delete
Jag är tröttare än tröttast. Jag spenderade väldigt mycket av igår natt/tidig morgon att läsa min gamla dagbok, och att skriva "dagbok". Sov två timmar inatt, for sen iväg till vårdcentralen för blodprov innan tolv.
Sedan promenerade jag hem ifrån Skiftinge, hurtigt.. försökte sova på dagen, men det gick inte </3.
By the way så fattar inte jag varför jag ska envisas med att läsa gamla dagböcker, som jag har tänkt läsa när jag är gammal och titta tillbaks på, haha. Om tio år typ, eller mer. Fast jag läste bara lite.
Kan verkligen inte identifiera mig med de känslorna jag bar på när jag skrev vissa saker.
Att jag var så pinsam och patetisk, no. Speciellt sakerna om kärlek.
Här kommer i alla fall något jag skrev som jag gillade:
Jag hatar dig.
Du var den som fick mig att skriva tusen dikter om kärlek,
trots att jag lovade mig själv att ingen någonsin skulle få mig att skriva tusen dikter om kärlek.
Jag hatar dig.
Så, att du krossade mig fick mig att skriva tusen dikter om hat
Jag antar att det jämnar ut sig då.
Sedan promenerade jag hem ifrån Skiftinge, hurtigt.. försökte sova på dagen, men det gick inte </3.
By the way så fattar inte jag varför jag ska envisas med att läsa gamla dagböcker, som jag har tänkt läsa när jag är gammal och titta tillbaks på, haha. Om tio år typ, eller mer. Fast jag läste bara lite.
Kan verkligen inte identifiera mig med de känslorna jag bar på när jag skrev vissa saker.
Att jag var så pinsam och patetisk, no. Speciellt sakerna om kärlek.
Här kommer i alla fall något jag skrev som jag gillade:
Jag hatar dig.
Du var den som fick mig att skriva tusen dikter om kärlek,
trots att jag lovade mig själv att ingen någonsin skulle få mig att skriva tusen dikter om kärlek.
Jag hatar dig.
Så, att du krossade mig fick mig att skriva tusen dikter om hat
Jag antar att det jämnar ut sig då.
Jag önskar att jag kunde radera dig från min emotionella hårddisk
För åh, du tar upp så mycket plats.
Jag behöver ju dig inte, ändå finns du kvar.
För åh, du tar upp så mycket plats.
Jag behöver ju dig inte, ändå finns du kvar.
Det där kände jag i början av september.
But I don't hold a grudge against that mofo, not anymore.
Jag är inte arg. Ärligt talat så är jag inte det.
Mycket jag har skrivit är så långt ifrån den jag är, kände jag verkligen så liksom? Haha. Lite svårt att begripa.
Men se, det kom ut något bra ur allt det där.
Jag tror vi behöver mörkret, det får oss att växa som människor.
Jag har hört uttrycket "happy people have no stories" flera gånger, men det är klart att dem kan ha sina berättelser. De behöver inte alltid ha varit lyckliga människor, utan något hände som vände upp och ner på deras värld, till det bättre. Annars håller jag nog med lite.
Jag hade inte varit den jag är idag om jag inte mått så dåligt som jag ibland gjort, och jag skulle aldrig byta ut mig själv. Nu mår jag mycket bättre psykiskt i alla fall, bättre än någonsin.
But I don't hold a grudge against that mofo, not anymore.
Jag är inte arg. Ärligt talat så är jag inte det.
Mycket jag har skrivit är så långt ifrån den jag är, kände jag verkligen så liksom? Haha. Lite svårt att begripa.
Men se, det kom ut något bra ur allt det där.
Jag tror vi behöver mörkret, det får oss att växa som människor.
Jag har hört uttrycket "happy people have no stories" flera gånger, men det är klart att dem kan ha sina berättelser. De behöver inte alltid ha varit lyckliga människor, utan något hände som vände upp och ner på deras värld, till det bättre. Annars håller jag nog med lite.
Jag hade inte varit den jag är idag om jag inte mått så dåligt som jag ibland gjort, och jag skulle aldrig byta ut mig själv. Nu mår jag mycket bättre psykiskt i alla fall, bättre än någonsin.
Bitches, It's my time to shine!
Kommentarer
Trackback
