shitstain barbie

Jag BARA ORKAR INTE med popkulturens skildring av kärlek som "boy meets girl" och Hollywoodromantik. Denna fullständiga brist på realism. Bilden av tvåsamhetens skapar förväntningar som aldrig någonsin kan uppfyllas. Kärlek är ett plural, get with it för fan.

Kvinnor porträtterade som osjälvständiga våp, som måste räddas. Damsels in distress. Törnrosor. Osvosv, och ja ni vet ju själva hur det är.

Den nidbilden måste krossas. Vi ska alla tråna efter dessa ideal och indoktrineras så jävulskt.
Det gör mig förbannad, eftersom att kärlek är mycket mer än så. På så många fler olika plan.

Varför hör man aldrig en sång på radion om någons kärleksförklaring till sin hund istället, till exempel?
"I love you even though you pissed on my shoes", I smell a fucking hit right there.

Ni ska bara veta när jag gick in i kärleksförhållandenas värld för x antal år sedan (bokstavligen, ex antal år sedan, hahaha), hur jävla skevt mitt synsätt var då. Jag trodde ju att kärlek var PRECIS DETTA. Och så fel jag hade, så mycket ångest jag kände. Jag tyckte inte det passade mig, jag pressade in mig själv i mallen. Antog rollen av någon annan, den rollen jag sett porträtteras på film och hört om i musik, den jag läst om i böcker.
Men den var aldrig jag. Och den kommer aldrig att bli jag. Så stod jag där en dag och tänkte att "jag kan aldrig bli ihop med någon". Men jo. Bara inte på det konventionella sättet, inte på det där sättet de berättar om i sagornas värld. De kallas för "sagor" av en anledning, de är fiktion.

Jag har många tankar om relationer, tvåsamhet och allt därkring.

Att vara någons värld, jag förstår inte det. Varför skulle man vilja vara någons värld?
Att vara den luft någon andas, det är ett tungt ansvar. Bygger man sin värld kring en människa och endast den, så är det väldigt lätt för den att rasa. Jag vill absolut inte vara någons värld, och det är ingenting eftersträvansvärt. Hellre att man önskar sig vara en del av någons värld, den bästa delen av den. Jag skulle få megaångest av att vara någons allting, det skulle kväva ihjäl mig.

Det är ingen sund inställning.
Du kommer inte bli automatiskt lycklig bara du hittar någon du tycker om lite extra. Livet är ingen jävla promenad i parken, det är svårt och ingen människa kan "rädda" dig ifrån allt. Är du inte lycklig nu lär du inte vara lycklig sen. Vissa människor lyser upp våra livs mörka stigar, men grovjobbet måste man ta itu med själv.

Alla längtar efter någon speciell att hålla kär, men man ska inte låta det överta livet. Se kärleken i alla dess skepnader istället, inte något som endast kan fås av en partner. Annars kommer du bara att bli besviken.