Någon mer än jag som känner igen sig!?

Hittade den här artikeln på Michaela Fornis blogg som handlade om högkänsliga personer: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften_7074009.svd

Kände igen mig i beskrivningen, haha. Någon mer som gör det!?
Jag kan verkligen känna lyckorus för de kanske konstigaste sakerna, som ett träd som slått ut i full blom eller en vacker himmel. Kanske låter jättekonstigt för en annan, vad vet jag, men jag är nästan aldrig så lycklig som när jag tittar på en vacker kvällshimmel. Ser vackra saker överallt och blir jämt så glad.
Och så är jag väldigt neurotisk, nervig och rädd. Är en högst medveten och närvarande människa, till snudd på paranoid ibland. Tar in så många sinnesintryck. Kräver lite avskärmning från människor, trots att jag ÄLSKAR sällskap.

Jag har mina känslospröt placerade utanpå kroppen, trots att jag kanske kan verka så "tuff". Nackdelen är väl att det är så enormt jobbigt att behöva känna något hela tiden.
Mja, gud vet om jag är just högkänslig, men en känslig känslomänniska är jag till fullo.

Gillar det Michaela skrev om att lära känna sig själv, också. Det är viktigt. Vem är lilla jag? Finner det häftigt att man lär känna sig själv lite mer för varje dag som går.

NEJ, GODNATT NU!

Kommentarer
Postat av: alexandra

Som in i helvete.

2012-05-05 @ 15:01:15
URL: http://alexandralindqvist.blogg.se/
Postat av: sideshow

jag känner igen mig i det du beskriver.

det du snackar om är ju högt eq värde som iq fast känslomässigt ;)

2012-05-06 @ 02:38:21

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0