Plus är att jag har skrivhäften hemma som jag också skriver i. Det blir då mycket att beskriva, skriva, osv haha. Det är kanske pga det som jag inte alltid orkar numera... ja, det ger väl lite ljus på saker och ting. Har frågat mig själv varför, varför jag inte orkar skriva här så ofta längre.
Nu har jag uppdaterat överallt förutom här att jag haft det najs i helgen osvvvvvv. Kentspelningen var najs, enligt mitt tycke. Kanske för att jag inte har mer erfarenhet i ryggen av deras konserter - publiktrycket måhända var lamt men å andra sidan så var jag glad bara för att jag fick höra deeeeeeeeeem. japp. Men det är ju så, ju mer erfarenhet man har av något desto lättare är det att urskilja det man verkligen tycker är BRA och bilda en åsikt kring saker. Ungefär: Hur kan man veta att svärdfisk är ens favoriträtt om man aldrig har smakat marulk!?
Uh, är ni trötta på mig nu?! Skaaaaa sluta skriva.
Eder, Shitstain Barbie.
Kommentarer
Trackback
