Du kan inte stoppa framtiden. Den jag måste bli, låt mig bli den.

Hej hallå. Hur står det till? åårkar inte blogga
jag är förkyld, har ont i halsen och är cptrött. har nyss kollat på senaste True Blood, omg I tell ya. Vampire holocaust! Billith. Warlow. SHIT. Spännande värre. Det är rätt bra med mig annars. Ska ju inte vara alldeles för negativ, utan måla en rättmätig bild.
Mina fötter stinker, å andra sidan. Det är rätt vidrigt. Jag har börjat uppskatta känslan av nytvättade fötter, den är så sjukt tillfredsställande. mer än en någonsin skulle kunna ana!

Idag är det måndag. Och det är sista jobbveckan för mig innan jag är ledig i en hel månad. Och oj vad skönt det ska bli, jag ska sova som ett AS. Och jag ska sluta företa mig att träffa folk när jag egentligen inte orkar, sluta hoppa på varenda tåg som går bara för att jag vill maximera min tid. Hahaha.
Fy satan vad jag saknar att bara vara, för jag har inte hunnit att "bara vara" på flera månader. Andas, du hermafrodit lilla. Nu hoppas jag få tid till det, och såklart även hinna göra lite roliga saker.
En annan grej jag tänker på är att min biologiska klocka tickar som aldrig förr. Jag vill ha barn, de är så söta och fina och jag ser bara allt det bra med dem hahaha. Fast jag vill ju egentligen aldrig ha barn. Bara kroppen som vill. Jag SKRIKER när jag ser söta saker, jag har fått en besatthet av ting som är små. Typ: små potatisar, små spadar, små barnskor, små barnkläder HAHAHAHa. Säg att jag inte är ensam för det känns inte riktigt vanligt att skrika när en ser sådana saker?! Vissa ungar på jobbet gör det ju inte lättare heller, vill liksom kidnappa och klämma till döds. ( vänta. KAN EN FÅ SPARKEN FÖR EN SÅN KOMMENTAR!?!?!)
Alla de roliga och söta sakerna barn säger ibland, åh.

Jag har kommit på en hel del saker om mig själv och jag har utvecklats, tror jag. På något sätt.
"Kommit över mig själv" till viss grad. Jag är så fånig, en får lära sig att inte lyssna till alla dumma tankar. Jag är kapabel. Vissa dagar tror jag på det mer än andra. Tror även jag fått jobba på tålamodet, haha.

Barn är fina, för de är så jävla bekymmersfria. Vilket är fint att se, när en själv så ofta varit så hemskt nedtyngd av sina egna bekymmer. Perspektivet förändras. Skulle kunna skriva en hel uppsats om mina tankar kring och om detta. Kanske en annan gång. Vi har ju alla varit barn, och mina tankar om vem jag var i deras ålder och hur min barndom har varit är något jag funderat på mycket.

Nåja, jag måste hoppa in i duschen.

Jävligt bra låt med jävligt bra text förresten: Looptroop Rockers – Pyromantiker
Här är en gammal bild på mig ba för att (instagram inte vill samarbeta och ge mig nyare bilder att välja på):
 

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0