Jag missar tåget, hamnar snett och tänker sen.



I'm in deep shit.
Jag hatar när jag tvingas inse vilken svag människa jag egentligen är.
Vi har alla vår bild av vem vi vill vara, men den stämmer ofta inte ihop med den vi faktiskt är.
Kanske kommer vi dit någon dag, vem vet.
Jag är bättre på det här med att leva i förnekelse. And I'd like it to stay that way.

I have mountains to climb.

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0