fuckedupness
Vilken dag, förstår ni. Vilken dålig jävla dag/kväll and so on.
Jag vaknade klockan fem på eftermiddagen efter en natt där jag desperat försökte få sova en blund. Har sovit skitdåligt de senaste dagarna. Nåja, blev tillslut så jävla desperat att jag hade önskat att få en tegelsten i huvudet eller något, började nästan grina. På kvällen fick jag ett damputbrott när jag gick min promenad och stannade till på gatan och bara skrek "jävla fitta". Jag var bara så osannolikt förbannad, längesen jag var SÅ förbannad.
Skulle vilja hävda att mina vilda utbrott har blivit färre de senaste åren. Men fan vad jag kan bli förbannad.
Tur nog har inte många behövt bevittna min åsyn i sådana situationer, ja förutom min stackars familj då.
I feel bad for them.
Då spelar ingenting roll, kan göra de dummaste sakerna. Skrika att folk är det ena och andra och att de kan dra åt helvetet. Det är inte särskilt smickrande, drar förhastade slutsatser.
Orsaken till allt jag blev sådär arg är ganska komplicerad, som det mesta är här i livet. Men det "ordnade" sig.
Som det ALLTID gör. Eller ja, tack vare många visa människor fick jag större insikt.
Hatar mig själv alltså. varför är jag så jävla korkad och dum jämt?
Nu är klockan fyra på morgonen och jag är inte ett dugg trött och kan inte sova för att jag vaknade klockan fem i eftermiddags, och jag hatar mig själv lite till. JUST. GET. TIRED. ALREADY!
Och aptitlösheten är värre än tidigare.. fan
Jag är ingen Einstein men jag förstår väl att: dålig sömn + dålig aptit + ett dumhuvud = total fucking meltdown!!! för en sån som mig.
Någon som vill agera motvikt till min fucked-up-ness? thank you.
Jag vaknade klockan fem på eftermiddagen efter en natt där jag desperat försökte få sova en blund. Har sovit skitdåligt de senaste dagarna. Nåja, blev tillslut så jävla desperat att jag hade önskat att få en tegelsten i huvudet eller något, började nästan grina. På kvällen fick jag ett damputbrott när jag gick min promenad och stannade till på gatan och bara skrek "jävla fitta". Jag var bara så osannolikt förbannad, längesen jag var SÅ förbannad.
Skulle vilja hävda att mina vilda utbrott har blivit färre de senaste åren. Men fan vad jag kan bli förbannad.
Tur nog har inte många behövt bevittna min åsyn i sådana situationer, ja förutom min stackars familj då.
I feel bad for them.
Då spelar ingenting roll, kan göra de dummaste sakerna. Skrika att folk är det ena och andra och att de kan dra åt helvetet. Det är inte särskilt smickrande, drar förhastade slutsatser.
Orsaken till allt jag blev sådär arg är ganska komplicerad, som det mesta är här i livet. Men det "ordnade" sig.
Som det ALLTID gör. Eller ja, tack vare många visa människor fick jag större insikt.
Hatar mig själv alltså. varför är jag så jävla korkad och dum jämt?
Nu är klockan fyra på morgonen och jag är inte ett dugg trött och kan inte sova för att jag vaknade klockan fem i eftermiddags, och jag hatar mig själv lite till. JUST. GET. TIRED. ALREADY!
Och aptitlösheten är värre än tidigare.. fan
Jag är ingen Einstein men jag förstår väl att: dålig sömn + dålig aptit + ett dumhuvud = total fucking meltdown!!! för en sån som mig.
Någon som vill agera motvikt till min fucked-up-ness? thank you.
Kommentarer
Trackback
