Ett hopplöst fall.

Vill inte tänka på, vill inte ta tag i, realisera. För då får jag så otroligt ont i magen och ångesten tar över.
När jag redan har fuckat upp halvt tänker jag att det är lika bra att fortsätta fucka upp lite till. What's the difference, it's bound to happen. Trampar i klaveret så ofta att mina fötter inte hinner lämna det, lämnar smutsiga spår efter mig vart jag än går.
VARFÖR GER JAG UPP SÅ JÄVLA LÄTT, GER EFTER FÖR VARJE SAK SOM SÄNKER MIG.
Är så jävla svag. Varför har jag ingen kämparglöd? Har jag någonsin haft det? Varför är jag så hopplös, varför kan jag ingenting, varför är jag så dum i huvudet. Knackar man lätt på skalet går det sönder fullständigt, sprickor i hela skiten. Ett litet knack och jag går sönder, allt är slut. När ska jag lära mig att jag INTE ska göra något alls på den här jorden, för jag kan ingenting.
Jobbar så hårt för att låtsas att allt är bra, okej och varför gör jag det för!?
Mina egna problem känns för stora, för svåra att klara upp. psykisk obotlig cancer.
Ingen och ingenting kan hjälpa mig. Känner mig som titeln på en Ann Heberlein bok.

Varför ska allting vara så slutgiltigt för mig!? Världen. Går. Inte. Under. Komigen.
"There's nothing more to it, I just get through it". Pendlar mellan hopp och fall.

Det roligaste är att jag visste det redan från början, hahaha.
I'll never be anything but a bum, sitting on my bum. Bumming my life away.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Känner exakt likadant....

2012-05-31 @ 11:54:44
URL: http://isopatsi.blogspot.se
Postat av: alexandra

Då är vi tre..

2012-05-31 @ 13:02:53
URL: http://alexandralindqvist.blogg.se/
Postat av: Shitstain Barbie

ÄLSKADE VÄNNER! <3

2012-05-31 @ 14:36:34
URL: http://shitstainbarbie.blogg.se/
Postat av: Erica

fyra

2012-06-01 @ 00:43:24

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0