Upprop! och så vidare
Idag har jag varit på upprop på Södertörns högskola. (Eller bögskola, vilket jag skämtade om när jag gick i 3:an på gymnasiet då vi besökte Sacomässan (mässan för eftergymnasiala studier, typ?). Hursomhelst gjorde typsnittet de använde att det såg ut att stå "bögskola" istället för högskola. Tyckte det var jättekul, då.
Hittade direkt, gick och fotade mig för passerkort först av allt, sen fick jag vänta på uppropet. Ja, ska kan man beskriva min dag genom ett ord så är det: väntande. Vänta på tåg och skit.
Fan vad important-Millie jag känner mig som all of a sudden. Vill bli en akademiker ala Whore-ass (Horace) Engdahl. Nej, jag kan fan inte vara seriös för ett jävla ögonblick. Har för stor kärlek för det oseriösa och efterblivna.
Fungerar som en försvarsmekanism också, skämtar jag bort allt och gör allt halvhjärtat så gör det inte lika ont om jag failar. Någon dag får jag väl bli moralisk och ta mig i kragen. Det känns så vuxet, hahah.
Så inte jag. Men det behöver väl inte vara antingen eller. Jaja.
Det som är lite jobbigt för mig är att vi ofta kommer ha examination via seminarier i grupp. Och jag hatar att prata inför grupp. I lack skills of that kind. Men skolan hade frivilliga föreläsningar om t.ex. studieteknik, hur man svarar på tentafrågor och retorik. SKA LÄTT GÅ! I NEED IT.
Det är bättre om jag möter mina rädslor, faller, och tar mig tillbaka upp - starkare.
Ibland måste man liksom bara våga falla, och ha det gjort. Falla för att kunna plocka upp sig själv från marken igen. Bygga upp sig själv. Inte bara se det som något hemskt, utan något stärkande och något att ta lärdom av. Det är nog en del av att bli självständig. Men det kan vara svårt att se det.
Hoppas jag hittar studielitteraturen, my god!!!!! Dödar mig själv om så inte är fallet.
Jag är så trött, så trött. Så oerhört hemskt trött. Tränade styrka i 45 minuter i hemmöt.
Bättre än ingenting, med tanke på att jag är så jävulskt trött.
Hittade direkt, gick och fotade mig för passerkort först av allt, sen fick jag vänta på uppropet. Ja, ska kan man beskriva min dag genom ett ord så är det: väntande. Vänta på tåg och skit.
Fan vad important-Millie jag känner mig som all of a sudden. Vill bli en akademiker ala Whore-ass (Horace) Engdahl. Nej, jag kan fan inte vara seriös för ett jävla ögonblick. Har för stor kärlek för det oseriösa och efterblivna.
Fungerar som en försvarsmekanism också, skämtar jag bort allt och gör allt halvhjärtat så gör det inte lika ont om jag failar. Någon dag får jag väl bli moralisk och ta mig i kragen. Det känns så vuxet, hahah.
Så inte jag. Men det behöver väl inte vara antingen eller. Jaja.
Det som är lite jobbigt för mig är att vi ofta kommer ha examination via seminarier i grupp. Och jag hatar att prata inför grupp. I lack skills of that kind. Men skolan hade frivilliga föreläsningar om t.ex. studieteknik, hur man svarar på tentafrågor och retorik. SKA LÄTT GÅ! I NEED IT.
Det är bättre om jag möter mina rädslor, faller, och tar mig tillbaka upp - starkare.
Ibland måste man liksom bara våga falla, och ha det gjort. Falla för att kunna plocka upp sig själv från marken igen. Bygga upp sig själv. Inte bara se det som något hemskt, utan något stärkande och något att ta lärdom av. Det är nog en del av att bli självständig. Men det kan vara svårt att se det.
Hoppas jag hittar studielitteraturen, my god!!!!! Dödar mig själv om så inte är fallet.
Jag är så trött, så trött. Så oerhört hemskt trött. Tränade styrka i 45 minuter i hemmöt.
Bättre än ingenting, med tanke på att jag är så jävulskt trött.
Question of the day: Wasn't life supposed to be more than this?
Kommentarer
Trackback