sitting on my ass and getting fat
Varför är det så att det hemskaste i världen för en tjej är om hon går upp i vikt?
Hahaha. Är det inte SJUKT JÄVLA CPSTÖRT!? Kan känna så själv. Åhnej, den där tjockångesten är oeeeerhörd. Lurarpassar alltid på en. It's the end of the world.
"Vad som helst får ske, bara jag inte blir tjock". Släpps en bomb på Sverige så vill jag ändå dö smal liksom.
Nej, det är så otroligt och extremt skadat att ha en sån syn, och jag omfattas av den.
Jag säger inte att det är så för alla, men många tjejer känner nog igen sig.
Vi är bra på att trycka ner oss själva, och ser inte hur vi tar emot dessa bilder på kroppar och försöker nå dem men kan aldrig göra det. Det är så ideal arbetar, de är ouppnåeliga av en orsak. För att få oss att konsumera tills vi ligger där döda i vår grav, konsumera i hopp om att nå upp till önskeläget. Därför är jag väldigt emot det kapitalistiska samhället. Det sätter alltid ribban högre än vad vi kan hoppa, och det är för att vi ska tro att vi kommer komma över, men i verkligheten så kommer vi aldrig det. Det handlar om att nöja sig.
Det kan gå över styr, för hur ska man veta när man är vid sitt "önskeläge"? Jag tror man vet det först efter en tid, när man fått tänka. Därför kan man lätt övergöra något som inte går att ändra tillbaka.
HEJ IDEAL, HEJ SJUKA VÄRLD, TACK FÖR ATT NI MATAR OSS MED DYNGA.
Matad av smalhetsideal, haha.
smalHETSideal. Min mage är full med dessa, är redan mätt.
Att aldrig vara bra nog, smal nog, snygg nog, det västerländska samhällets fundament, tror jag.
Indirekt hjälper jag ju till att återskapa dem här sjukliga bilderna, genom att klaga på mig själv.
Nej, nu ska jag ut och gå. Den begynnande kaggen är inte charmig. Jag är förkyyyld, men vafan.
Shape up, gurl.
JAJAJA. det är mänskligt att fela osvosvosv. Jag skulle egentligen inte ens skriva det här, blev längre än det skulle och jag är trött som ett as. PÅ ÅTERSEENDE.
Hahaha. Är det inte SJUKT JÄVLA CPSTÖRT!? Kan känna så själv. Åhnej, den där tjockångesten är oeeeerhörd. Lurarpassar alltid på en. It's the end of the world.
"Vad som helst får ske, bara jag inte blir tjock". Släpps en bomb på Sverige så vill jag ändå dö smal liksom.
Nej, det är så otroligt och extremt skadat att ha en sån syn, och jag omfattas av den.
Jag säger inte att det är så för alla, men många tjejer känner nog igen sig.
Vi är bra på att trycka ner oss själva, och ser inte hur vi tar emot dessa bilder på kroppar och försöker nå dem men kan aldrig göra det. Det är så ideal arbetar, de är ouppnåeliga av en orsak. För att få oss att konsumera tills vi ligger där döda i vår grav, konsumera i hopp om att nå upp till önskeläget. Därför är jag väldigt emot det kapitalistiska samhället. Det sätter alltid ribban högre än vad vi kan hoppa, och det är för att vi ska tro att vi kommer komma över, men i verkligheten så kommer vi aldrig det. Det handlar om att nöja sig.
Det kan gå över styr, för hur ska man veta när man är vid sitt "önskeläge"? Jag tror man vet det först efter en tid, när man fått tänka. Därför kan man lätt övergöra något som inte går att ändra tillbaka.
HEJ IDEAL, HEJ SJUKA VÄRLD, TACK FÖR ATT NI MATAR OSS MED DYNGA.
Matad av smalhetsideal, haha.
smalHETSideal. Min mage är full med dessa, är redan mätt.
Att aldrig vara bra nog, smal nog, snygg nog, det västerländska samhällets fundament, tror jag.
Indirekt hjälper jag ju till att återskapa dem här sjukliga bilderna, genom att klaga på mig själv.
Nej, nu ska jag ut och gå. Den begynnande kaggen är inte charmig. Jag är förkyyyld, men vafan.
Shape up, gurl.
JAJAJA. det är mänskligt att fela osvosvosv. Jag skulle egentligen inte ens skriva det här, blev längre än det skulle och jag är trött som ett as. PÅ ÅTERSEENDE.
Kommentarer
Trackback
