osammanhängande, med andra ord, jag
Varje gång det händer mig något jobbigt eller fml:igt börjar jag genast tänka på Oskar Linnros låt "25".
Jag säger tyst för mig själv i mitt huvud: skönt att jag slipper bli 25. Som låten går!
Skönt att jag slipper bli 25.
Jag har färgat mitt hår också, svart, men hårfärgen räckte inte till riktigt. En burk räckte förut, så jag antog att den räckte nu, när jag även klippt mig. Men icke. Så jag har lite brunt överallt, haha.
Orkar inte bry mig. Får färga om det nästa vecka, eller rättare sagt, min syrra får. Det är hon som står till svars för detta misstag. Hahaha.
Annars då? Jag försökte hjälpa min syster med hennes läxa men hon kan inte ta konstruktiv kritik. Varje gång jag försöker hjälpa henne så börjar hon skrika, svära, rusa iväg och bete sig allmänt odrägligt emot mig. And that's the thanks you get for trying to help someone, haha. Så har det alltid varit.
Jag vill ju bara att det ska gå bra för henne, varför skulle jag annars hjälpa henne? Men hon tar allt personligt och tror att jag säger att hon är dum i huvudet eller nåt. Vilket jag inte gör. Jag vet att hon verkligen skulle kunna ta nytta av den hjälp jag ger henne. Hon säger att hon kämpar med skolan, jag har knappt sett henne göra en enda uppgift under åren. What a load of BS. Tålamod och koncentration är vad hon behöver.
Men hon lägger av sig sina uppgifter efter en liten titt och säger "jag kan inte".
Du har försatt dig själv i den där jävla sitsen, försök ta dig ur den. Du får stöd. Men det är bara du själv som kan förändra saken!
Jag frågade min pappa hur jag var som barn idag. Han sa "normal". Och jag svarade, "vadå normal"?
Frågade om jag var livlig eller tystlåten, han sa bara att jag var normal. Eh, jag var inte nöjd med det svaret för fem öre. Jag vet ingenting om mig själv.
Jag säger tyst för mig själv i mitt huvud: skönt att jag slipper bli 25. Som låten går!
Skönt att jag slipper bli 25.
Jag har färgat mitt hår också, svart, men hårfärgen räckte inte till riktigt. En burk räckte förut, så jag antog att den räckte nu, när jag även klippt mig. Men icke. Så jag har lite brunt överallt, haha.
Orkar inte bry mig. Får färga om det nästa vecka, eller rättare sagt, min syrra får. Det är hon som står till svars för detta misstag. Hahaha.
Annars då? Jag försökte hjälpa min syster med hennes läxa men hon kan inte ta konstruktiv kritik. Varje gång jag försöker hjälpa henne så börjar hon skrika, svära, rusa iväg och bete sig allmänt odrägligt emot mig. And that's the thanks you get for trying to help someone, haha. Så har det alltid varit.
Jag vill ju bara att det ska gå bra för henne, varför skulle jag annars hjälpa henne? Men hon tar allt personligt och tror att jag säger att hon är dum i huvudet eller nåt. Vilket jag inte gör. Jag vet att hon verkligen skulle kunna ta nytta av den hjälp jag ger henne. Hon säger att hon kämpar med skolan, jag har knappt sett henne göra en enda uppgift under åren. What a load of BS. Tålamod och koncentration är vad hon behöver.
Men hon lägger av sig sina uppgifter efter en liten titt och säger "jag kan inte".
Du har försatt dig själv i den där jävla sitsen, försök ta dig ur den. Du får stöd. Men det är bara du själv som kan förändra saken!
Jag frågade min pappa hur jag var som barn idag. Han sa "normal". Och jag svarade, "vadå normal"?
Frågade om jag var livlig eller tystlåten, han sa bara att jag var normal. Eh, jag var inte nöjd med det svaret för fem öre. Jag vet ingenting om mig själv.
Kommentarer
Trackback
