Det här med att våga

Jag är en fegis, en fegis ända in i märgen. Kanske också modig, ibland.
Jag vågar säga vad jag tycker och tänker, visst. Jag är ingen tönt, jag vägrar trampas på.
Men jag när det kommer till svåra val väljer jag alltid att inte försöka i rädslan över att misslyckas.
I just freeze up.
Jag tänker mycket på det här med att våga, och just nu, att våga må bra.
Om jag verkligen vågar förändra mitt liv så kolossalt. Jag kommer inte vara samma människa efter det, känner jag. Om jag verkligen ger mig hän, kanske kommer jag ingen vart. Kanske tar det mig någonstans. 
Men vart? Att inte veta är jobbigt. Men man vill ju inte heller veta. Fastän det tar år att ta sig ur cpstörda beteendemönster.

Att ta steget, det är vad jag är rädd för. Vi får se med allt det där.

Idag var jag på möte med min handledare på AMS, hon är riktigt trevlig, och det var faktiskt skönt.
Nu ska jag äta frukost och titta på det sista avsnittet av The Event. SJUKT SPÄNNANDE!
Känns sorgligt att en så bra serie fått så lite tittare och går i graven efter bara en säsong.

Om ni gillar Lost gillar ni antagligen den serien, go look it up!

adios my friends

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0