någon har beslutsångest och det är inte jag

Idag har jag varit på stan med min pappa lite. Min faders så sällsynta shoppingrundor slutar alltid på samma sätt. Jag ska berätta för er hur..
Det är extremt roligt/irriterande/komiskt att se honom föra sig inne i klädaffärer. Jag gnäller mest på honom och människorna runt om glor sedan på mig som om jag vore värsta neggohaggan, men det är bara för att jag vet hur allting kommer sluta. Alltså på samma sätt som det alltid slutar. Han blir aldrig nöjd.
Antingen är ett klädesplagg för tjockt, för tunnt, eller så finns det ingen dragkedja, eller så finns det inte i "rätt" färg. Han frågar butiksbiträdet om allt möjligt, var det ena och det andra finns. Synar plaggen, känner på materialet och går därifrån. Och till slut så står han där bland strumporna och kalsongerna som så många gånger förr, pratar med  butiksbiträdet och frågar om resåren i ett par kalsonger är bra eller inte. Frågar mig om dessa blir bra eller inte, trots att han egentligen struntar i min åsikt.

Det finns en anledning till att vi inte har en så vacker soffa här hemma, det är nämligen inte lätt för honom att bestämma sig i möbelaffärerna heller. Medan jag och syrran irriterat skriker: DEN HÄR BLIR SKITBRA, VI TAR DEN! Men det gör vi aldrig ändå..

Å andra sidan fick jag ett Adidas linne och en t-shirt, så jag kanske inte borde klaga.

Nej, nu måste jag sova. Ska upp typ åtta, halv nio. DÖDEN!

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0