Hurts like bullets between these walls

Jag sitter och lyssnar på Rebecca & Fionas nya singel "bullets".
Uttrycker mig som de skulle ha gjort om saken: så jävla feeeeeet!
Seriously, not a joke.

Annars då?
Livet känns bra som FAN.
Jag har funderat på varför, men vet inte riktigt.
Kan ha att göra med att jag börjat röra på mig mer.
Jag har alltid varit en promenerare, gör jag absolut ingenting en dag så MÅSTE jag ut.
Jag bara måste, jag mår dåligt av att sitta inomhus hela tiden. Och jag promenerar överallt.
Så jag har försökt inkorporera promenaderna varje dag, har egentligen gjort detta jättelänge.
Men jag tog inte promenader varje dag förut, blev väl varannan. Nu blir det varje dag istället, och annan träning vid sidan av.
För första gången på länge känner jag mig bara uppfylld av glädje och längtar efter en morgondag.
Låter lite töntigt, men det är sanningen.
Strypgreppet livet haft kring min hals släpper äntligen bit för bit.

Sitter hemma och målar mitt halsband prytt av Tors hammare med svartglittrigt nagellack. Det blir fint!
Det var ju inte mitt från början, utan jag fick det. Kände för att pimpa det lite, göra det eget, och att det inte skulle påminna mig om personen jag fick det av. Dessutom är det inte äkta så det blev missfärgat i vatten.
Så, svartglittrigt är fan inte helt fel! Ska snart gå ut och ta en promenixi.

Oh happy deeeeeeeey!

Positivity.

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0