undran

Stängde in mig ensam i syrrans rum och glodde på Den Hemlige Miljonären, följt av Cougar Town och The Middle. Blev en riktig gråtfest till det första programmet, och lite på slutet av CT.
Såna program som Den Hemlige Miljonären kan man endast kolla på ensam, man kan ju inte visa omvärlden att man har faktiskt har känslor någonstans där inom sig. Blödig.... nä, inte alls. Haha.

Jag har varit trött och gnällt ungefär hela dagen. Jag hatar att gnälla, jag har gjort det hela livet.
Läste ut min loggbok från mellanstadiet för säkert hundrade gången igår natt.
Det genomgående i det hela är hur mycket jag skriver att jag ska sluta gnälla, och detsamma med att jag babblar och måste sluta med det.
Vadå, jag är ju pratglad.. hahaha! Sen så var jag riktigt kass på matte, vilket jag också är än idag.
Min lärare lämnade sin kommentar och skrev då alltid "Kom ihåg att öva på matten, Milla!"
Jag klarade aldrig tabellerna. Alla andra klarade tabellerna.
Vi satt tysta i klassrummet och fick två minuter på oss, varje fredag. Efteråt blev det beröm och guldstjärnor.
Ingen brydde väl sig hemma, om mina resultat, att det skulle gå bra, så jag övade aldrig på dem.
Nu när jag är äldre förstår jag ju att alla de andra snorungarna i min klass hade ett sätt att räkna ut tabellerna på. Ett sätt som gör det enkelt. Jag har aldrig fått det berättat för mig, utan kommit på det själv på sista tiden. Snorungarna bara memorerade svaren, och om de var på sjuans tabell räknade de sju siffror emellan första talet och det andra, vilket gav dem rätt svar. Och på det sättet var det. Jag trodde ju att de satt där och tänkte så det knakade. Det gjorde jag varje fredag, men hann aldrig på dessa ynka två minutrar. Många blev till och med klara före två minuter hade gått. Jag kände mig alltid så himla dålig. Det där sättet är ju lite fusk, men jävligt bra.
Varför kunde ingen ha berätta det för mig?

Antar att ingen brydde sig om mina resultat, blev aldrig pushad till något.

Det jag egentligen skulle skriva om var min undran om varför jag är en så himla omotiverad människa.
Bristen på motivation har följt mig hela livet. Jag påbörjar saker, men avslutar dem aldrig.
Story of my fucking life. And I think my answer lies in what I just wrote.

Jag är trött på mig själv.

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0