bög
Jag visste att det skulle bli skit till slut. Jag fungerar inte såhär.
Dagarna rullar på, jag glömmer bort vem jag är och vad jag tycker om och fylls istället av en ständig trötthet.
Allt är bara ett enda stort mähä.
Det lilla jag tycker om med mig själv i min personlighet försvinner.
Vad finns det då kvar att ta av?
god natt
Jag finns här för dig Milla om du vill snacka om det. <3
du försvinner bara om du tillåter dig försvinna i rutinernas värld. Tyvärr är samhället uppriggat så att alla ska gå samma väg, samma tider, nästan samma rutiner, även om de inte passar alla. Avviker man från dessa ses man lite som en utböling,
Vad du måste göra är att hitta dina egna rutiner och din egen väg i rutin-djungeln. Inte lätt, men det går.
Tro mig, även en gammal räv som jag har haft svårt med dessa rutiner. Ta tex att kliva upp i ottan. Vem ahr egentligen bestämt att den regeln passar alla? Jag jobbar bäst på eftermiddag/kväll och skulle mer än gärna ha skola för elever den tiden. Det enda tråkiga är att jag skulle jobba då andra var lediga, men wf, den sociala biten hinns det ändå med.
Jag kommer alltid inspringandes (på morgonen)med andan i halsen och sliter åt mig de grejer jag behöver för att hålla lektion, däremot så sitter jag gärna kvar efter jobbet och riggar upp morgondagens bestyr. Inte många som reflekterar över det, men de kan vara jävligt snabba på att kommentera mitt andan-i-halsen-spring på morgonen. Som att det är en jävla merit och vara morgonpigg. Nä, rutiner i all ära. De behövs väl också, till en viss del, men hitta dina egna och du kommer inte gå vilse ngnstans.
Och du...man kommer in i dessa uuunderbara rutiner också, så småningom, om man vill... ;)
Kram på dig älvan!
Tack för dina visa ord Tanja! :)
<3
