en tanke i tiden

Jag tror inte någon har undgått de många apoteken vi har i centrum. Hela fyra apotek har vi i vår stadskärna, allt inom en radie på en kilometer. Det räcker nästan med att vända blicken och så har man ett i ögonvrån.
Det är Medstop, det är Doc Morris, Apoteket Hjärtat, och det sista som jag inte minns namnet på.
Fler apotek i all ära, men så många!?
Jag har tänkt på det där ganska ofta, eftersom jag är den som hämtar ut min pappas receptbelagda mediciner. Det har jag gjort i flera år nu. Först hade han medicinen på apoteket som låg närmast oss men det stängde tråkigt nog ner. Det var ett litet apotek där personalen alltid kände igen mig och visste vad jag skulle ha.
Jag har tänkt på om alla de apoteken som nu finns verkligen behövs. Och då är dessa bara i centrum, det finns ju fler apotek i vår stad. 
Förändringar jag har märkt hos apoteket Hjärtat (fd Kronan, som jag går till) är att man får vänta mycket längre på sin tur sedan privatiseringen. Det tar längre tid än förut helt enkelt. Sitter oftast där och rullar tummarna av rastlöshet i 20 minuter, även när det bara är fem eller sex nummer före mig. Som van apoteksbesökare vet jag att sånt här tar tid, men jag har aldrig upplevt att det tar så lång tid som det nu gör.

En känslomässig aspekt har jag också. Jag hatar känslan av att allting är köpt, allting i den här världen är köpt. Det innehar ingen själ längre, det är så med mycket. Det är bara köpt. Och det är den känslan jag får när jag tänker på apoteken. Man bara köper upp samhället bit för bit. And it kinda disgusts me.

konkurrens, sälja och köpa, vinst. egenvinning. fuck our lives

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0