shitstain barbie

God dag. Idag är en sån dag då jag mår jättedåligt för att jag inte har några bröst.
Hahaha. Jag är okvinnligheten personifierad. pallarnte.
Vilken löjlig sak, kan man tycka. Lever inte upp till bilden av en "riktig" kvinna, och det kan ibland få mig att må dåligt. hahaha. Vad är jag liksom? EN HEN.
Egentligen kan man tycka att det är töntigt att någon är ledsen för att den saknar ett visst kroppsligt attribut, men det handlar ju inte om just kroppsdelen i sig. Utan det handlar om att känna sig mindre av en kvinna. Att något saknas av en själv som borde finnas där. Det har jagat mig i flera år, men jag försöker sluta bry mig. Vill ju inte leva i ett samhälle där bröstförstoring är så vanligt att det kan likställas med att gå och köpa en ny tröja. Vilket håller på att hända.
Nej, försöker hålla hårt på att bli nöjd med mig som jag är. Vad sänder det annars för signaler till yngre generationer liksom. Även om det kan vara frestande att vilja lägga sig under kniven.
Men jag väljer att acceptera, och inte gråta över något jag inte kan förändra, trots att jag kan ha stunder av svaghet. Jag är bara mänsklig.

Faktum är att vetenskap har bevisat att män och kvinnor ligger närmare varandra än man tror rent fysiskt och mentalt. Därför kan man bli lite förvirrad över rådande genusbestämmelser. Antingen ska man vara kvinna, eller så är man man. Det finns liksom inget utrymme för något mellanting. Det tycker jag är helt fel, med tanke på att vi som sagt ligger närmare varandra än man tror.
Vi är absolut inte från Venus och Mars och vi är absolut inte varandras motsatser. Kanske har det fött mitt intresse för genus, att aldrig känna att jag fullt passat in i den trånga kvinnliga genuskategorin. Det torde vara en av orsakerna åtminstone.

We all got body issues.

buhu. Ska sluta gråta över spilld mjölk och gå en promenad!