shitstain barbie

Det faktum att jag varit singel i över ett år har snuddat vid mina tankar den senaste tiden.
Även om den sista episoden inte var vidare lång, men ändock påfrestande. Visst kan man ångra och sånt där, men jag ångrar ironiskt nog inte så mycket i mitt liv som jag kanske borde. Det har varit värdefulla lektioner i självinsikt istället. Man kan ju välja hur man vill se på saker, jag väljer att se på dem positivt. För det mesta!
Hur som så är det här rätt fantastiskt för mig som ändå varit en jobbig "kärlekskrank" jävel förut. Men så är det inte längre. Jag är så stolt över mig själv, och jag har kommit fram till att jag verkligen inte är förhållandetypen.
Jag vill att livet ska vara kul och äventyr, inte bindande. Den här föreställningen om att man måste vara två för att vara hel köper jag verkligen inte. That's just bullshit. Jag var ju helt blåst förut, trodde att bara man hittade någon att hålla kär så skulle allting i livet bli frid och fröjd. Så är det naturligtvis inte. Hahaha. Vi människor är extremt naiva ibland. Single doesn't mean alone.

Förhållandet till sig själv är det man borde värna mest om, because you're the one who's gonna be stuck with yourself for the rest of your life. No one else. "Being single is getting over the illusion that there is somebody out there to complete you and taking charge of your own life." - Omkar Phatak

I love life. Don't get in my way, fools.