Where did it go?
Ibland brukar jag tänka på hur vanliga människor mår. Hur känner de sig egentligen?
Nu finns det ju egentligen inga vanliga/normala människor, bara en bild utav dem.
Men jag syftar på gemene man liksom. Hur ska en person känna sig och må?
Ett tag från november till rätt så nyligen kände jag att "Fan, det är ju så här vanliga människor måste känna sig, och det känns underbart!". Då kände jag mig normal, för en gång i livet.
Innan jag kom till den punkten hade jag kanske aldrig känt så, det var en annorlunda och främmande känsla.
En känsla av att allt var okej, och hur mycket jag än försökte jaga fram negativa och dåliga känslor kom dem inte fram särskilt mycket, utan försvann lätt om jag fick fram några. Och jag har alltid haft väldigt lätt att gräva fram mina dåliga känslor och tänka ihjäl mig på det förgångna. Det var därför det slog mig som väldigt skumt, det gick inte. Det var bara omöjligt att bli deprimerad.
Jag tänkte: "Det måste vara så här alla känner sig".
Och det var jävligt underligt.
Min fråga: vart tog det vägen?
Nu finns det ju egentligen inga vanliga/normala människor, bara en bild utav dem.
Men jag syftar på gemene man liksom. Hur ska en person känna sig och må?
Ett tag från november till rätt så nyligen kände jag att "Fan, det är ju så här vanliga människor måste känna sig, och det känns underbart!". Då kände jag mig normal, för en gång i livet.
Innan jag kom till den punkten hade jag kanske aldrig känt så, det var en annorlunda och främmande känsla.
En känsla av att allt var okej, och hur mycket jag än försökte jaga fram negativa och dåliga känslor kom dem inte fram särskilt mycket, utan försvann lätt om jag fick fram några. Och jag har alltid haft väldigt lätt att gräva fram mina dåliga känslor och tänka ihjäl mig på det förgångna. Det var därför det slog mig som väldigt skumt, det gick inte. Det var bara omöjligt att bli deprimerad.
Jag tänkte: "Det måste vara så här alla känner sig".
Och det var jävligt underligt.
Min fråga: vart tog det vägen?
Kommentarer
Trackback
