I wanna go to magnolia mountain and lay my weary head down


Ryan Adams – Magnolia Mountain
Ryan Adams, troligen en av de mest underskattade musikerna på det här jordklotet.
Och fan vad jag älskar honom, han talar till mig.
Jag är så otroligt glad över att jag hittade honom, och det gjorde jag genom Nikola Sarcevic som jag också ser upp till enormt.
En dag när jag fyllde 17 år, spelade Ryan i Stockholm, på Kinateatern.
Jag var inte där på grund av att jag inte hade råd, men eftersom att det var min födelsedag gav det mig ett stort leende på läpparna ändå. Jag tänkte att han spelade för mig, endast. Haha.
Han har gett mig så himla mycket. Finns inga ord för det egentligen.
Sitter och lyssnar på honom nu, och så råkade jag skriva det här också.. haha.
That's just the way it goes. Tänkte bara tipsa liksom, det skadar aldrig.
Speciellt skivan Cold Roses blev min favorit, en av mina favoritskivor ever.
Den är vacker, så jävla vacker.

Jag är såhär fånigt "kär" i både Nikola och Ryan, såhär fånigt "jag ska döpa mina ofödda barn efter dom-kär".
Hehehe. En sak är säker, Nikola är nog det finaste pojknamnet i världen, mhm. Hahaha.
De är två av mina män.

We burned the cotton fields down in the valley
And ended up with nothing but scars
The scars became the lessons that we gave to our children after the war
But there ain't nothing but the truth up on the Magnolia Mountain
Where nobody ever dies
Steady your soul and ease your worry
They got a room for you

<3

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0