När paranoian tar över
Var ute och gick ikväll. Alltid när jag är ute och går får jag paranoida tankar om att grävlingar, bävrar eller någon annan typ av djur ska komma fram och gnaga av mig benen. Försöker föreställa mig en eventuell flyktplan, tänka ut vilka lyktstolpar eller staket etc som ligger i närheten för att klättra upp i. Speciellt får jag dessa tankar när det inte är några människor i närheten av mig, och när det är mörkt ute och jag går själv. De är ju ute på natten. Jag kan vara så säker och bli helt hysteriskt rädd.
Jag tror det har att göra med att mina bröder har berättat några historier om grävlingar som jagat dem när vi var mindre, i Skiftinge. De har fått fly upp i lyktstolpar och sånt där.
Jag vet att risken är liten för att de är människoskygga, men den finns ju. Det bara kryper i kroppen av tanken. Minns särskilt ord som "de har så starka käkar att de kan bita av dina ben", "de biter tills det knakar". Varenda rörelse i en buske eller vindpust kan göra mig livrädd. Finns en grävling där?
Nej usch, jag blir rädd bara av att läsa det jag skrivit! Hahaha.
Jag tror att jag är ganska paranoid...
Jag tror det har att göra med att mina bröder har berättat några historier om grävlingar som jagat dem när vi var mindre, i Skiftinge. De har fått fly upp i lyktstolpar och sånt där.
Jag vet att risken är liten för att de är människoskygga, men den finns ju. Det bara kryper i kroppen av tanken. Minns särskilt ord som "de har så starka käkar att de kan bita av dina ben", "de biter tills det knakar". Varenda rörelse i en buske eller vindpust kan göra mig livrädd. Finns en grävling där?
Nej usch, jag blir rädd bara av att läsa det jag skrivit! Hahaha.
Jag tror att jag är ganska paranoid...
Kommentarer
Trackback
