shitstain barbie

Kjolen, frihet eller fängelse?

Frågan är hur mycket man ska göra politik av. Man kan göra det av ungefär allt, hitta en politisk vinkel i det mesta. Kläder har under historien visat på samhällsrang och könsåtskillnad. Vissa ser kjol och klänning som frigörande, andra som förtryckande. Funktionalitet kontra opraktiskhet.
Kläder säger så mycket om en person, valen av plagg och färgen på dem. Att se kläder ur ett genus och ett politiskt perspektiv är då fascinerande.

Jag tycker att slöjdebatten som ägde rum förut var väldigt intressant. Jag höll då i mångt och mycket med Lady Dahmer, som är en av de som fött mitt genusintresse. Jag anser som hon att det är så himla lätt att bli hemmablind. Läste för ett tag sedan boken "Kjolen - frihet eller ett fängelse?" av Christine Bard (hann dock aldrig läsa ut den helt, vilket jag inom en snar framtid mååste för att den var så himla bra). Den gav mig ett helt nytt synsätt på kläders politiska och genusmässiga roll. Den fick mig att skriva ner mina tankar, och jag frågade då mig själv om inte kjolen/klänningen och andra företeelser var den västerländska motsvarigheten till den österländska slöjan.
Det är lätt att ropa "FÖRTRYCK!!" när man ser en kvinna i slöja av olika tappningar, men att inte se det västerländska förtrycket som något förtryck. Det är oerhört svårt att se sitt eget förtryck. Rakade armhålor, ben, att vaxa marulken, plastikoperera sig. Skyhöga klackar, smink etc VS att bära slöja i olika tappningar. Blygdläppsförminskning/omskärelse kontra könsstympning. Vi har alla våra sjuka normer och dubbelmoralen är ett faktum.

Jag säger som Magnus Betnér: utseendet har blivit vår religion.

När det kommer till mig själv förstår jag nu mer ingående om varför jag klär mig som jag gör och aldrig har trivts i traditionellt kvinnliga klädesplagg. Men frihet borde ultimat stavas valfrihet, att få bära klänning/kjol bara för att man tycker att det är vackert. Att få bära vad man vill - för att man tycker att det är vackert. Inte att vi kvinnor tvingar oss att klä oss som män för att kompensera förtrycket. Men vad är då vackert!? Det är en definitionsfråga, eftersom vi har egna vackerhetsideal men samtidigt har olika syn på vad som är vackert. Kjolen har en historia av att vara "förtryckarplagg", det var en himla radikal idé att kvinnor skulle ha på sig byxor. Men så lång tycker jag att vi har kommit i alla fall, i dagens Sverige. Jag ser ingen människa som en liten förtryckt stackare utan det är strukturerna jag kritiserar och föraktar. Fastän jag ibland kan skämta en del om det.
En människa kan inte göra så mycket för att förändra ett helt systemet, men flera kan. Genom att förändra sin egen värld förändrar man någon annans på vägen, för våra världar korsar varandra liksom våra vägar. De är förevigt sammanbundna, vi delar världar.

Jag opponerar mig nog ganska starkt till den traditionella kvinnliga genusskruden med tanke på att jag snarare vill se mig som människa än som ett kön. Samtidigt är jag FÖR valfrihet men jag själv vantrivs i kjol och klänning och bär helst jeans. Jag är function before fashion, haha. Jag känner mig aldrig så okvinnlig som när jag har på mig kjol eller klänning - det är sant. Det är fritt fram att bära kjol, klänning eller byxa, men det har fortarande ett historiskt arv om du frågar mig. Men att valmöjligheten finns där är det väsentliga. Byxor kan väl lika gärna ses som mansförtryck, stänger in kronjuvelerna liksom.
Hell. Levde vi en FRISK värld hade män gått runt i klänningar/kjolar och släppt ballarna lösa. För det är vad som är MEDICINSKT hälsosamt. (Och det gör ju även vissa.)

När det kommer till färg så var färgen rosa en maskulin färg för hundra år sedan, så att vi sätter vikt vid maskulina och feminina färger när traditioner förändras tycker jag är patetiskt. Men det är som alltid, det finns kläder och så finns det KVINNOKLÄDER, vilket alltid är "det andra", lite sämre kläder alltså. Jag förstår att jag bör omvärdera och sluta racka ner på skira färger och feminina plagg. Men varför kan vi inte bara ha kläder och färger istället, en större valfrihet, utan att behöva benämna dem könsligt!? Vi är så usla i vårt könsfuskbygge.

Det amerikanska presidentvalet är ju typ motsvarigheten till den svenska Melodifestivalen, där pratade de mycket om kläderna, t.ex. Michelle Obamas uppseendeväckande stil med sina klänningar som visar upp hennes bara, muskulösa armar. Det är annat här, men kvinnliga politiker blir ofta recenserade efter stil i svenska tidningar också. PINSAMT! eftersom deras kläder inte är vad de borde bedömas efter.
Jag är inget fan av färgen rosa, eller klänningar, fast jag tror nog inte att det är just DET jag ogillar, utan snarare vad det konnoterar. Jag har ju lärt mig att se ner på det som förknippas som feminint, likt dem flesta.

Själv tycker jag om att klä mig bekvämt och praktiskt, men "horar" ibland upp mig för att jag känner att jag behöver't för att boosta mitt ego. Och att hora upp mig betyder i min värld kanske inte vad andra skulle se att "hora upp sig" som, men det är när jag känner att jag verkligen behöver bekräftelsen. Så långe jag gör det på mina egna premisser.

Jag talar i grund och botten om valfrihet. Om att veta att det även finns ett förtryck, som utmynnar i att vi tjejer får en roll att ikläda oss (bokstavligen, lol). Att vara varse, ha det i åtanke, men att samtidigt ha valfriheten.

Kläder är väl bara så förtryckande som den som bär dem känner sig!?
Ja, nu har jag fått ihop lite tankar i alla fall. Och kanske sått ett frö inuti er också.

BRA ARTIKEL: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/fanny-ambjornsson-rosa-den-farliga-fargen